Filmspanar-tema: Orgier – La grande bouffe

filmspanarna_kvadratOrgieFör en tid sedan körde filmspanarna tema: mat, och jag hade bestämt vilken film jag skulle se. Efter att ha tittat på en kvart av den filmen så gav jag upp. Kvaliteten, rent bildmässigt, på den version som jag hade lyckats få tag på var dålig. Filmen såg ut som en sunkig VHS-kopia som spelats alldeles för många gånger, vilket förmodligen just var fallet. En annan jobbig detalj var att även om filmen var textad på engelska så förekom det bara text när det pratades franska trots att en del av dialogen var på italienska. Nä, det funkade inte, jag skulle inte kunna ge filmen ett rättvist betyg. Det slutade med att jag rätt och slätt bytte film, bokstavligen i sista minuten. Filmen jag såg då för mattemat blev den trevliga Dinner Rush.

Den här månadens filmspanartema är Orgier och då passade det lämpligt nog alldeles utmärkt att plocka fram mitt första försök till matfilm ur gömmorna. Frågan var bara om jag skulle kunna hitta en bättre version. Svaret blev ja. Nu gick det faktiskt att se filmen. Låt BRAKFESTEN börja!

****

La grande bouffe (1973)

Japp, det handlar mycket riktigt om Marco Ferreris La grande bouffe från 1973 eller Brakfesten som den kallas på svenska. En väl så bra titel, den här gången. Fyra män bestämmer sig för att ta livet av sig genom att spendera en långhelg i en lyxvilla och äta ihjäl sig. De fyra är kocken Ugo (Ugo Tognazzi) som står för maten, piloten Marcello (Marcello Mastroianni) som står för sexmissbruket, domaren Philippe (Philippe Noiret) som står för villan, Michel (Michel Piccoli) som står för musik och pruttar. De fyra bjuder så småningom även in tre prostituerade samt lärarinnan Andréa (Andréa Ferréol) som jobbar i skolan som är granne med villan. Man inleder dock med ostronätartävling samtidigt som man tittar på porrbilder från 1800-talet. Vad kulturellt!

Som Movies – Noir brukar börja sina texter ibland: vad ska man säga? Brakfesten är en riktig 70-talsfilm. Inredningen i villan, kläderna, frisyrerna, maten, ja, allt, bara dryper 70-tal, vilket inte är så konstigt eftersom filmen är just från 70-talet. Men grejen är att när en modern film får till den där 70-talskänslan så brukar det ändå finnas ett nostalgiskt skimmer i bilderna. Det gör det inte här eftersom det ju är på riktigt. Det finns istället något sunkigt över det hela. Jag vet inte hur jag ska förklara det men stämningen är äcklig, vilket ju inte är så konstigt eftersom huvudpersoner äter ihjäl sig. Kanske beror det på att det är franskt 70-tal och inte amerikanskt?

Tyvärr tyckte jag La grande bouffe var tråkig, vilket kändes litet av en besvikelse. Jag har ett minne av att faktiskt ha sett och blivit fascinerad av filmen som barn. Brakfesten har jag alltid haft i bakhuvudet som en film jag ville se om. En fest där man äter ihjäl sig, det fanns något som lockade i detta. Men filmen levererade alltså inte riktigt. Ändå är det en film man förmodligen inte glömmer i första tagen även om den inte är någon större njutning just när man ser den.

Matkreationerna består bl a av ostron, kycklingklubbor, kalkon, pasta och framförallt potatispuré i stora lass. Den mest groteska rätten är dock en blandpaté gjord på kyckling (smaksatt med sherry), anka (smaksatt med portvin) och gås (smaksatt med champagne). Som avslutning bjuds det dessutom på en stor tårta i form av två stora bröst.

Eat some more

Som jag skrev ovan så är det ändå inte en film man (läs: jag) glömmer. Nu har det gått några dagar och vissa scener dyker upp i huvudet innan jag ska somna på kvällarna. Det är inte helt behagliga scener.

En sak jag kom att tänka på nu är om det som utspelas i filmen kan räknas som en orgie? Hur många personer måste delta för att det ska få kallas en orgie? Till en början är det bara de fyra männen och de sitter och äter ostron. Inte riktigt en orgie skulle jag säga, även om de nu skulle äta groteskt mycket ostron. Senare i filmen så kommer alltså de tre glädjeflickorna samt lärarinnan. Då tycker jag vi har jobbat ihop till en orgie. Vad består orgierna av? Ja, det äts, knullas och pruttas så det står härliga till. Alla deltar på ett eller annat sätt, lärarinnan inkluderad. Faktum är att när de prostituerade får nog av galenskaperna (”de är ju tokiga, de bara äter!!”) så stannar hon kvar och fungerar som en sorts ledsagare in i döden för de fyra.

Varför väljer de fyra att dö ätdöden? Är livet så tråkigt? Ja, jag vet inte, men uppenbarligen är de less på livet och de vill avsluta det med en riktig fest. Åtminstone en av de fyra får kalla fötter och försöker ta sig därifrån men som om det vore en Luis Buñuel-film så lyckas han inte utan blir kvar.

Pruttar var det. En av de fyra har problem med magen. Förstoppning. Aj, aj, inte bra. Enda sättet för honom att slippa magknip är att släppa väder, och det gör han högljutt och länge, i alla situationer. Undrar om Farrelly-bröderna kollade in Brakfesten innan de gjorde Dum & dummare?

”Märkligaste” döden? Spoiler: Avrunkning av lärarinna under samtidigt intag av ankkycklinggåsleverpaté tills hjärtattack inträffar Spoiler slut.

En på ett sätt fascinerande film, och det är i stora delar en komedi, men av någon anledning fann jag den inte speciellt fascinerande just när jag såg den, och därför kan det inte bli mer än en tvåa. I slutändan handlar det om självupptagna gnällgubbar.

   

Ta nu och kolla in vilka orgier de övriga filmspanarna föredrar.

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Absurd Cinema
Fiffis filmtajm
Filmitch
Flmr

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

13 Responses to Filmspanar-tema: Orgier – La grande bouffe

  1. Pingback: Filmspanarna: Tema Orgier! | Flmr - subjektiva synpunkter om film & tv-serier

  2. Pingback: FILMSPANARTEMA: ORGIER

  3. Sofia skriver:

    En klassiker i sammanhanget får man väl ändå säga, men jag måste erkänna att jag inte blir jättesugen av din text. Gnälliga gubbar som käkar, då kan jag lägga min tid på något bättre. Så det är bara att tacka för konsumentupplysningen🙂

    Just det, kan inte även amerikanska 70-talsfilmer också kännas äckliga? Eller i alla fall sunkiga, lite så där noppiga och slitna.

    • Jojjenito skriver:

      En klassiker, yes. Alltså, gnälliga kanske är litet fel. De är gnäller egentligen inte. Jag vet egentligen inte vad de gör. De är inte speciellt upphetsade eller arga, mest uttråkade.

      Jo, amerikanska 70-talsrullar kan nog också kännas sunkiga men här var det på nåt sätt en extra nivå. LItet som i Buñuels 70-talsfilmer om du sett några. Den sunkiga känslan kan iofs ha berott på själva handlingen i filmen eller att det förekom scener som den bilden visar i filmen.😉

  4. Fiffi skriver:

    Den här filmen är en solklar orgiefilm även om det ibland bara är en eller två personer i bild, det är ju en orgie i (äcklig) mat. Om man ser till mängden hungerkänslor under filmens gång så är Brakfesten den totala motsatsen till Chef😉

  5. Steffo skriver:

    Håller med föregående! Solklar orgierulle och en riktig 70-talsklassiker!! Dock en sådan, som du så bra förmedlar, som inger en känsla av att man klarar sig alldeles utmärkt med att inte vilja återuppleva den. Kanske inte ens se den första gången om det är så.😉

  6. Henke skriver:

    Tycker nog att många moderna filmer som utspelas under 70-talet är sunkiga som fan. Men kultursnobbarna tycker oftast att det är jättebra. Kul att du satte fingret på denna lilla detalj.

    Är detta en komedi säger du? Jag får känslan av att det kunde vara en tragedi då jag läser din text. Det är knappast några gladlynta gubbar med stor aptit som filmen följer utan fyra suicidala herrar. Låter inte speciellt humoristiskt

    Har filmen kanske en samhällskritisk ton? Har den något budskap?

    • Jojjenito skriver:

      American Hustle?

      Och jag menar alltså inte att filmerna i sig är sunkiga i betydelsen dåliga utan det är stämningen och miljöerna jag syftar på, och då behöver inte sunkig vara dålig. Jag kom att tänka på Boogie Nights nu. Där är det inte sunkigt, tycker jag, när filmen utspelar sig på 70-talet. När filmen sen går in i 80-talet, ja, då ändrades känslan helt och allt blev fult.

      Ja, jag skulle kalla det för en komedi. Den är tragikomisk. IMDb listar den som en komedi faktiskt. Nu satt ju jag inte och skrattade, inte ens när det pruttades som mest… eller, nej, nu har jag nog förträngt några skratt inser jag nu. LOL.

      Att de är suicidala är inget som egentligen framgår, förutom att de dör en efter en. Känslan länge är att de har en riktig festhelg, en orgiehelg, för att sen återgå till sina vanliga liv.

      Hmm, bra frågor. Samhällskritik? Nja, inget jag kände av. Budskap? Kanske. Det skulle kanske vara nåt om att syssla med det du gillar istället för att slava med nåt du inte gillar. En av snubbarna är pilot men under helgen upptäcker han en gammal sportbil i ett garage. Han börjar mecka med den för att få igång den. När den startar första gången blir han glad som ett barn på julafton och åker fram och tillbaka på tomten.

  7. filmitch skriver:

    Känner till filmen men har inte sett den – någon gång kanske….
    Håller med om att 70-talet ser lite slitet ut men oftast på ett bra sätt – naturligtvis beroende på vad det är för film.

  8. Pingback: Orgier på film: Salò o le 120 giornate di Sodoma (1975) | Absurd Cinema

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: