Malmö Filmdagar 2014 – Resten

Malmö Filmdagar

I mitt första inlägg om Filmdagarna i Malmö skrev jag om filmerna. Innan visningarna drog igång på tisdagen hann dock Svenska Filminstitutet (SFI) hålla ett förmiddagspass med tre seminarier. Första ämnet kändes klart intressant. En stor marknadsundersökning hade gjorts (2007-2013) där man frågat svenska folket om deras filmtittarvanor. Hur många filmer ser du per år? Hur ofta går du på bio? Vilken genre tittar du helst på? Hur stor andel svenska filmer ser du? Hur ofta använder du online-tjänster? Och så vidare.

Vet ni hur många filmer svensken ser i genomsnitt per år? 80 filmer är svaret. Av dessa ser den vanliga Svensson ca tre filmer per år på bio.

Apropå det. När jag berättade för en kollega att jag hade varit i Malmö och sett 13 filmer på tre dagar så sa han att han möjligen kan ha sett 13 filmer på bio – under 13 år!

Det som intresserade mig mest var kanske hur populärt det är att använda online-tjänster. För egen del har jag ju slutat köpa (eller hyra) dvd/bluray helt och hållet. Jag ser all min hemmafilm via nätet. I första hand försöker jag hitta filmerna på de legala tjänster som erbjuds… och det funkar för typ tre procent av de filmer jag vill se. Enligt undersökningen så hade användningen av online-tjänster överlag ökat (och konstigt vore väl annars) men jag minns inte några detaljerade siffror kring detta.

Den stora, STORA, bristen med undersökningen var förstås att man inte fick reda på nånting kring hur mycket film som svenska folket ser via olaglig nedladdning. Eller hur det egentligen? Är det verkligen olagligt att ladda ner en film? Eller är det bara om man gör en film tillgänglig som man begår brott? Hur som helst, att denna statistik saknades gjorde ju undersökningen ganska så meningslös. Om nu vi (svenska folket alltså) ser 80 filmer per år, hur stor del av dessa ser vi olagligt? Eller har personerna bara svarat på en fråga om hur många filmer de ser lagligt?

Efter detta i slutändan ganska torra seminarium höll Nordisk Film & TV Fond en presentation med trailers för kommande filmer som de har varit med och producerat. Jag tyckte i princip alla filmer verkade lovande. Speciellt lockade en finsk film, Big Game, där Samuel L. Jackson spelar amerikansk president som kraschlandar i finska Lappland och får hjälp av en tonårskille att överleva i vildmarken. I övrigt fick vi se en rad trailers från kommande filmer från alla de nordiska länderna. Petri Kemppinen (CEO), en underhållande snubbe, pratade medan en norsk tjej (Cecilie Aspenes) under hela presentationen stod på scenen och höll i en laptop och tryckte på piltangenten för att visa nästa slide, utan att säga ett ord. Lite märkligt upplägg kanske.

IngridHasseSickan

Ingrid, Hasse och Sickan ska bli digitala.

Det sista seminariet handlade om ett stort, ja, ett gigantiskt projekt, som SFI dragit igång. Den svenska filmskatten ska digitaliseras. Syftet är att göra filmerna tillgängliga för fler. När en film blivit digital kan den visas på valfri biograf som väljer att hyra den, eller på en tjänst som SVT Play. I ett första steg ska man överföra 500 filmer från celluloid till digital form. Vi fick se klipp ur ett antal filmer: Intermezzo (1936) med en ung och härligt piffig Ingrid Bergman, Nils Holgerssons underbara resa (1962) med en elak Nils och Max von Sydow som hans pappa, en klassrumsscen ur Seppan (1986) med läraren från helvetet. Det var riktigt trevliga klipp och stämningen under seminariet var god eftersom SFI:s ständigt glade presschef Jan Göransson höll i tyglarna.

När det gäller de övriga aktiviteter under dagarna så tyckte jag att arrangören, Sveriges Filmuthyrareförening, var väl osynliga. Varför var ingen från denna anonyma förening på plats och hälsade välkommen, lämpligtvis innan ”invigningsfilmen” Medicinen? Apropå Medicinen så kändes det som att man borde ha valt en betydligt hetare film som invigningsfilm. Nu blev det hela en väldigt blek tillställning och ingen höll egentligen i själva visningen eller intervjuade Colin Nutley och Helena Bergström som var på plats. Dessutom hade filmen redan pressvisats för recensenter tidigare under sommaren så den stora salongen på Royal var väldigt glest befolkad.

C More:s mingelkväll var som vanligt trevlig och bjöd på en schysst buffé plus mingel med allt från sjömän till annat löst branschfolk (t ex såna som inte gillade Hotell). Eftersom jag och Henke (från Fripps filmrevyer) redan hade sett tretimmarsfilmen Boyhood första dagen så kom vi dessutom i god tid så vi slapp stångas med alltför mycket folk om maten. Gratis är gott, vet ni väl.

Recension av goodiebag: 1/5. En tom tygkasse. Man kunde emellertid norpa åt sig en USB-hubb första dagen och stoppa i kassen. Andra dagen var hubbarna borta. Förra året innehöll kassen en handfull filmer på dvd/bluray men man kanske slog på stort då eftersom Filmdagarna fyllde 40 år då.

Efter den sista filmen The Salvation satt vi filmspanare kvar ensamma i salongen. Jag tror vi alla kände att vi ville ha nån sorts avslutning, några slutord, och inte bara en rullande eftertext. Men det blev bara en rullande eftertext, och sen rullade jag hemåt med tåget tillbaka till vardagen och Stockholm. Jag räknar dagarna till nästa år då förhoppningsvis Malmö Filmdagar återkommer, och förhoppningsvis med oss ”hobbyfilmbloggare” som besökare igen!

Slut

En grupp nöjda men kanske lite trötta filmspanare innan vi skildes åt.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Malmö Filmdagar 2014 – Resten

  1. Fiffi skriver:

    En av dom intressantaste uttalandena på första seminariet var att av alla filmer den genomsnittliga biobesökaren ser per år så är hela 50 PROCENT SVENSK FILM! Jubel och visslingar! När det sedan kom fram att den genomsnittliga biobesökaren ser dryga 2 biofilmer/år så blir 50% av biobesöken alltså EN svensk film/år (kanske inte riktigt samma jubel och vissnlingar), Men det förklarar besöksantalet för Hundraåringen och den typen av film. Det blev EN film och den hade premiär på juldagen. Typ.😉

    Längtar för övrigt redan till nästa år. Otroligt mysiga dagar!!😀

    • Jojjenito skriver:

      Men vad menar du? Svenska folket ser ju… 50 PROCENT SVENSK FILM! Haha, ja, roligt.😉

      80 filmer per år tycker jag ändå är relativt mycket. Samtidigt visar det ju att film på bio inte är nåt svensken föredrar då endast 2-3 av dessa 80 ses på bio.

      • Fiffi skriver:

        Håller med om att det känns ganska mycket. 7 filmer i månaden om man slår ut det, tittar medelsvensson verkligen på så många? Jag är aningens skeptisk.

        • Jojjenito skriver:

          Ja, det känns i överkant. När man tänker på personer i sin omgivning så får man i alla intrycket att de inte ser så pass mycket som sju filmer i månaden. Fast det kanske är kopplat till att vi (alltså vi som ser mycket film och ofta går på bio) tycker att ”vanligt folk” inte ser film på bio men att vi då glömmer ”hemmabion”. Kan det vara så att folk också tycker de ser mycket film beroende på att de blandar ihop det med tv-serier. True Detective osv är ju väldigt filmiska.

  2. Sofia skriver:

    Ännu en bra sammanfattning, you’re on a roll! Och jag kan intyga att det fanns gott om gratismat kvar även för oss i Boyhood-publiken. Om jag hinner skulle jag verkligen vilja göra en djupdykning i den där statistikrapporten för det kändes som om man lyfte fram resultat lite som fan läser bibeln

    • Jojjenito skriver:

      Tack.🙂 Vad skönt att det fanns mat kvar för er Boyhood-tittare.

      Ja, jag blir också nyfiken på statistiken och exakt vilka frågor som ställts. En sak att tänka på som jag glömde nämna i texten var ju också det handlade om människors egen uppfattning om sina vanor. Om de svarade att de ser fem filmer på bio per år men att det i själva verket bara var två så var det siffran fem som ingick i statistiken.

      • Carl skriver:

        Enligt SOM-rapporten som de sammanfattade var frågorna hur ofta man ser film och svarsalternativen var inte mer detaljerade än ”någon gång i veckan” och ”flera gånger i veckan”. Hur man översätter det till 80 filmer per år är lite otydligt.

        I övrigt var bortfallet ungefär 50%, med större svarsvilja bland de äldre respondenterna. Osäkerheten för gruppen 16-19 år borde alltså vara ganska stor. De har haft dalande svarsfrekvens från 65-70% fram till för tio år sedan och nu alltså 53% (netto, 49% brutto). Om samma trend gäller utanför SOM-undersökningarna så kommer vi snart famla i blindo.

        • Jojjenito skriver:

          Tack för info!

          Hmm, ja, de där frågorna var ju inte speciellt exakta. Fast för den vanliga svensson så hade det väl ändå inte funkat med mer detaljerade frågor. Jag tror inte direkt de för listor över vilka filmer de ser och hur de ser dem (som t ex jag gör).

          ”Famla i blindo”, det är ett skönt uttryck.🙂

  3. Pingback: Malmö filmdagar 2014 | Plox

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: