A Most Wanted Man (2014)

A Most Wanted ManJag blev lite ledsen av den här filmen. Anledningen är att Philip Seymour Hoffman spelar huvudrollen och detta blev en av hans sista filmer.

Faktum är att Hoffman gör en strålande insats som Günther Bachmann, en sliten man (mycket sliten, en tragisk form av method acting från Hoffmans sida). Bachmann är tysk agent som jobbar i Hamburg. Han bevakar småfisk, undersöker, väntar, försöker göra kopplingar till större fiskar, för att komma vidare uppåt mot de riktigt stora hajarna inom världens terrornätverk.

När en tjetjensk flykting, Issa Karpov, som misstänks vara terrorist, spottas i Hamburg börjar Bachmanns organisation bevaka honom. Bevakning leder till att teamet får chansen att få en ingång mot de där största hajarna. Det visar sig att Karpov har ärvt pengar, smutsiga pengar, pengar som han inte vill ha. Bachmann & Co vill dock försöka ”lura” honom att skänka pengarna till välgörande ändamål… eller kanske ett företag som i själva verket är en front för en terrororganisation.

Med i bilden finns också en flyktingadvokat (Rachel McAdams), en bankir (Willem Dafoe), en amerikansk attaché (en svarthårig Robin Wright) och andra tyska myndighetspersoner (varav en som hette Mohr).

Som jag har förstått det så är det här typisk le Carré. Jag har själv inte läst någon av hans böcker men jag har sett Tomas Alfredsons spionthriller/drama Tinker Tailor Soldier Spy och jag känner igen stilen, vad som berättas och hur det berättas. Nu antar jag att en regissör kan ta sig vilka friheter som den vill och lägga in två biljakter, tre maffiga slagsmålsscener osv. Men det har inte Anton Corbijn gjort. Jag är inte förvånad över det. Corbijns förra film The American var inte heller speciellt fartfylld utan mest tråkig och utan nerv.

Hade då A Most Wanted Man nerv? Nja, kanske inte så mycket. Men det som lyfte filmen lite för min del var Hoffman. Han lyckas vara intressant trots att en åldrande polis/spion som röker och dricker för mycket alkohol kanske inte känns superfräsch som idé direkt. I övrigt så är det mest en teoretisk film, det pratas mer än det biljaktas och det är väl inte nåt fel med det. Tyvärr saknas kanske någon form av psykologisk spänning tyckte jag. Flyktingen Karpov spelar en biroll i filmen och är inte det intressanta alls. Det är spelet runt omkring det handlar om.

Rachel McAdams kändes kanske lite malplacerad. Är det fel att säga att hon helt enkelt är för piffig och söt för den här rollen? Och så skulle hon vara tyska och heta Annabel Richter… Njae. Malplacerad kändes även den engelska med tysk brytning som pratades. Hoffman körde med nån sorts tysk accent som ibland hördes mer och ibland hördes mindre. McAdams pratade nog vanlig amerikansk engelska. Lite kul var att det ju förekom tyska skådisar i filmen, t ex internationellt kända Daniel Brühl. Pratade han sin vanliga engelska nu eller? Det som var bra var att man i alla fall inte la in några tyska ord då och då. Typ Nein och Danke på måfå. Gut.

Slutet är typiskt. Alla förlorar. Åtminstone de som man ”hejade på”. Men man borde ha sett det komma. Den där amerikanska attachén spelad av Robin Wright var en manipulatör av rang. Hon och Mohr ville se snabba resultat. Om det finns en misstänkt terrorist, grip honom! Fast till att börja med ger de faktiskt Bachmann och hans team tid att jobba på sitt sätt. Men det var ju givetvis bara ett spel. Eller? Mer eller mindre alla i filmen spelar ett spel, om man undantar McAdams rollfigur som var ute på djupt vatten (och det gällde nog både rollfiguren och skådisen i det här fallet).

Slutet var bra och här får även Hoffman ett sånt där vansinnigt utbrott som han ibland kan få på film. Då när man nästan blir lite rädd för hur han egentligen mår och vilka demoner han bär på… Eller mådde och bar på. Fel tempus där.😦

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvbetyg_tomsep

Filmdagar smallA Most Wanted Man har biopremiär nu på fredag. Jag såg den under Malmö Filmdagar och här nedan hittar ni fler recensioner (namnen på bloggarna blir klickbara länkar när inläggen publiceras):

Fripps filmrevyer
The Velvet Café
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (Carl)
Rörliga bilder och tryckta ord

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

17 Responses to A Most Wanted Man (2014)

  1. Plox skriver:

    Japp, ganska tråkig spionthriller. Kändes sådär klassisk Europa-grå, både till ytan och till innehåll. Realistiskt – utan tvekan, spännande – inte alls. Och som du säger Hoffman-känslorna tar över och är ju det jag kommer att ta med mig från den här filmen. (3-/5)

  2. Henke skriver:

    Halloj. Jag har redan skrivit min text så jag kunde i lugn och ro läsa din nu. Våra texter tangerar varandra på flera punkter men jag var nog än lite mer positiv. Min text kommer upp på onsdag! Tack för förhandspingen!

  3. Sofia skriver:

    Återkommer!😉

  4. Fiffi skriver:

    Min text kommer på torsdag. Det känns som jag plagierat din😉

  5. Pingback: A MOST WANTED MAN

  6. Carl skriver:

    Är Rachel McAdams någonsin inte malplacerad? Fast jag tror att hon egentligen passade ganska bra för rollen, men att rollen inte riktigt passade i miljön. Hon är den enda som inte är helt desillusionerad från början så det skär sig lite.

    • Jojjenito skriver:

      Haha, touché. Jag gillade henne i State of Play. Och sen passar hon väl perfekt i Morning Glory?

      Men du kan ha rätt där. Att det var rollen som var ”fel”. Om hon nu var flyktingadvokat och jobbat ett tag med det så borde hon ha blivit luttrad och mindre naiv.

    • Henke skriver:

      Rachel McAdams är ju för bövelen bra i det mesta man sett henne i.

      Detta var första gången jag inte tyckt att det funkat helt bra. Kan det ha varit rollen i sig? Kanske, men jag tror inte det. Hon är för lite ”smuts” för rollen i fråga dock. Däremot är hon som jag ser det lika desillusionerad som de övriga. Kan tänka mig att karaktären är intressantare i boken, hon gör revolt mot sin far och sin borgerliga uppväxt yada yada yada…
      Karaktären påminner mig om en annan karaktär, i bok eller film, men jag kan inte sätt fingret på det just nu.

      • Jojjenito skriver:

        Ska jag vara ärlig så har jag inte sett fröken Adams i så många filmer men ofta tycker jag hon är fööör söt på nåt sätt. Därför funkade hon i Morning Glory.

        Om hon är desillusionerad så är hon det på ett annat sätt än de övriga.

        Har du kommit på vilken karaktär du tänkte på?

        • Henke skriver:

          Nej, inte kommit på.

          Hon var kanske inte desillusionerad på samma sätt som PSH’s karaktär. Jag läste in en mer personligt orienterad mörk bakgrund. Det framkom i alla fall i någon scen där PSH skrev åt henne att hon gjorde allt detta för att häckla sin far…

          Man har väl sett henne i några filmer i alla fall. State of play och framför allt Morning glory som du nämner. Första gången var i favoritfilmen Wedding crasher. Sedan har jag sett henne so Irene Adler i Sherlock Holmes x2, hon var med Midnight in Paris, och jag har faktiskt sett henne i det risiga Rob Schneider-fordonet The hot chick.

        • Henke skriver:

          PSH *skrek* inte *skrev*.

          • Jojjenito skriver:

            Haha, läste din första kommentar och kunde inte komma på vilken scen som PSH skulle ha skrivit nåt till henne.

            Ja, jag har ju faktiskt sett båda Sherlock-filmerna OCH Midnight in Paris inser jag nu, och The Notebook.😉

            Jag tror inte jag läste in nåt speciellt när det gäller hennes bakgrund. Kanske inte var uppmärksam på det eftersom jag liksom inte trodde på rollfiguren från början.

  7. Pingback: A most wanted man (2014) | Rörliga bilder och tryckta ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: