Filmspanar-tema: Kärlek – Blue Valentine (2010)

filmspanarna_kvadratJag ser inte överdrivet många filmer i den romantiska genren. Det är nog den generiska romantiska komedin som är ett spöke för mig. Trodde jag. När jag kollade under Romantik-kategorin på min blogg så fanns det ändå 59 inlägg. Men det beror väl på vad man jämför med. Exempelvis hade Skräck hela 87 inlägg. Jag visste inte att jag var en sån skräckfantast. Science fiction dominerar med 158 inlägg, och det var mer väntat då det är en favoritgenre. Vidare blev Fantasy knappt slagen av romantiken med sina 52 inlägg. Den smala genren Martial arts hamnade på 45 inlägg. Under Brott hittar vi 91 inlägg vilket kanske säger en del om vilka ämnen som filmvärlden fokuserar på.

Den här månadens filmspanartema är Kärlek och därmed har jag alltså chansen att nå 60 inlägg i Romantik-kategorin. Nu är ju romantiska komedier och kärleksfilmer inte nödvändigtvis alls samma väsen och när jag funderade på vilken film jag skulle se behövde jag inte fundera speciellt länge. Det handlade om en film som många tipsat mig om men jag har inte kommit till skott med den. Förrän nu!

****

Blue Valentine (210)

Blue Valentine är regisserad Derek Cianfrance som gjorde den i mina ögon strålande The Place Beyond the Pines. Det var alltså på tiden att jag fick ändan ur och kollade in kärlekstragedin Blue Valentine. Filmen skildrar ett förhållande mellan två människor och hur det förändras från första förälskelsens blindhet till vardagens lunk och ovanor. En riktigt blå Alla hjärtans dag.

Paret i filmen, Cindy och Dean, spelas av Michelle Williams och Ryan Gosling. De båda är strålande. Jag kände nästan att så där man kan känna ibland i intensiva dokumentärer, att man kommer fööör nära verkliga personer, att man får ta del av deras vardag utan att de vet om det. Deras vardag är skildrad rakt upp och ner och jag förstår deras förhållande bit för bit utan att det behöver förklaras. Blue Valentine handlar nämligen om människor och inte plot points och då behöver inget förklaras utan det man ser det är det man får.

Blue Valentine

Åh, den här bilden…

Det som gör filmen extra stark är att den utspelas under två tidsperioder. Först har vi nutiden när Cindy och Dean bor i ett hus med sin typ 6-åriga dotter. Cindy är sjuksköterska och Dean jobbar som målare. Sedan hoppar filmen tillbaka flera år kring tiden när de möttes, blev kära och gifte sig. Och så hände det en hel del annat också men det får ni se när ni ser filmen (för det ska ni göra om ni inte har sett den!). Det som händer i nutid knyts snyggt ihop med händelser i det förflutna. Vi får bitvis hela bilden uppmålad för oss. Vi får förklaringar till varför vissa saker är känsliga mellan de båda.

Det som ändå sticker ut mest är konstrasten mellan de båda tidsperioderna. I dåtiden, ja, då är allt möjligt. Det finns problem givetvis. Allt är inte frid och fröjd men mellan Cindy och Dean finns en attraktion som känns spännande och lustfylld. I nutiden så har saker stannat upp. Dean är som en annan person. Han har stannat upp. Vanor har blivit till ovanor. Att vara slacker funkar inte livet ut. Att Cindys pappa (spelad av John Doman från The Wire, yay!) i nutiden behöver en syrgastub för att kunna andas ordentligt är en annan liten detalj som visar på tidens melankoliska gång.

Regissören Derek Cianfrance har en stil som jag kände igen från The Place Beyond the Pines. Det är en på samma gång episk och intim stil. En märklig kombination det där, men det är just det som gör hans filmer speciella.

Blue Valentine är fin, fin, fin film som alltså handlar om människor på ett för mig väldigt äkta sätt. När filmen började ta slut kände jag att jag ville ha mer. Jag ville en försoning, men jag visste att det var omöjligt. Jag ville ha ett sorts avslut. Filmen är dock bättre än så. När den är slut sitter jag med en känsla av att vilja ha mer men ändå är jag nöjd, och det är ett gott betyg till filmen. Ett tag var den faktiskt uppe och nosade på högsta betyg.

   

Kolla nu in vad de andra filmspanarna love bombar om.

The Nerd Bird
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (blogg)

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

25 Responses to Filmspanar-tema: Kärlek – Blue Valentine (2010)

  1. Fiffi skriver:

    Vilket BRA val av film, jag äääääälskar Blue Valentine (fast jag får en hemsk klump i magen av den).

    Vad var det som gjorde att den inte höll sig var vid högsta betyg? Nåt speciellt eller bara en känsla?

    • Jojjenito skriver:

      Ja, ett kanonbra val tycker jag med.😉

      Hmm, ja, varför blev det inte högsta betyg. Kanske för att Ryan rökte för mycket i filmen. Han hade ju ständigt en cigg i mungipan. Var det inte lite överdrivet? Nä, haha, jag vet inte. En mycket bra film men det ska mycket till för att det ska delas ut en femma. Kanske tyckte jag att den där ”pojkvännen” i dåtiden, han brottaren, var en lite halvdåligt skriven rollfigur.

  2. Carl skriver:

    Tänkte väl att någon måste skriva om den här. Du sätter fingret på många av de saker som gör den så speciell. Jag kan inte tänka mig någon bättre slakt av den romantiska myten om omaka par (som bl.a. Gosling gjorde sig skyldig till i The Notebook (eller den klockrena svenska titeln Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta)).

    • Jojjenito skriver:

      Jag trodde också den skulle dyka upp hos nån, speciellt i nån av listorna. Har t ex Henke inte sett den här?! För om han har sett den så borde definitivt varit med på hans lista!

      Haha, du har helt rätt där. Blue Valentine är som en bizarro-version av The Notebook, vars svenska titel är helt makalöst bra.🙂

    • Henke skriver:

      Jodå jag har visst sett den, men den föll aldrig in i min hjärna när jag kände mig fram till min lista.

      Blue valentine och Gone girl hör ihop på något sätt. I vart fall i mitt huvud…
      http://fripp21.blogspot.se/2011/04/blue-valentine-2010.html

  3. filmitch skriver:

    Hann helt enkelt inte med att tota ihop ngt till temat (mao sökte inte en dagbok men väl inspiration som inte infann sig) och får nöja mig att kommentera denna gång.
    Bra val bra film kul att du gillade den. Minns den som första ”nya” filmen som jag gav en 10/10 på min blogg (de sitter hårt inne). Dagboken bör väl ses eller????

  4. Jessica skriver:

    Ett bra val tycker jag! Det är inte så ofta man får se människor som känns så vanliga, riktiga, sanna. Att man sen inte mår så bra av att se den… tja det är bara att acceptera.

    • Jojjenito skriver:

      Tack! Nej, eller hur, visst känns de vanliga och på riktigt. Sen är det inte feel good, nej, och som du säger, bara att acceptera. Fasiken, jag kan inte släppa den där hotellvistelsen i ”future room”. Ångestmorgon där för Michelle.

  5. Steffo skriver:

    MYCKET bra beskrivet!!
    En riktig magslagsfilm….hos mig snodde den faktiskt åt sig högsta betyget. Jag gick helt på känslorna….

  6. Henke skriver:

    Jag tyckte att den var ganska bra. Speciellt skådespelarprestationerna. Sen att ingen annan i hela kretsen verkar ha sett filmen på samma sätt som jag är en sak som tål att funderas på…

  7. Sofia skriver:

    Lucky number 60! En av de där som ligger på kö, gillar ju både Michelle och Ryan. Så jag verkar alltså vara sist ut när det gäller Blue Valentine…

  8. Cecilia Burman skriver:

    Jag verkar vara den enda bland oss som inte gillar Blue Valentine. Blev bara olycklig av att se den. Föredrar Notebook alla dagar i veckan🙂 Omöjlig romans även där, fast skildrad i oskuldsfullhetens färger istället för melankolisk blå. Men fin text om Blue Valentine, och jag instämmer med bilden som du klippt ut, otroligt snygg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: