The Grand Budapest Hotel (2014)

The GrandJag har sett alla Wes Andersons filmer. Jag har sett många av Wes Andersons filmer på bio. Jag har alltså betalat för att se Wes Andersons filmer på bio. Ändå kan jag inte säga att jag gillar Wes Anderson. Medelbetyget som hans filmer får av mig ligger på 2,6 av 5 möjliga. Det konstiga är att en del av mig ändå tror att jag gillar Wes Anderson. Men sen när jag ser en film så ger den mig ingenting, förutom en irriterande snygg yta. Så var det nu senast med Moonrise Kingdom, och kanske var det den filmen som slutligen fick mig att inse att Wes Anderson inte är nåt för mig. När The Grand Budapest Hotel dök upp var det ofrivilliga och ologiska suget efter att se filmen borta. Vad skönt, tänkte jag. Jag har blivit botad från min fantomkänsla av att jag gillar Wes Anderson. Jag gick inte och såg den på bio.

Trodde jag.

Det finns nämligen nåt vi kallar klämdagar. Om man är ledig (eller *host* tar ledigt *host*) från jobbet på en klämdag och det är regn och rusk ute så finns ju knappast nåt bättre att göra än att gå på bio. Jag hade tänkt jobba fram till sen eftermiddag och sen haka på Henke för att se A Million Ways to Die in the West. Henke skulle se om The Grand Budapest Hotel redan vid lunch för att ge filmen en ny chans då han sovit sig igenom den förra visningen. På nån sorts impuls så bestämde jag mig för att haka på den filmen också. Jag menar, hur dålig kunde den vara?

Som vanligt när det gäller en ny Wes Anderson-film så sa alla om The Grand Budapest Hotel att det här var den mest Wes Andersonska filmen hittills. Så sa man i alla fall om Moonrise Kingdom, det minns jag, och den funkade inte alls för mig. Jag tänkte att det nog blir den gamla vanliga visan. Snygg, quirky, tråkig, tom. Men…

Jag vet inte om jag kan komma med nån bra förklaring men jag blev fullkomligt överförtjust i The Grand Budapest Hotel. När filmer är som bäst så brukar jag känna att jag inte vill att de ska ta slut. Det är som att tiden står stilla och jag vill hoppa in och bo i filmen. Så kände jag hela sista halvan av The Grand Budapest Hotel. Jag ville flytta in i filmen. Jag ville äta Mendlbakelser. Jag ville åka tåg med Monsieur Gustave. Jag ville åka kälke snabbt. Jag ville äta middag med Zero som gammal och lyssna på hans berättelse. Jag ville titta på en tavla med en pojke och ett äpple. Jag ville sitta i fängelse… nej, där går gränsen.

Vad är det som gör att pendeln plötsligt slog över och att jag nu plötsligt konverterat till Wes Andersonismen? Miljön i filmen kan vara ett svar. Den enda film som jag tidigare verkligen gillat är The Darjeeling Limited och den utspelas ju till största del på ett tåg i Indien. The Grand Budapest Hotel utspelar sig i ett påhittat europeiskt alpland, strax innan andra världskriget bryter ut. Fast det där kriget verkar påhittat också när jag tänker efter. Man kan säga att filmen, till största delen, utspelar sig i en Wes Andersonsk version av 30-talets Europa.

En viktig detalj är nog Ralph Fiennes. Innan han dök upp så var jag lagom intresserad av filmen. Men när M. Gustave äntrar scenen så var showen igång och mitt intresse väcktes. Fiennes är galet bra i rollen. Sättet han pratar (och svär!) på är underbart. Hans motspelare, unge Tony Revolori, som piccolon Zero är för mig en ganska blek figur. Zero känns faktiskt som en typisk Wes Anderson-figur, en sån där som man inte riktigt kommer underfund med eller som bara känns som en marionett. Men nu har han Fiennes att spela emot och då funkar det.

Att jag till slut kapitulerade för Wes kan också bero på att det helt enkelt inte gick att stå emot längre. Det som vi bjuds på i The Grand Budapest Hotel är så imponerande när det gäller scenografin, känslan för detaljer, lekfullheten, färgerna, dockfilmskänslan att man bara kan känna beundran.

Det var snudd på att det blev högst betyg till filmen men då hade jag behövt byta header på bloggen och så stort Wes-fan är jag inte. Än.🙂

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_halvsep

Vad tyckte nu Henke efter den här omtitten? Fågel, fisk eller mittemellan? Kolla in här.

Jag märker nu att jag inte skrivit ett ord om vad Wes vill säga med filmen. Ingen som helst analys kring vilka underliggande teman det finns. Men det har säkert andra skrivit om. Kolla in hos t ex Sofia, Fiffi och Christian. Har du inte sett den? och TNEpod har också pratat om filmen. Ytterligare en recension har trillat in: The Nerd Bird-Cecilias.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to The Grand Budapest Hotel (2014)

  1. Fiffi skriver:

    Woooow, härligt och vilket sammanträffande! Det känns som om jag hade kunnat skriva din text, eller att jag i alla fall använde samma andemening i min. Vad kul att du blev så betuttad, alltid kul med såna överraskningar (som oftast beror på att förväntningarna är så pass låga ;))

  2. Sofia skriver:

    Härligt när man blir sådär överraskad. Jag blev inte lika förtjust som du, men bra mycket för att vara kombon jag-Wes Anderson. Lutar mer och mer åt att en av styrkorna var de härliga små modellerna, så jag ska som sagt nog försöka mig på Mr Fox också.

    Tack för ping.

  3. Henke skriver:

    Vilket lyckat beslut i farten. Bättre med en skön Wes Anderson-film än jobba tycker jag!

    Extra kul att du gilalde filmen så mycket. det är den värd.

    Hela dagen blev väldigt lyckad trots lite störmoment (jag störd på TGBH, du störd på AMWtDitW). Dyr lunch på Waynes Coffee!

    • Jojjenito skriver:

      Jag undrar om jag inte riktigt uppskattade AMWtDitW som kanske hade kunnat göra just pga av att jag var uppe i det blå efter The Grand Budapest…

  4. Cecilia skriver:

    Intressant, jag är nog lite som du, tror mig vara ett Wes Anderson-fan tills jag ser filmerna och känner inte riktigt att det når hela vägen fram till hjärtat. Skillnad i Budapest, där blev jag berörd. Skrev precis en recension i dag!
    http://thenerdbird.se/2014/june/the-grand-budapest-hotel-2014.html

    Håller helt med dig om att Ralph Fiennes har något med det hele att göra. Han har en dragningskraft den mannen. Och jag kände för första gången att Wes Anderson hade nåt att berätta, med tydliga paralleller till dagens främlingsfientliga klimat i Europa och 30-talets förkrigstid.

    • Jojjenito skriver:

      Jag vet inte om berörd är rätt ord för att beskriva det jag blev men jag tyckte det var en fantastiskt underhållande och snygg film. Och Fiennes är underbar. Sofistikerad, parfymberoende, får avsugningar av äldre damer och står upp för Zero när fascister vill kasta honom av tåget. Japp, there you go.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: