Gone Girl (2014)

Av någon anledning hade jag totalt missat att David Fincher skulle komma med en ny film. För några år sen var ju Fincher en av de hetaste regissörerna. Sen kom The Curious Case of Benjamin Button och en Stieg Larsson-filmatisering. Kanske var det då som Fincher litet försvann från min filmradar. Benjamin Button såg jag aldrig (den var ju så låååång!) och The Girl with the Dragon Tattoo tyckte jag faktiskt var sämre än den svenska originalet.

Någon gång i slutet av sommaren hörde jag, eller snarare läste på Twitter, om en ny hajpad film som hette Gone Girl där Ben Affleck spelade en man vars fru försvinner. Afflecks rollfigur, Nick Dunne, blir givetvis själv misstänkt för det eventuella mordet. Själv hävdar han förstås att han är oskyldig. Samtidigt som polisutredning startar drar även en mediecirkus igång kring fallet.

Jag tror jag såg den här filmen under helt perfekta förutsättningar. Jag visste i princip ingenting om handlingen. Jag visste inte att den byggde på en roman av Gillian Flynn (som även skrivit filmens manus). Jag trodde det var en ren thriller… vilket jag inte skulle säga att det är. Istället blir filmen en blandning av thriller och svart satir. Under visningen så hade jag, helt oväntat, riktigt roligt. Jag fann stora delar av filmen härligt roliga. Den tar oväntade vägar som jag inte var beredd på, vilket gjorde att jag ofta satt och småskrattade och samtidigt skakade på huvudet åt det jag såg.

Rosamund Pike. Vilken tjej! Hon har tidigare bara gett ett frostigt (ehe) intryck och inte stuckit ut för mig. Jag kan bara minnas att jag har sett henne i den där Bond-rullen som tydligen kom 2002 (fasiken vad länge sen!). Här är hon perfekt som den perfekta frun för slackern Nick Dunne. Eller hur perfekt är hon och är Dunne bara en slacker? Nåväl, de två förtjänar varandra kan man säga.

Gone Girl

Kim Dickens. Haha, Kim Dickens. Vet ni vad hennes rollfigur heter i Gone Girl? Jo, Rhonda Boney. Ja, jag vet inte, en händelse som ser ut som tanke? Hon är hur som helst kanske min favoritfigur i filmen. Boney är polisen som utreder Gone Girl-fallet. Hon är duktig, misstänksam och har en skön torr humor. Som assistent har hon unge polisen James, spelad av Patrick Fugit som vi känner igen från Almost Famous. ”Should I know my wife’s blood type?”. Underbart.

Tyler Perry. Tyler Perry? What? Han är ju bara regissör trodde jag. Nej, jag förväxlar nog honom med Lee Daniels. Well, här spelar han en kändisadvokat som tar sig an att försvara Nick. Här finns kosing att tjäna. Här ska spelas ett mediespel. Varje scen Perrys advokat är med i tyckte jag var härlig. Inför ett tv-framträdande ska Nick Dunne tränas för att inte se för självgod ut. Så fort han glider över i självgodhet kastar Perrys advokat godis på honom. Efter att ha fått ett antal geléhallon i ansiktet är Dunne till slut redo för sitt framträdande. LOL. Här blir filmen skön mediesatir. Eller satir och satir. Förmodligen är det inte så långt från verkligheten alls.

Jag har sett att en del tycker att filmen är obehaglig att se, att den är jobbig och att personerna är vidriga mot varandra. Well, kanske det. Själv såg jag det mer som en satir där jag inte blev känslomässigt drabbad alls. Jag hade bara roligt, speciellt under andra halvan där filmen verkligen tar ut svängarna.

Oj, jag höll på att glömma musiken. Eller musiken och musiken, det känns som fel ord. Jag syftar på ljudspåret som alltså Trent Reznor och Atticus Ross står för. Jag vet inte hur jag ska beskriva det men det var nervigt och påträngande utan att ändå ta fokus från bilderna. Mycket bra.

Eftersom det är David Fincher som står vid regispakarna så är Gone Girl givetvis rent hantverksmässigt en utsökt film och därför blir det en fyra i betyg. Årets The Wolf of Wall Street, fast bättre.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Idag skriver även Fripps filmrevyer och Flmr om Gone Girl. Tidigare har Fiffis filmtajm, Rörliga bilder och tryckta ordMovies – Noir, The Nerd Bird, Filmparadiset och Toppraffel plitat ner sina tankar och så har Har du inte sett den? och Den perfekta filmen podpratat om sina diton.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to Gone Girl (2014)

  1. Pingback: recension: Gone Girl (2014) | Flmr

  2. Fiffi skriver:

    Sakta i backarna nu, läste jag rätt? Jämförde du just Gone Girl med The Wolf of Wall Street?
    Du är såklart i din fulla rätt att göra just det men i min värld är det eoner mellan dessa två filmer, eoner av känsla, hantverk, satir, engagemang, skådespelarinsatser, everything. Men så gillar jag inte Gone Girl heller. Sablar vad ensam jag är om den grejen😉

    • Jojjenito skriver:

      Facit😉 :

      Gone Girl – 4/5
      The Wolf of Wall Street – 3,5/5

      Inte så ensam väl? Verkar finns några som är lite på din sida här. Men majoriteten hyllar filmen, så är det nog.

  3. Henke skriver:

    Håller helt med dig om att Fincher trots allt dalat rejält efter de filmerna du nämner. Jag har inte heller sett Benjamin Button. Blev aldrig sugen på den.

    Men detta var ett stort steg tillbaka i rätt riktning. Riktigt najs med en thriller som denna i det mörka och kalla vintermörkret.

    Kul också att du med gillade Rosamund Pikes insats. Jag tyckte hon var lustfyllt creepy!

    Däremot är det väl ändå ett stort steg upp till The Wolf of Wall Street? Hur tänkte du där? Var du inte lika begeistrad av The wolf som vi övriga som såg filmen ihop?

  4. Sofia skriver:

    Håller med om att mediekritiken funkade hyfsat ett tag även om den var subtil som ett frirusande godståg. Däremot tyckte jag att polisens roll blev konstig, hon gjorde saker och fick åtsägelser från sidan överordnade som kändes malplacerade. Men namnen hade jag missat🙂

    Tack för ping.

    • Jojjenito skriver:

      Satir brukar väl inte vara så subtil, eller?

      Japp, stämmer, Boney försvann ur handlingen och i slutet var det bara märkligt att de inte fortsatte att utreda vad Amy egentligen hade haft för sig.

  5. Henke skriver:

    Va? Var det ett snuskigt skämt där? Dickens, Boney, snoppen, boner. Lågt Jojje, lågt!😀

    (Men jag skrattar ju högt här i det ensamma kontoret… Om ingen kan höra mig skratta,skrattar jag då?)

  6. Movies - Noir skriver:

    Ah, tror du har hittat rätt med den här filmen. Jag såg den som en renodlad thriller och det var det ju inte med tanke på att utredningen och vissa andra detaljer var orealistiska. Men som du skriver måste man nog se det hela som satir. Tyckte nämligen aldrig den var rolig och störde mig istället på detaljer mest hela tiden😉

    Så jag ska försöka se om den med andra ögon.

    Just det, tyckte också scenerna med advokaten var bäst då han var en av få karaktärer jag tyckte var seriös.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: