Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

BikerTitel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Regi: Felix Herngren
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Varje jul bjuder jag den närmsta familjen på bio på annandagen. Den här gången blev det emellertid bio på en annan dag. Allt gick bra i början. Vi var i hyfsad tid till bion. Biljetterna gick att hämta från biomaten utan strul. Min föräldrar gick in först och jag hör hur det är nåt strul. Några sitter på våra platser. Min mamma börjar genast anklaga min pappa för att ha gått in på fel rad. Jag själv får en kall känsla i magen. Jag tar en närmare titt på biljetten. Det står Hundraåringen – fre 27/12. Jag inser direkt att jag har köpt biljetter till fel dag. Jag har köpt biljetter till dagen efter annandagen. Ridå.

Efter en nån minuts grämelse inser vi att det är kört. Föreställningen är slutsåld. Jag får dock pengarna tillbaka och vi går istället på en spännande fotoutställning av Mattias Klum på Upplandsmuseet och senare på kvällen köper jag nya biljetter till en visning av Hundråringen på nyårsdagen.

Vad tyckte jag då slut om filmen? Mja, den var kanske inte riktigt värd strulet och väntan men helt ok var den.

Att filmen byggde på en bok hade jag koll på men jag visste i princip ingenting om handlingen. Det skulle kanske vara som en sorts svensk Forrest Gump hade jag hört. Robert Gustavsson i gammelmask gör hundraåringen Allan Karlsson som på sin födelsedag bokstavligen kliver ut genom fönstret och försvinner. Han råkar ut för en mängd äventyr, äventyr som främst är kopplade till en väska som han blir ombedd att vakta. Allan som är van att göra som han blir tillsagd… gör som han blir tillsagd och vaktar väskan. Eller snarare, han tar med sig väskan på sin slumpmässiga resa. Förutom att han pga väskan får ett gäng skurkar efter sig så träffar Allan diverse personer som slår följe med honom. Parallellt med Allans äventyr i nutid berättas om Allans Forrest Gump-liknande liv från hans födelse och framåt.

Jag vet inte om filmen handlar om Allan egentligen? Jag får ingen känsla alls för Allan som person. Han flyter bara runt. Han gillar att dricka sprit och spränga bomber, och han är duktig på bägge sakerna. Han är tydligen så duktig på bomber att både spanjorer, ryssar och amerikanare anlitar honom. Trivs inte Allan med det här livet? Vill han ändra på något? Är Allans problem att han inte vill något? Eller att han inte vet vad han vill? Att det inte räcker med att spränga bomber? Är det det filmen vill berätta? Ja, då räcker det inte med att i inledningen låta honom kliva ut genom ett fönster och försvinna. Jaha, var det det han ville! Jag får helt enkelt ingen känsla för Allan. I slutscenen kläcker han plötsligt ur sig en sorts visdom men det var lite för sent för mig. Jag tror kanske jag vet vad filmen vill säga men jag tycker den säger det på ett ganska spretigt sätt. Jag brukar inte gilla övertydlighet men här var det både övertydligt och otydligt på samma gång.

De karaktärer som han träffar, i nutidshistorien alltså, ja, de känns kanske mest som karikatyrer, istället för karaktärer. Mia Skäringer skriker och gapar, David Wiberg kan inte besluta sig och vad Iwar Wiklander gör, det minns jag inte riktigt.

Det bästa med filmen är den inledande halvtimmen. Då är det en överraskande galen och ganska vågad actionkomedi. Roligaste scenen var när en grosshandlare tar en kisspaus och tappar huvudet. Då funkade filmens spretighet och ytlighet. Det kriminella bikergänget var ganska roligt också trots att de skrek hela tiden. Guy Ritchie light kanske? Filmen kändes fräsch. Men efter ett tag så var det som att man inte kom nån vart trots att våra huvudpersoner tar ett flygplan till Bali. Och vad hände med bikergänget? De försvann helt ur handlingen, tyvärr.

En sak jag uppskattade var att filmen var välgjord. Den kändes inte b på nåt sätt. ”Production values” brukar man prata om på svengelska. Effekter, explosioner och elefanter kändes på riktigt. En sista sak, eller skådespelare snarare, som jag uppskattade var Ralph Carlsson som spelade en tafatt polis. Jag måste förresten rekommendera att ni tar en titt på den nerviga tv-dramathrillern Bekännelsen där Carlsson gör en grym insats. Den finns att se på Netflix som för en gångs skull levererar!

Som helhet når Hundraåringen fram till ett helt ok betyg.

betyg_hel betyg_hel betyg_halv betyg_tom betyg_tom

Fiffi har också sett Hundråringen och vad hon tyckte kan ni läsa om här.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

  1. Sofia skriver:

    Känner igen den där sjunkande känslan i magen. Tyvärr var mina biljetter inköpta till ett redan passerat datum och dessutom till en teaterpjäs som slutat spelas, så det var bara att knyta näven i fickan…

    Upplevde ungefär samma sak med boken, inledningsvis är historien på väg mot att eventuellt säga något om att gamlingar minsann är människor de också. Men sedan handlar det mest om att göra komiska poänger av att Allan är glad i brännvin och gillar explosioner.

    • Jojjenito skriver:

      Aj då, ditt misstag var nog värre.😉

      Ja, din sista mening sammanfattar filmen ganska bra. Ändå en påkostad och snygg film… för att vara svensk. (Gahaha.)

  2. Fiffi skriver:

    Jag gillade att känslan av att jag fick SE alla miljoner som filmen kostade. Den _såg_ dyr ut.

    Det hade varit roligt om du intervjuat dina föräldrar lite efter filmen och kanske bett dom betygssätta den efter sina synpunkter. Vad tror du utfallet hade blivit? Vet du eller kan du gissa?🙂

    • Jojjenito skriver:

      Håller med. Det var skönt att se att den faktiskt *såg* dyr ut.

      Min gissning är:

      Mamma: 2,5/5
      Pappa: 3,5/5 (mest förvånande var att han gillade Mia Skäringer!)

  3. Pingback: HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN

  4. Pladd skriver:

    Känner igen dina tankar från boken, som jag faktiskt gav upp halvvägs. Eller gav upp och gav upp. Jag lade ner den och det blev aldrig av att jag fortsatte. Får se filmen för att ta reda på hur den berättelsen slutar.

    Annars skrattade jag högt åt din mening: ”Min mamma börjar genast anklaga min pappa för att ha gått in på fel rad.” Låter som en mer intressant intrig än det Allan råkar ut för.😉

    • Jojjenito skriver:

      Du gav upp, så enkelt var det.😉

      Haha, ja, det jag tyckte var lite kul också fram tills att jag insåg att det var jag som hade köpt biljetter till fel dag.🙂

  5. Simon skriver:

    Vill bara påpeka att efternamnet på Simon (bulten) är felstavat. Och önskar att de ändras. Hans efternamn stavas ”Seppänen” . Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: