Wendy and Lucy (2008)

WendyJag kör en gammal recension av en festivalfilm från 2008…

Jaha, det blir inte så mycket mer indie än så här. Jo, kanske i den sista filmen som jag såg på festivalen, Ballast (kommer en recension av den senare). I Wendy and Lucy spelar Michelle Williams en avig tjej, Wendy, som är på väg till Alaska med sin hund Lucy för hitta nåt jobb och leva i fred. När bilen går sönder och hunden försvinner blir det jobbigt för Wendy att komma vidare och hon är fast i en amerikansk håla utan pengar och det mesta verkar gå fel. Men Wendy är envis och träffar i alla fall en trevlig parkeringsvakt (Wally Dalton).

Alltså, jag bara måste lyfta fram Michelle Williams här. Hon gör en grym rolltolkning så långt bort ifrån Dawson’s Creek som man kan komma. Hon känns helt äkta som tjejen som går sin egen väg. Wendy är en sån där person som vill sköta sig själv och när hon tvingas konfronteras med andra så blir hon ganska tvär. Hon är envis, nästan lite så där dumt envis. Efter ett tag bara önskar jag mig att Wendy ska få hitta sin hund. Jag gillar miljöerna i filmen. Det är många järnvägsspår, parkeringsplatser, ödsliga snabbköp och andra avsides miljöer. Till slut landar filmen på en stark trea.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvbetyg_tomsep

Om visningen: Ett par på raden framför hade beslutat sig för att inta lunchen i biosalongen och kom därför in i salongen med varma, osande mackor med tillhörande prasslande papper. Utvisning tio minuter.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

11 Responses to Wendy and Lucy (2008)

  1. Movies - Noir skriver:

    Jag gav den samma betyg och gillade också Michelle Williams. Tycker hon tog jättekliv efter TV-serien du nämner där man först såg henne och där hon inte var någon favorit.

    Så här skrev jag om Wendy and Lucy.

    • Jojjenito skriver:

      Den där tv-serien kanske inte var så dålig egentligen men vid den tiden var jag nog inte målgruppen utan tyckte det var skräp utan att egentligen ha sett ett enda avsnitt.😉

  2. Carl skriver:

    Verkligen en fin liten film när Williams fortfarande var underskattad. Sådana här småskaliga och personliga historier är den bästa sidan av amerikansk indie, som man kanske inte ser så värst ofta längre.

    • Jojjenito skriver:

      Nej, nu är väl indie ganska ofta fusk-indie liksom. Egentligen ganska storskaliga produktioner som placeras in i indie-genren. Indie känns mer som en genre nu kanske.

  3. Henke skriver:

    Läser inte texten nu då denna enligt plan ska ses vilken dag som helst nu…

  4. Fiffi skriver:

    Jag såg filmen inför 2008-listningen och texten ligger och väntar. Den kommer nån dag.😉

  5. Henke skriver:

    Och nu har vilken dag som helst passerats och det har blivit nån dag.

    Jag gillade denna filmen hel del och hamnade på samma betyg som du. Inledningen var otroligt minimalistisk och jag tolkade det som ganska tråkigt men filmen, och Williams, växte alltmer under filmens gång. En film som växer även efter man sett den.

    Men den slog sig inte i på topp 10.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: