The Hunger Games: Mockingjay – Part 1 (2014)

filmspanarna_kvadratTyvärr har det spridit sig en sjukdom i Hollywood (filmus svullus kapitalismus) som resulterat i att filmbolagen känner sig tvungna att göra två eller flera filmer även när historien i sig är alldeles lagom för en endast en film. Därför är den fullständiga titeln på filmen som filmspanarna skriver om idag The Hunger Games: Mockingjay – Part 1. Puuih.

Vi hoppar in i filmen princip direkt efter tvåan Catching Fire. Katniss (Jennifer Lawrence) har räddats från hungerspelen och The Capitol av militäriska rebeller från Distrikt 13 ledda av en silverblondhårig Julianne Moore. Peeta (Josh Hutcherson) blev kvarlämnad i The Capitol och i president Snows (Donald Sutherland) grepp. Nu är det tänkt att den motvilliga Katniss ska marknadsföras som the Mockingjay, dvs själva symbolen för upproret bland alla distrikt.

Jag blev positivt överraskad av… Catching Fire. Efter att ha sett ettan på hemmabio så såg jag faktiskt Catching Fire på bio och tyckte den var helt ok. Första delen av Mockingjay var varken bu eller bä för mig. Den kändes litet statisk, litet tråkigt, litet seg. Jag har egentligen inget att säga om den, förutom att den känns långdragen. Den försvann från mitt medvetande ganska så direkt. Ibland blir dock filmen skrattretande dålig som t ex när en viss katt ska räddas…

Det jag kan säga är att det var en fröjd, en litet sorglig fröjd men ändå en fröjd, att se Philip Seymour Hoffman som Distrikt 13:s ”propagandaminister” och producent av reklamfilmer med Katniss i huvudrollen som the Mockingjay.

Mockingjay

Det andra guldkornet var förstås den f.d. hungerspelsdeltagarledsagaren Effie (härligt spelad av Elisabeth Banks) som även hon har hamnat i det strikta Distrikt 13. Hon gör så gott hon kan men har det svårt utan sina peruker! Här bjuds vi på litet skön och välbehövlig humor, speciellt i samspelet med Hoffman.

I övrigt gillade jag sången The Hanging Tree med en bra bluegrass/blues-känsla. Jag gillade sekvensen när Katniss skickats ut till Distrikt 8 (där alla är svarta av någon anledning) för att fånga hennes äkta känslor på (propaganda)film. Katniss är ju en väldigt motvillig rebellsymbol och för att det ska bli äkta så måste hennes känslor vara på riktigt.

Jag skrev i min recension av Catching Fire att jag gillade världsbyggandet i den filmen mer än i ettan. I Mockingjay tyckte jag man tog ett steg tillbaka. Jag fick aldrig någon riktigt känsla för varken Distrikt 13, The Capitol eller något av de andra distrikten.

Som slutord får jag säga att jag faktiskt saknade själva hungerspelen. Ja, faktiskt. I ettan tyckte jag de mest var fåniga men i Catching Fire funkade spelen för mig. Nu förekom inget spel, trots att filmen fortfarande heter just The Hunger Games…

   

Själva visningen var för min del en trevlig upplevelse. Jag noterade inte några speciella störningsmoment. Bredvid mig satt två tjejer som var helt inne filmen. De levde sig verkligen in i handlingen kan man säga, och det bidrog positivt snarare än negativt till visningen. Några av de andra filmspanarna stördes av en idiotisk mobilmarodör. Jag hade tur och satt i en sådan vinkel att jag slapp se den upplysta skärmen. Om ni hoppar vidare och läser de andras texter så tror jag emellertid att ni kan hitta litet gnäll om detta otyg – ja, förutom andra åsikter om filmen vill säga.🙂

The Nerd Bird
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den?

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

14 Responses to The Hunger Games: Mockingjay – Part 1 (2014)

  1. Henke skriver:

    Håller med om att filmen inte är speciellt minnesvärd. Det hade nog varit bättre att se denna back to back med fjärde filmen. Men då kanske filmus svullus kapitalismus sjukan synts ännu tydligare?

    Bitterljuvt att se PSH men hans *karaktär* var inte speciellt köttig. Effie var höjdpunkten för mig.

    Vänta nu, vilken film är det vi diskuterar nu igen? Var det något om rymden…? Undrar hur nya Star Wars blir egentligen.🙂

    • Jojjenito skriver:

      Ja, jag tror också den hade vunnit på att ses i princip direkt efter Catching Fire. Då hade man varit inne i världen och, förhoppningsvis, varit mer nyfiken på vad som skulle hände. Man hade också haft mer koll på vad som hade hänt. Jag mindes exempelvis inte ALLS att Jeffrey Wrights rullstolsbundna rollfigur kom från The Capitol (och han varit med i spelen också?) eller att han ens var med i Catching Fire.

      Effie var en av två höjdpunkter. Kunde inte låta bli att nämna PSH först.

      Mja, jag är skeptisk. När det gäller SW. Gillade inte den barnsliga bolldroiden i trailern. Barnslig.

  2. Steffo skriver:

    Du håller dig överlag på samma betygsnivå som kamraterna….
    Håller fullständigt med om otyget att göra flera filmer av i grunden EN rulle!
    Utsugare!😉

    • Jojjenito skriver:

      Iofs, om man nu är ett jättefan av filmerna så tycker man kanske det är alldeles utmärkt att man får mer film. ”Mer, jag vill ha mer, jag vill inte att det ska ta slut”. Typ.😉

  3. Sofia skriver:

    Först Träsmakus Absurdus, sedan filmus svullus kapitalismus. Du är inne på det latinska spåret den här hösten…

    Gillade också sången, den lade en skön rytm på historien. Även om jag kan hålla med om att världsbygget inte blev lika tydligt som i de två första filmerna tyckte jag ändå att den här var ett steg i rätt riktning.

    • Jojjenito skriver:

      Haha, jaaa, jag veeet. Men det finns väl fler böjningar än ”us”, som jag inte kommer på just nu. Eller så går jag över till isländska. Filmur svullur kapitalismur.😉

      Jag tror det kan ha hjälpt att du såg Catching Fire så nära in på, som Henke var inne på i sin kommentar.

  4. Fiffi skriver:

    Jag saknade också själva spelen. Då hände det i alla fall nåt😉

    • Jojjenito skriver:

      Haha, du är verkligen anti, och jag har fortfarande inte riktigt förstått varför. Ska läsa dina texter ytterligare en gång så kanske jag förstår.😉

  5. Carl skriver:

    Det hade varit modigt att köra en tredje repa genom spelen. Att andra filmen kändes som en färglös kopia på första var provocerande, så att göra om det igen hade nog varit så förolämpande att man varit tvungen att respektera deras pengahungrande tro på konceptet. Jag är nog ändå glad att det gick åt ett annat håll.

    • Jojjenito skriver:

      Mja, jag kanske också egentligen tycker att det hade blivit lite väl mycket med ytterligare ett spel.

      Jag som aldrig brukar störa mig på filmtitlar kan ändå tycka att om nu filmserien heter The Hunger Games så får de väl bjuda på ett spel i varje film, med nya twistar varje gång.😉

  6. Cecilia Burman skriver:

    Håller med dig om att filmen kändes lite… statisk. Helt rätt ord. Kanske hade det att göra med färgskalan i District 13. Blev också berörd av Katniss sång. Saknade definitivt INTE hungerspelen, tycker precis som Carl att det kändes som en kopia (kanske inte färglös, men en viss urholkning) av ettans spel.

    • Jojjenito skriver:

      Nej, kanske saknade jag inte själva hungerspelen men jag saknade nåt i alla fall. Nu kändes det som att filmen började och slutade i princip på samma ställe.

  7. Niklas skriver:

    Är med dig när det gäller det mesta här, Jojje! Tyckte dock att Katniss sjungande var rätt omotiverat och mest kändes som ett marknadsföringsknep för det Lorde-producerade soundtracket.

    • Jojjenito skriver:

      Du är verkligen inne på att klaga på produktplaceringar och dylika saker i filmen. Minns din irritation över kängorna i Wild.

      Gillade sången!😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: