Gitarrmongot (2004)

GitarrmongotJag firar vår nationaldag med en gammal och kort text om den första filmen jag såg av Ruben Östlund. Det handlar om Gitarrmongot från 2004 som jag såg och skrev om 2010. Jag har fortfarande inte sett Östlunds De ofrivilliga vilket jag borde göra nåt åt. Dessutom ser jag fram emot Turist när det nu kommer på bio i Sverige.

Det blev äntligen av att jag såg Ruben Östlunds långfilmsdebut med den märkliga titeln, Gitarrmongot. Det är en episodisk skildring av olika personers liv i Göteborg. Filmen visade sig bitvis vara briljant. En udda fågel är det i vilket fall. Kanske var det aningen för mycket med gitarrkillen även om han oftast är underbar. Varje scen i filmen är filmad med helt statisk kamera. Man påminns givetvis om Roy Andersson; det känns lite som en mer realistisk och skitig version av Andersson (med liknande humor). Vissa scener var vackra, t ex de som utspelas endast i skenet från gatlyktor. Stämningen som filmen förmedlar är udda, nästan surrealistisk. Vissa scener är riktigt obehagliga (t ex den där tre snubbar leker med en pistol), så där så att man ville ha skämskudde. Jag älskar slutscenen med ”väderballongen”. Och vad var grejen med cyklarna?!

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tom

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

2 Responses to Gitarrmongot (2004)

  1. filmitch skriver:

    Har sett De ofrivilliga och fick upp ögonen för Östlund men det tar på de själsliga krafterna att se honom. Ska se hans tre andra filmer i sinom tid men väntar lite ”på rätt tillfälle”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: