Cirkeln (2015)

filmspanarna_kvadratI lördags hade Filmspanarna en specialinsatt extraträff där vi såg den svenska fantasyfilmen Cirkeln, som bygger på Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs häxtraordinary roman med samma namn. Inte nog med det. Efter filmen sammanstrålade vi med den ena halvan av författarduon för ett fikasnack.

Cirkeln utspelar sig i den lilla bruksorten Engelsfors. I fokus är sex tonårstjejer som egentligen inte har något gemensamt, snarare tvärtom, men det visar snart att något binder dem samman. Mystiska och otäcka saker sker i Engelsfors och under en natt finner de sig samlade vid den gamla och övergivna dansbanan utan att de själva vet hur de hamnade där.

Jag kastar in en brasklapp det första jag gör: jag har inte läst böckerna i Engelsfors-serien. Att jag kallar detta faktum för en brasklapp beror på att jag nämligen tror att jag hade uppskattat filmen mer då. Men det där vet man ju aldrig. En film är ju alltid en film, och en bok är en bok.

Under filmens inledning var jag verkligen med på noterna. De första 5-10 minuterna (scenen med Elias… jag ville se mer med Elias) var riktigt otäcka och med ett suggestivt bildspråk som jag tokgillade. Dessutom bombarderas vi av en ljudmatta som gjorde att det nästan slog lock för öronen (i det här fallet var det något positivt).

Jag gillade hur vi introduceras till de olika huvudpersonerna (eller huvudhäxorna om man så vill). En smart scen var t ex när Vanessa (Miranda Frydman) kom hem och hennes mamma totalt ignorerade henne… trodde Vanessa, för det var hennes häxkraft att kunna göra sig osynlig som började visa sig där. Här knöt filmen klurigt ihop Vanessas vardagsliv och problem hemma med hennes begynnande kraft.

Likadant var det med den mobbade Anna-Karin och hennes kraft att kunna styra andras tankar. Plötsligt kunde hon få sin mamma att baka bullar istället för att röka vid matbordet. Men visst kan bli för många bullar. Var försiktig med vad du önskar dig. Anna-Karin kunde nu även få ihop det med killen som hon tittade på i smyg på skolbussen. Men även om det är ett lätt sätt så är det ju inte rätt sätt.

Cirkeln

En av De Utvalda (som tjejerna kallas) heter Rebecka och jag trodde först hon var lärare på skolan i Engelsfors. Man fick se hur hon vaknade på morgonen, klev upp och tog hand om sina barn med orden ”Mamma har jobbat natt, kan ni vara litet tysta”. Jag förstod det som att det var Rebecka som var mamman och hade jobbat natt, så blev jag förvirrad när hon direkt på morgonen skulle iväg och jobba som lärare på skolan. Haha, så man kan missförstå.

Filmens miljöer är helt underbara. Jag älskar övergivna folkparker och gamla gruvor. Just därför blev jag väldigt förtjust i filmens eftertexter.

En sista sak som talade till filmens fördel för min del var musiken, främst en grym montagesekvens till tonerna av Kate Bushs ”Running Up That Hill”. Den påminde mig om två montagescener från Donnie Darko (”Love Will Tear Us Apart” och ”Mad World”). Dessutom fick vi höra ”Keep The Street Empty For Me” med Fever Ray. En väldigt bra låt, som efter vad jag har förstått handlar om att hoppas på tomma vägar utan köer när man ska lämna på dagis.😉

Nu till filmens problem eller snarare mina problem med filmen. Den är för lång. Den saknar det där riktiga drivet. Många scener kändes utdragna utan att spänningen hölls kvar. Specialeffekterna är överlag bra men jag förstod inte riktigt vad all svart rök, speciellt i slutet, hade där att göra. I slutet tyckte jag också det blev aningen för pampigt. Jag gillade de mindre scenerna mer som t ex när tjejerna börjar upptäcka sina förmågor.

Scenerna när skolans rektor förklarar för tjejerna vad som egentligen pågår, och här kommer vi tillbaka till det här med bok vs film, tyckte jag var ganska trista. I bokform tror jag dessa funkar bättre. Nu blev det högläsningen av det hela tyckte jag, och då läser jag hellre själv.

Jag älskar att den här typen av svensk (genre)film görs och att det satsas stort. Jag försöker tänka på andra svenska filmer i liknande genrar och de enda jag kommer på är Den osynlige (rekommenderas!) och Storm (rekommenderas!). Storm-regissörerna Mårlind och Stein ligger ju för övrigt även bakom tv-serien De drabbade som har många likheter med Cirkeln (och jag tror att Cirkeln faktiskt hade fungerat lika bra eller bättre som tv-serie). Sen finns det ju några skräckisar som exempelvis Psalm 21, Vittra och Frostbiten men det är inte riktigt samma genre.

Så även om inte jag är filmen Cirkelns största fan så hoppas jag den gör succé och banar väg för sina två uppföljare (Nyckeln och Eld) och även för andra liknande filmer.

   

Efter visningen drog vi spanare till ett fik i närheten där vi träffade Sara Bergmark Elfgren (numera hedersmedlem i Filmspanarna skulle jag säga) för Cirkel-snack och annat snack. Bl a fick vi höra om skådespelande korpar, Benny-hysteri och ett fan som åkt från Belgien (!) för att se filmen på premiären i Sverige. Supertrevligt!

Kolla nu in vad de andra filmspanarna tyckte om Cirkeln. Den perfekta cirkeln eller kanske mer av en häxagon?

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (Go, Jennifer, go!)
The Velvet Café

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

12 Responses to Cirkeln (2015)

  1. Pingback: Cirkeln (2015) | Rörliga bilder och tryckta ord

  2. Pingback: I hope this Swedish fantasy movie will conquer the world | The Velvet Café

  3. Sofia skriver:

    Kate Bush igen?! Det var alltså _bara_ jag som inte fastnade för den scenen😉 Just det där berättandet är ju alltid en svår balansgång i adaptioner eftersom man sällan har lika mycket tid på sig för förklaringar och upptäckter, då kan det bli lite docerande. Men vi slapp iaf VO:s som ju Jennifer mycket riktigt påpekade.

  4. Steffo skriver:

    Utan att ha minsta belägg för det…så känns den här recensionen som den SKULLE kunna se ut hos mig. Kanske. Möjligen.

    Upp till bevis helt enkelt…kanske.

  5. Henke skriver:

    Ok, den var lite för lång och den sackade i tempo lite, men den vann istället lite på en krypande känsla och jag tyckte inte att det va negativt att vi fick spendera lite mer tid med karaktärerna. Detta blev inte ett problem för mig i efterhand, men jag kände att den var långsam när filmen rullade så jag förstår verkligen var du kommer från.

    Sen håller jag också med om att Rebecka såg lite äldre ut, även om jag antar att hon var storasyster till de små som skulle till dagis eller vad det nu var.

    Running up that hill var filmens höjdpunkt för mig. Grymt najs scen.

    • Jojjenito skriver:

      Nej, att det blev mer tid med karaktärerna är inget jag klagar på i sig. Det som inte riktigt funkade för mig var när det blev litet större scener (t ex den mot Sverrir) eller när Ruth Vega ”förklarade allt”.

  6. Cecilia Burman skriver:

    Vad kul att läsa en recension av nån som inte läste böckerna. Som jag skrev i min text undrade jag lite över vad såna som du hängde med på och inte. Den svarta röken t.ex.🙂 Man fattade inte jättemycket av det i första boken heller, däremot får man ju veta mycket mer om varför Max hade en megacrush på Minoo som inte nämns öht i filmen (förståeligt, det är komplicerat). Rektorns ”speech” till dom Utvalda kändes som något av en nödlösning eller kompromiss, för hon har fått ersätta ett par andra karaktärer som tagits bort ur filmen – så tolkar i alla fall jag det – som lade fram informationen pö om pö. Här får rektorn istället tjonga på med all info i en enda scen och det skär sig lite till det annars så makliga tempot.

    Kul att du nämner Mårlind/Steins De Drabbade och Storm, som jag gillar jättemycket! Cirkeln går väl lite åt det hållet, absolut.

    Dock älskade jag de pampiga scenerna: i skolmatsalen med svarta röken, Anna-Karins maktdemonstration på skolgården (Kate Bush) och Elias i inledningen. Coolt att se i svensk film.

    Min text som kom på efterkälken: http://thenerdbird.se/2015/march/cirkeln-2015-2.html

    • Jojjenito skriver:

      Ja, jag kände nog att rektorns tal kanske var något av en ”nödlösning”. Det blev för pratigt helt enkelt.

      Kul att du gillar Storm och De drabbade. Är faktiskt riktigt sugen på att se om De drabbade, men jag undrar om den finns att få tag på nånstans. Det är nåt som SVT borde lägga upp i Öppet arkiv om den inte finns där redan… Aha, titta! Den finns där. Trevligt.

      http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/De_drabbade/

      Av de pampiga scener som du nämner så var det bara skolmatsalen som inte riktigt funkade för mig. Kate Bush och Elias var starka och bra scener.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: