The Great Escape

filmspanarna_kvadratFilmhusetMånadens filmspanarfilmväljare var Fredrik från Fredrik on Film och Fredrik bjöd in oss alla till sin och Lenas arbetsplats, nämligen Filmhuset vid Gärdet, för en Cinemateketvisning av en mastodontklassiker från 60-talet. Efter cykling till och från lördagstennisen, tunnelbana, buss som stannade halvvägs till Filmhuset eftersom chaufförsavlösningen inte dök upp och därmed en frisk promenad den sista biten anlände jag lagom till en fika (med mycket gott kaffe men sämre cappuccino). Efter ett besök på Filmhusets bibliotek (som hade en fantastisk och fantastiskt stor coffeetablebok med David Lynch-teckningar) slog vi oss ner i de beryktade svarta biosätena i Bio Victor…

****

The Great EscapeTitel: The Great Escape
Regi: John Sturges
År: 1963
IMDb
| Filmtipset

Calla Bryn Sturgis är ett fiktivt litet samhälle där en del av handlingen i Stephen Kings epos om The Dark Tower utspelar sig i. Platsen är döpt efter John Sturges och Yul Brynner och anledningen är främst att Sturges regisserade och Brynner var en av sju stjärnor i The Magnificent Seven, västernversionen av Akira Kurosawas De sju samurajerna. Månadens filmspanarfilm är inte en västern men The Great Escape är regisserad av John Sturges och har en mängd (fler än sju, tror jag) stjärnor i ledande roller. Handlingen utspelas till största delen i ett tyskt fångläger under andra världskriget där vi får följa en grupp brittiska och amerikanska fångar som planerar att fly.

The Great Escape är nästan tre timmar lång och visst känns den långdragen ibland men som helhet håller den ändå ihop. Efter filmen verkade de flesta av filmspanarna överens om att det var en riktigt bra film. Jag höll väl kanske med men kände ändå att det inte var en höjdarfilm. Själv kände jag aldrig att det blev riktigt spännande. Symboliska poänger kan vara smarta men de gör sällan att jag sugs in i en film. Nu kan jag inte säga att jag snappade upp några symboliska poänger. Men om jag hade gjort det så hade jag inte gillar filmen speciellt mycket mer än jag gjorde. På det sättet påminner The Great Escape en del om La grande illusion, en film som M-Noir, Henke och jag såg som en del av det pågående decennie-temat. Nu var ändå The Great Escape bra mycket bättre än La grande illusion.

Det som gör att jag inte helt och hållet uppskattar filmen är nog att det där fånglägret inte känns speciellt… fånglägeraktigt. Det känns mest som ett sommarläger för skolungdomar. Ett kollo, men för brittiska och amerikanska officerare. Visst, om du försöker fly så finns det en chans, en stor chans, att du blir skjuten. Och om du lyckas fly så finns en stor chans att du blir tillfångatagen och återförd och då hamnar i isoleringscell under två, tre veckor. Men ändå, jag saknade en spänning här. Mellan den tyska fånglägerchefen och fångarna råder en artig stämning, och det kanske är fascinerande i sig? Bitvis är filmen nästan en fars. Fånglägervakten Werner platsar i en fars. Eller var det bara jag som tyckte det? Sen när det väl blir allvar så har jag svårt att switcha.

Samtidigt är det här kanske själva poängen med filmen. Det pågår ett krig. Krigsfångar ska ändå behandlas humant om man ska följa Genèvekonventionen. Fångarna försöker envetet att fly. Det finns nåt absurt i hela det här upplägget. Jag brukar inte gilla mockumentärer pga att det finns nåt, för mig, krystat med hela upplägget. Jag har svårt att ta det på allvar. Jag undrar om det är samma sak som gör att jag inte fullt ut uppskattar The Great Escape.

I filmen förekommer alltså en hel kader med stjärnor, Steve McQueen, James Garner, Richard Attenborough (som jag efter till slut lyckades placera som bioingenjören Hammond från Jurassic Park), Charles Bronson, Donald Pleasence, James Coburn för att nämna några. Efter filmen nämnde Sofia att favoriten var James Garner och jag är benägen att hålla med. På vägen hem från jobbet idag lyssnade jag på ett gammalt Filmspotting-avsnitt där Adam och Sam listade sina ”top 5 coolest characters”. Nu vet jag inte om Garner skulle platsa på min lista men han spelar en Amerikan med stort A och stort hjärta. En cool kille som oftast förblir lugn men ändå har ett engagemang. Han är något av en outsider, eller i alla fall oberoende. I lägret är det engelsmännen som ”styr”. Garner hjälper till men på sina villkor. Och så hjälper han de svaga, i det här fallet är det sötnosen Donald Pleasence som behöver hjälp.

Det finns säkert en hel massa mer att skriva om filmen men jag räknar med att mina filmspanarkompisar fyller i luckorna, så det är bara för er att klicka vidare på länkarna här nedanför.

Jo, förresten. En sak som jag måste ta upp, en sak som höjde filmen en del, var att den inte riktigt utvecklade sig som en ”vanlig” Hollywoodfilm (om det nu finns en sån), vilket kanske beror på att filmen är en BOATS. När flykten väl är i gång så tror man till en början att ”alla kommer klara sig” men nu blir det inte riktigt så. Förutom att det här gav en annorlunda känsla så lyfte filmen även rent spänningsmässigt när den utspelade sig utanför fånglägret. Hur ska de olika personerna på flykt klara sig? Ska man ta tåget, cykeln, motorcykeln, flyget eller kanske ekan till friheten. Man ska i alla satsa på ett land på S, det står klart.

Betyg hel Betyg hel

Vad tyckte mina då mina bloggkompisar? Var filmen en härlig flykt från verkligheten eller kändes det som två veckor i en isoleringscell?

Moving Landscapes
Rörliga bilder och tryckta ord
Fredrik on Film
The Velvet Café
Fiffis filmtajm
Movies – Noir

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to The Great Escape

  1. Pingback: The one motorcycle jump I will remember | The Velvet Café

  2. Pingback: The Great Escape (1963) | Rörliga bilder och tryckta ord

  3. Pingback: moving landscapes · Filmspanarna go Cinemateket: The Great Escape

  4. Fiffi skriver:

    Jag är helt klart med på dina tankegångar kring fånglägret. Jag tänkte flera gånger på hur konstigt det kändes att jag inte var det minsta rädd för nazisterna, kanske för att jag (ju) trodde att alla fångarna skulle klara sig på slutet. Men jämför jag i skallen kändes tex Röd snö som en mycket mer autentisk historia än denna, trots att denna är sann.

    • Jojjenito skriver:

      Det här var verkligen matinénazister!🙂 Well, i alla fall fram till att den där lastbilen med fångarna stannade för rast på slutet…

      Jag vet inte om man kan säga att denna historia är just ”sann”. Den bygger på verkliga händelser så mycket kan man säga. Men det kan man ju säga om Röd snö också. Andra världskriget, norsk motståndsrörelse, nazister i Norge osv, det hände ju på riktigt.

  5. Pingback: DEN STORA FLYKTEN

  6. Sofia skriver:

    Visst känns det som ett kollo. Kanske ska man inte se den som en sann BOATS, utan en film som utifrån särskilt ”de 50” vill hylla ”the human spirit” och särskilt då de allierade. Men jag skulle också kunnja tänka mig att det fortfarande under WWII i vissa lägen kunde finnas någon slags gentlemen’s agreement mellan stridande fraktioner när de lyder under riktlinjer, typ Geneve,

    Och du, ska det inte vara La grande illusion alt Le grand illusion?😉

    • Jojjenito skriver:

      Ja, jag håller med, det känns mer som en hyllning till de 50 mer än en sann BOATS. Fast vi har ju varit med om tidigare BOATS som snarare känts som LBOATS (Loosely BOATS). Och ja, jag tror också det förekom gentlemen’s agreement i just såna här situationer.

      Tack för påpekandet. Fixat.🙂

  7. Movies - Noir skriver:

    Jag håller med. Tycker det blir lite väl slappt där inne på fånglägret. De kunde komma över allt de ville och behövde. De fick jobba ifred mest hela tiden och även om någon upptäckte något, ja då fick de ”slappa” i isoleringscellen i lugn och ro, med baseballhandske och baseball. Kändes inte helt trovärdigt. Gentlemannagrejen tror jag dock på, det har man förstått från andra filmer och av vad man läst. Men jag tror inte det gällde allt som det verkade göra här.

    Det är nog därför jag tycker mittendelen av filmen är svagare än inledningen och avslutningen. Hade det varit lite mer seriöst och allvarligt i mitten så hade nog filmen lyft en del. Jag gillar den trots allt, skön matiné.

    • Jojjenito skriver:

      Jo, gentlemannagrejen gällde nog men man kanske hade kunnat twistat till det så att det hade uppstått konflikter/frågeställningar/dilemman kring det hela. Här var det bara ett kollo, fram till att flykten var ett faktum.

      Men som du säger, det är en skön matiné.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: