Ida (2014)

Det är väl några veckor sen nu som jag såg Ida, den polska filmen som vann en Oscar för bästa utländska film i år. Alltså hög tid att plita ner en liten text om den.

Jag tittar igenom de anteckningar som jag förde under filmen. Vad som slog mig i början av filmen var tydligen att jag tyckte att filmmakarna inte gjorde det lätt för oss tittare. Ida är svartvit, långsam, har väldigt lite dialog, använder statisk kamera och handlar om hur judar behandlas i efterkrigstidens Polen. Oh yeah! Parteeeeey!

Anna (Agata Trzebuchowska) är en ung blivande katolsk nunna som inom kort ska avlägga sina löften. Innan dess vill dock hennes abbedissa (en klok kvinna) att hon ska ta kontakt med sin moster Wanda (Agata Kulesza) för att få reda på mer om sin bakgrund. Anna har fram till nu nämligen inte vetat nånting om sina föräldrar eller sin familjs historia. Av Wanda får hon reda på att hon i själva verket är judinna och att hennes föräldrar mördades under andra världskriget. Tillsammans med Wanda ger sig Anna, som alltså egentligen heter Ida, ut på en road trip för att hitta sina föräldrars grav. Happy times!

Men vet ni vad, det var faktiskt happy times det här! Filmen är väldigt vacker med sitt svartvita foto och den statiska kameran funkar perfekt. Jag drar till och med till med klyschan att varje bild är ett litet konstverk i sig. Jag noterade aldrig att kameran nånsin rörde sig, så filmen består alltså av ett antal scener där kameran och vi tittare stilla betraktar det som sker.

Ida

Jag kan inte låta bli att tänka på Michael Hanekes Det vita bandet. Det svartvita fotot och filmens tema gör det svårt att inte dra den parallellen. Skillnaden är ändå att Ida faktiskt har en del humor och känns mänsklig på ett annat sätt. T ex tyckte jag det var lite kul att bilen som Wanda körde i diket blev uppdragen av två hästar. Hästkrafter på riktigt liksom. En rolig replik, som i och för sig nog bara funkar när man ser filmen med svensk textning, var när Wanda frågade Ida ”Vill du ha en munk?” när de är på ett fik. Lol.

Jag kan lite för lite om Polens historia för att komma med några djupgående analyser om filmens tema. Men: Judar, kommunism, andra världskriget, Förintelsen, skuld, historiens tyngd, familjen, meningen med livet, Gud… ja, allt detta tycker jag avhandlas på ett sätt som får en (läs: mig) att tänka till.

Jag tycker Ida är en rar film. Av nån anledning så började faktiskt mina ögon tåras några gånger mot slutet. Jag vet inte, men det fanns nåt vackert här, med Ida, med den bittra och kedjerökande Wanda, och hur de var varandras motsatser.

När det gäller filmens slut så innehöll det två beslut som jag inte riktigt kan greppa. Det ena fick mig att hoppa till – överraskad. Det andra fick mig att fundera på om det verkligen var rätt väg att gå i livet.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Jag såg Ida hos TriArt. Gör det du med! Den är bara 82 minuter…

Om ni vill ha en second opinion så kolla in Rörliga bilder och tryckta ord som också skrivit om den. Och vill ni ha en third opinion så är det bara att klicka er in till Movies – Noir.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

6 Responses to Ida (2014)

  1. Sofia skriver:

    Jamen se där, rätt överens var vi ju ändå… Kan dock inte låta bli att notera att din ”varje bild är ett litet konstverk i sig” blir till ”prettokänsla i bildspråket” hos mig🙂 Men du sätter fingret på att tempot var trevligt — stilla och vilsamt trots temat.

    Tack för ping!

    • Jojjenito skriver:

      Haha, ja, men jag erkände åtminstone att ”varje bild är ett litet konstverk i sig” var en klyscha.😉

      Stilla och vilsam… ja, det stämmer. Jag hamnade i nåt sorts trance-liknande tillstånd.

  2. Movies - Noir skriver:

    Här har du en third opinion – Ida.

    Jag håller med om att det svartvita fotot är elegant och snyggt. Helt klart en av filmens största styrkor. Kolla in tyska Kreuzweg om du får chansen. Iofs inte i svartvitt, men också med statisk kamera (och långa klipp). Den gillade jag mer, trots att det handlar om religion (!).

    Själv såg jag Ida innan den ens blev Oscarsnominerad. Tyckte den tyvärr var lite för tråkig. Då gillade jag helt klart Leviathan mer bland ”bästa utländska” filmerna.

    PS: Såg du Ida i widescreen eller i 4:3 (1.33:1)? Jag såg den i det senare (som åtminstone är originalformatet), men blir nyfiken när jag ser din widescreen-bild.

    • Jojjenito skriver:

      Tack för länken, den är tillagd.

      Kreuzweg har jag hört gott om, men även motsatsen. Åh, du gillar en film med tema religion. Det händer inte varje dag.😉

      Ja, Leviatan borde jag ju se. Zvjagintsev har ju gjort mästerverket Återkomsten.

      Jag såg Ida i 4:3 men tyckte widescreen-bilden passade bra i inlägget.

  3. Henke skriver:

    den här ska man kanske se någon gång… Vem vet, men den lär ju bli liggandes osedd tills jag återstartar Decennier igen!🙂

    • Jojjenito skriver:

      Vore kul att höra vad du tycker. Tror du skulle kunna gilla den. Den har lite humor, hur konstigt det än kan låta. Och så är den ju bara 80 minuter! Ingen The Dark Knight direkt.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: