Filmspanar-tema: Det går åt helvete – Clockwise (1986)

filmspanarna_kvadratLegendJaha, vad har vi här då? Det går åt helvete. Jag tror nog inte jag var med på filmspanarträffen där det bestämdes att vi skulle köra det här temat. Det kan hända att jag lagt in veto… eller åtminstone gnällt lite, haha. Inget klockrent kommer nämligen till mig. Det känns lite luddigt men samtidigt avgränsat. Jag tänker ändå i tre riktningar.

1. Dystopier. Filmer där det nästan bokstavligen går åt helvete, åt pipsvängen. Tänk The Road. Ja, jag gillar ju postapokalyptiska filmer så varför inte. Men jag kommer inte på nån bra och orkar inte göra nån vidare research för att hitta en lämplig kanditat.

2. Djävulsfilmer. En lite lösare tolkning, det medges. Jag är väldigt fascinerad av filmer där Hin håle, Lucifer, Satan, Belsebub eller Djävulen rätt och slätt (kärt barn har många namn) figurerar. Kanske skulle jag kunna se den där M. Night Shyamalan-skrivna rullen som utspelar sig i en hiss. Men, nja, i såna fall vill jag vänta tills vi verkligen har Djävulen som tema. Härmed nominerar jag Djävulen som nästa filmspanartema.

3. Filmer där det går åt skogen för vår huvudperson. En sån där film som oftast utspelar sig under en helvetesdag för vår stackars hjälte. Allt som kan gå fel, går fel. Japp, det får bli denna vinkling, och filmen som dök upp i skallen var en gammal 80-talsklassiker som jag trodde var en rolig film. Ibland ska man inte undersöka vad som finns under det där nostalgiska skimret…

 

URsäkta, vad är klockan? (1986)

Cleese gör rollen som en nitisk rektor på en kommunal brittisk skola. Han har fått den stora äran att bli inbjuden till en rektorskonferens och faktiskt vara ordförande under konferensen. Vanligtvis är det bara de lyxiga privatskolorna som ens är påtänkta. Sketna kommunala skolor göra sig icke besvär. Cleese, som var en riktig slarver som ung och när han studerade till lärare, har nu styrt upp sitt liv och sin skola. Allt han gör är organiserat in i minsta detalj. Han gör rätt sak i rätt tid i enlighet med ett intrikat system. Han håller koll på fem saker (och elever) samtidigt i huvudet. Han har full kontroll på allt och alla. Ja, ni hör ju, detta är ett korthus som bara väntar på att falla.

När filmen inleds har Cleese den relativt enkla uppgiften att ta sig med tåg till Norwich i tid till sitt inledningsanförande på konferensen. Kaos väntar med andra ord runt hörnet.

John Cleese i sitt esse? Här står han nog nästan på toppen av sin karriär. Eller, ja, det var väl i samband med A Fish Called Wanda som kom två år senare. Han är i alla fall tillräckligt av en ”stjärna” för att bli ansvarig för att själv lyfta en film. Fast problemet är bara att filmen inte alls lyfter. Den är tråkig, dålig, fånig, tråkig, seg och puttrar på utan att jag skrattar en enda gång.

Ursäkta, vad är klockan? Ja, vad är klockan egentligen? Är inte filmen slut snart? Clockwise är en bastard byggd på det som inte funkade i Pang i bygget (en serie jag ändå fortfarande tycker är rolig som helhet) och nån stentrist brittisk såpa. Hem till gården? Det är inte roligt, det är väl det största problemet. Skämten liksom kommer långt efter att man redan förstått att de ska komma. Sen kommer de igen, och igen. Ett drinking game man skulle kunna köra till den här filmen: ta en shot varje gång Cleese säger ”Right!”. Skämtet där nån frågar ”Left?”, dvs ”ska vi svänga vänster här?”, och Cleese svarar ”Right!” i betydelse ”det är korrekt” upprepas tre, fyra gånger… för mycket.

Clockwise

Titta, vad galet, Cleese har munkdräkt på sig!

Den kanske jobbigaste rollfiguren är en snubbe som inte kan avsluta sina meningar. Han avslutar inte en enda mening. Han kan inte. Detta upprepas, ja, lika många gånger som snubben har repliker. Jäsp.

Det fanns en sak som jag ändå uppskattade lite. Johns rektor gillar sina elever och eleverna gillar, till synes, honom. Han är nitisk, men rättvis och inte en sadist. Jag fann detta lite charmerande och gulligt. Men Cleese är ju huvudpersonen och den som ska gå igenom problem och sen komma ut på andra sidan som en förändrad person som har förstått meningen med livet, och då måste vi ju kunna relatera till honom. Problemet är bara att i slutet så har inte Cleese lärt sig nånting alls. Filmen bara tar slut.

Slutligen, den där konferensen. Vilken samling brittiska kostymklädda ”stiff upper lip”-män vi fick träffa här! Filmen gör sig lustig över hur galet och helt bisarrt det är att en kvinna (en KVINNA!) dyker upp på konferensen. Vad gör hon där? Man får ju inte ta med sig sina fruar!? Ett daterat skämt för att uttrycka det milt. På gränsen till anstötande var när filmen tycker att vi tittare ska tycka det är roligt med förvirrade, dementa, äldre damer som går vilse, glömmer vad de sa för fem sekunder sedan eller plötsligt börjar sjunga.

Avslutningen av filmen då Cleese äntligen… SPOILER… kommer fram till konferensen ska vara härligt förvirrad. Ett underbart kaos där allt blir helt GALET. Nej, det blev bara segt.

    

Kolla nu in hur mycket åt helvete det gick för de andra filmspanarna. Hade de en bättre ansats/valde de bättre filmer? Jag är ganska säker på det.

Flmr
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Filmitch
Har du inte sett den?
The Nerd Bird
Fiffis filmtajm

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

16 Responses to Filmspanar-tema: Det går åt helvete – Clockwise (1986)

  1. Fiffi skriver:

    ”Humorn” du beskriver i filmen, borde den inte vara som handen i handsken för…..dig? 😉

    *tittar lite under luggen och hoppas slippa stryk*

  2. Sofia skriver:

    Right! Jag minns att jag blev grymt besviken när jag såg den här, vilket faktiskt var på bio. Det var ju bara hemskt och inte alls roligt. Men då har jag svårt för Fawlty Towers också — humor är svårt när man tycker allt för synd om de drabbade.

    Tes: I skräckfilm ”ska” man tycka om de drabbade för att bli engagerad. I komedier ”ska” man inte tycka om de drabbade för att kunna skratta åt dem?

    • Jojjenito skriver:

      Right! På bio! Hoppsan.😉 Jag gillar Fawlty Towers men du har helt rätt i att den i grunden är tragisk. Basil, Sybil och de andra har det inte lätt och deras relationer kan nog inte ens beskrivas som hatkärlek.😉

      Nja, ”skratta åt” är det bra? Ofta så klagar väl folk på att en film misslyckas för att man just skrattar åt och inte med en karaktär. Eller? T ex har jag hört att en del inte gillar Alexander Paynes filmer just för att filmen inte verkar tycka om sina egna karaktärer och att det går ut på att göra narr av dem. Sen finns det säkert folk som tycker just det och just därför tycker om hans filmer.😉

      Apropå skräck, vad tyckte du om Drag Me to Hell och vad tyckte du om huvudpersonen där?

      • Sofia skriver:

        Där har du förvisso en poäng… Komedi kan kanske gå both ways — antingen gillar man inte en person och då kan man skratta när det går illa för vederbörande (VSB: Filmitch inlägg) eller också gillar man en person och kan då skatta med denne. Även om det skulle gå illa. Eller?

        Drag Me To Hell tyckte jag var ganska charmig, Sam Raimi-klassisk, liksom. Kan inte påminna mig att jag tyckte särskilt illa om huvudpersonerna, men däremot såg de ut som om de var tolv år gamla bägge två. Övertygade inte som vuxna om jag säger så.

        • Jojjenito skriver:

          Japp, du sammanfattar det bra där. Att skratta åt när det går dåligt för en osympatisk figur det funkar ju det också. Det är kanske svårare att få till det motsatta, att skratta med någon. Det känns som att det krävs mer arbete från filmmakarna. Eller?

          Om jag tänker på några komedier som gillar och verkligen skrattar åt så undrar jag t ex i vilken kategori In the Loop befinner sig. Det kanske bara handlar om att det är så härliga svordomar i den, haha. Office Space är väl lite både och. Lumbergh är ju en figur som man definitivt vill att det ska gå dåligt för.

          Ah, de såg ut som tolv år säger du? Inget jag kan påminna mig, men hon Alison Lohman har kanske ett barnsligt utseende. Den andra ”tolvåringen” var hennes pojkvän antar jag? Minns inte ens hur han såg ut.

  3. Steffo skriver:

    Kan man säga att det gick åt helvete med ditt inlägg….?😉

  4. filmitch skriver:

    Hrm beg to differ! Anser att Clockwise är en smårolig film med mycket hög trevnadsfaktor har sett den många ggr men likt Sofia var jag lite besviken när jag såg den på bio när det begav sig då jag väntat mig ngt i stil med F.T eller M.P. Filmen har dock växt under åren.

  5. Carl skriver:

    Tur att du strök under den subtila ordvitsen i titeln. Det här känns som en svunnen era som inte har åldrats jätteväl.

  6. Henke skriver:

    Var det första gången du såg filmen? Eller omtitt? Hur tusan kom du ens på att se den? Lustigt. Hade du gått och längtat efter denna. Haft den rumlandes lite i bakhuvudet… Var detta ditt mini-Decennier?

    Jag såg filmen när den var ny. Det var på den tiden då Pang i bygget var populärt och då jag fortfarande trodde jag gillade Monty Python. Man ärvde ju MP från föräldrargenerationen och det tog ett tag för mig i alla fall att inse hur risiga de är…

    Nej, ska man se någon av Cleeses filmer är det A fish called Wanda och då för alla andra skådespelare vid sidan av Cleese!

    • Jojjenito skriver:

      Haha, nej då, det var inte första gången. Jag kanske var otydlig. Jag nämnde det nostalgiska skimret, och det var mitt skimmer det handlade om. Jag tyckte den rolig när jag såg den för evigheter sen, nån gång i slutet av 80-talet. Jag var väldigt förtjust i Pang i bygget och det räckte för att lyfta Clockwise till orimliga höjder. Det visade ju sig vara ett luftslott.

      Hmm, jag vet inte om jag tycker MP är risiga direkt. Ibland kan deras humor funka tycker jag, men ibland blir det mest studentikost trams.

      A Fish Called Wanda minns jag som ok, men det var väldigt länge sen jag såg den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: