The Hobbit: The Desolation of Smaug

TunnorTitel: The Hobbit: The Desolation of Smaug
Regi: Peter Jackson
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

2013 verkar ha varit mellanfilmernas år. Ja, nu kommer jag bara att tänka på The Hunger Games: Catching Fire och den senaste filmen om Bilbo, men ändå.😉 The Desolation of Smaug tar vid direkt efter händelserna i An Unexpected Journey. Bilbo och dvärgarna är tillsammans med Gandalf på väg mot Ensamma berget där draken Smaug vakar över dvärgarnas väldiga skatt. Speciellt är det den heliga (?) Arkenstenen sällskapet är ute efter. Arkenstenen har stor symbolisk betydelse för dvärgarna och dvärgkungawannaben Torin Ekensköld (Richard Armitage) hoppas att den ska hjälpa honom att ena de olika dvärgsläktena. Bilbo är den som kommer få det ärofyllda men förmodligen livsfarliga uppdraget att norpa ädelstenen från Smaug.

När jag såg den första Hobbit-filmen hade jag tråkigt under den inledande timmen. 48 bilder per sekund, 3D och tretton dvärgar blev för mycket att hålla reda på. Nånstans på vägen så blev jag ändå engagerad och jag härledde detta engagemang till de scener som var kopplade till det som hände i The Lord of the Rings-filmerna. Ett mörkt mystiskt växande hot. Åh, jag fick rysningar…

Den här gången var inte dvärgarna (konstigt nog) lika störande. Det är möjligt att de var lite nedtonade och sen så slapp vi ju en halvtimmes introduktion av alla tretton. Men det hjälpte inte. Jag hade inte speciellt roligt under filmens första hälft. Vad värre är: jag blev aldrig insugen i filmen när den började fokusera på det mörka hotet som växte kring fästningen Dol Guldur.

En skillnad jämfört med när jag såg den första Hobbit-filmen är att jag innan den visningen hade plöjt igenom de LotR-filmerna. Jag var inne i Midgård och när väl callbacksen började dyka upp så slickade jag i mig dem som man slickar i sig kaksmet innan gräddning. Nu hade jag varken kollat in LotR eller den första Hobbit-filmen. Men det berodde på att jag inte riktigt kände det där suget den här gången.

Det som lyfte den första Hobbit-filmen för mig var alltså när man refererade till LotR-filmerna, när man blev lite mörkare och skippade dvärgtramset. I The Desolation of Smaug störde jag mig mest på försöken att länka ihop de bägge trilogierna. Eller mer korrekt: Gandalfs besök hos The Necromacner var ok, men jag störde mig på när man använder samma gamla grepp från LotR-filmerna. När Legolas (Orlando Bloom) dyker upp så surfar han på en orch. Det kan även ha varit den nya rolfiguren Tauriel (Evangeline Lilly) som orchsurfade men jag orchar inte kolla upp det nu. Men kan ni sluta surfa tänkte jag bara! Shelob (Honmonstret!), den gigantiska spindeln från The Return of King var en ganska trevlig bekantskap då. Här får vi 20-30 spindelmonster och det blir bara för mycket. Även Jacksons King Kong lider av samma insektsproblem. Anticimex, var är ni!?

Det kan vara så att jag helt enkelt ledsnat på att man surfar (mycket surfande blir det) vidare på framgången efter LotR-filmerna. Det känns inte som att Hobbit-filmerna riktigt klarar av att stå (upp) för sig själva. Fööör ofta försöker man göra samma sak en gång till men man gör det lite sämre. Här har vi t ex den inom läkekonsten kunniga alvkvinnan (Arwen/Tauriel) som räddar livet på en kortare rollfigur (Frodo/Kili). Vi har även en dold dörr som leder in i Ensamma berget och som öppnas genom att lösa en gåta (porten in till Khazad-dûm, någon?).

Legolas? Hur såg han ut egentligen? Han såg inte ut som Legolas från LotR-filmerna i alla fall. Orlando har blivit äldre, och sen har de gjort nåt med hans ögon (mörkare iris). Kanske de (filmmakarna) vill antyda att Legolas här var lite så där ”mörk”, skogsalv som han är, men att han 60 år senare i LotR-filmerna mognat och då blivit ljusare (bl a med ljusare iris). Well, jag tyckte han kändes off här. Men ändå kul att han fick stryk av en orch. Han klarade sig helt enkelt inte när Tauriel inte kunde komma till undsättning. En lite skön feministiskt twist, det medger jag.

Jag tycker även mötet mellan Smaug och Bilbo i viss mån känns som en upprepning av mötet mellan Bilbo och Gollum i den första Hobbit-filmen (som var en av höjdpunkterna i den filmen). Här tyckte jag av nån anledning att magin saknades, trots att många dvärgar hoppade i galen tunna.

Slutord: magin saknades.

betyg_hel betyg_hel betyg_tom betyg_tom betyg_tom

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to The Hobbit: The Desolation of Smaug

  1. Sofia skriver:

    Som vi ju redan har avhandlat — för mig blev upplevelsen den motsatta. Störde mig mycket mer på de visuella omtagen från LOTR i ettan än här och gillade alluderingarna till vad som komma skall bättre. Och när det gäller omtag får vi väl nästan skylla på Tolkien när det gäller irriterande arachnider och portforcerande?

    Däremot håller jag helt med om att samtalet Bilbo-Gollum var bättre är samtalet Bilbo-Smaug.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, lustigt att det blev inverterade upplevelser. Nu ska jag säga att jag gillade just det mörka, antydningarna om Sauron och så vidare, men jag gillade det mer i första Hobbit-filmen. Däremot störde jag mig på att man körde med samma grepp som i LotR, fast det kanske vi alltså ska skylla Tolkien för. Men surfningen… nja, där är nog Tolkien inte skyldig.😉

  2. Henke skriver:

    Vad synd att du inte gillade den mer. Det var kanske julhelgens biljettstrul som gav dig en dålig vibb runt filmen. Jag fann den omåttligt underhållande,en massa otroliga actionsscener där alverna var bad ass plus mindre jönserier med dvärgarna, och en mörkare och allvarligare ton.

    Jag såg också att Legolas såg annorlunda ut. Något med ögonen. Min teori är att han är förälskad i den nya karaktären T. Hon dör i tredje filmen och han ”dör” då inombords och får av sorgen ljusa, sorgsna, ögon…

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det kan möjligen ha spelat in. Jag kanske inte var på bästa humör.

      Alla pratar om scenen där de flyr mha av tunnorna. Att den är helt otrolig. Jag tyckte inte det var nåt speciellt. Mest en massa studsande runt och upp och ner.

      Mm, jag gillar din teori. Jag tror faktiskt du kan ha helt rätt. Hur ska man t ex annars förklara att Tauriel inte finns med i LotR-filmerna.

      • filmitch skriver:

        Håller med även om jag gav ett lite snällare betyg. Filmen harvade på och kändes spindlar, tunnor och drakar till trots ganska innehållslös.

        • Jojjenito skriver:

          Det var nog mitt humör just under vsiningen som gjorde att det bara blev en tvåa. Jag tyckte varken tunnor, spindlar var speciellt spännande. Draken var ok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: