Proof (1991)

decadesEn positiv sak med Henkes och Christians deceinnieprojekt är att det inte är jag som väljer de gemensamma fredagsfilmerna. Nej, det sköter de båda själva, efter intrikata och långa diskussioner har jag förstått. För mig är det lite som en present att få en film tilldelad till mig som jag ska se och skriva om. Det är som en filmutmaning i miniformat varje fredag. Det allra bästa är när det är en film som jag inte ens visste existerade. Då får jag den där mysiga känslan av att gå på filmfestival. Du kliver in i salongen och i princip det enda du vet om filmen är titeln och kanske några av skådisarna. Vad väntar? Bu eller bä? Precis så var det med den australiensiska filmen Proof från 1991.

Proof. Jag hade aldrig hört talas om rullen. Det enda jag visste var att Hugo Weaving och Russell Crowe skulle vara med. Jag visste inte om det var ett drama, en komedi, en thriller. Det var faktiskt riktigt spännande att slå sig ner i filmsoffan och låta filmen rulla igång.

Det visade sig att Hugo Weaving spelar Martin, en blind man som går omkring med en kamera och fotograferar sin vardag. Att ta bilder är för Martin ett sätt att se den verklighet han inte kan se. Han tar sina bilder och sen ber han personer i sin närhet (de få som finns) att beskriva dem. Det här har Martin sysslat med ända sedan han fick en kamera som barn.

Proof

Martin har en anställd hushållerska, Celia (Geneviève Picot). De har ett komplicerat förhållande och det pågår hela tiden ett maktspel mellan de båda. Martin avskyr henne men samtidigt låtar han henne vara kvar. Jag ska inte gå in mer på varför deras relation var som den var men det var i alla fall mycket intressant. Celia är oftast den som beskriver Martins bilder för honom. Men inga tjänster är gratis…

En dag träffar Martin av en slump på Andy (en ung och smal Russell Crowe). Andy är en happy-go-lucky-snubbe som jobbar på en restaurang. De två blir vänner och ett triangeldrama mellan Martin, Andy och Celia tar sin början.

Haha, vilken positiv överraskning det här var! Så rackarns roligt. Filmen inleds som en mysig indiekomedi. Hugo Weaving har en underbar skön torr stil och hans samspel med Crowe gör filmen till en sorts buddy-film. Sekvensen med Andy och Martin på drive-in-bio var helt underbar. Ja, det är klart man kan gå på bio även om man är blind. Jag skrattade högt, helt oväntat. Jag fick en mysig The Station Agent-känsla. Skönt. Lustigt också att Martin skrattar precis på samma sätt som Agent Smith från The Matrix.

Efter en inledning som går i ”må bra”-stil så blir filmen sen även gripande och tänkvärd när vi får veta mer om Martins bakgrund och hans relation till sin mor. Varför är det så viktigt för Martin att ta sina bilder och få dem beskrivna för sig på ett sanningsenligt sätt?

Ja, det här var verkligen en positiv överraskning. Proof är en rolig, intressant och bitvis rörande film om tillit, brist på tillit, sadism och maktförhållanden.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Kolla nu in vad decennie-spanarna Henke och Christian tyckte om Proof. Blind kärlek?

Movies – Noir
Fripps filmrevyer

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

4 Responses to Proof (1991)

  1. Henke skriver:

    Kul att du gillade den så mycket. ”The Station agent”-vibbar huh?

    Inför sista Decennier, den för 2000-2009, gick urvalet mycket snabbt. Det föll sig så att Christian valde fyra filmer och jag en. Tror att du inte känner till alla av dem och de kommer då kanske kunna ge dig samma upplevelse som denna gjorde!🙂

    • Jojjenito skriver:

      Ja, visst var det The Station Agent-vibbar! Personer, tidigare okända för varandra, möts och blir kanske motvilligt litet till en början vänner.

      Ska bli trevligt med de sista decennier-filmerna. ”Tyvärr” har jag redan sett två av dessa. Däremot har jag länge varit sugen på två av de andra, och en kände jag inte till alls (trots att det handlar om en av mina favoritgenrer).

  2. Movies - Noir skriver:

    Känner igen mig i allt du skriver, kul! Vi beskriver även Crowe på exakt samma sätt i våra texter (ung och smal), haha. Tyckte Celia var en intressant karaktär, inte minst när man fick kliva in i hennes hem.

    Haha, ja drive-in-bion tyckte jag också var en rolig sekvens. Men filmen höjdes nog mest ett snäpp i parken. Klart effektivt och jag gillade hur bilderna användes. Och precis som du är inne på var tillbakablickarna till modern klart intressanta. Allt som allt fick man till det bra, även om jag saknade ett kraftfullare slut.

    PS: Vad gäller 2000-2009 filmerna så vet jag att du sett två av dem, tyvärr. Men det är fem filmer så förhoppningsvis har du tre du inte sett🙂

    • Jojjenito skriver:

      Det var kul att se denna, speciellt eftersom jag inte kände till nånting av handlingen plus att den hela tiden kändes oförutsägbar.

      Blir kul med de sista decennie-filmerna. Jag får se om jag ser om några av de jag redan sett. troligen inte, då jag redan har hyfsat färska recensioner. En av filmerna tror jag att jag har försökt se i typ 15 år. Nu blir det äntligen av.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: