SFF13: Blue Caprice

sff_logoBlue CapriceTitel: Blue Caprice
Regi: Alexandre Moors
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Filmen inleds med vad jag misstänkte var autentiska nyhetsbilder från rapporteringen av en amerikansk massmördare. Efter det finner vi oss på Antigua i Karibien. En ung kille blir lämnade ensam av sin mamma. Orsaken till detta är oklart. Pojken driver omkring, förföljer en amerikansk man som är där på semester (?) med sina barn. Nåt är dock fel. Mannen vekar vara på rymmen med sina barn, snarare än på semester. Det verkar handla om nån sorts vårdnadstvist. Mannen, John, låter pojken bo hos honom. Orsaken till detta är oklart. Nu gör filmen ett hopp fem månader framåt i tiden. Nu är vi i det nordvästra hörnet av USA i staten Washington. John, nu utan sina tre barn, bor ihop med en kvinna (inte hans fru) och har tagit med sig pojken till USA. Vad som har hänt med barnen är oklart.

Efter det här gör filmen mer och mer klart för oss som tittare att nåt inte står rätt till i huvudet med John. Hans fru har fått full vårdnad av barnen och dessutom är John belagd med besöksförbud. Han blir frustrerad, arg, och vill hämnas… på samhället. Han utnyttjar pojken för detta. Orsaken till det som sker är dock oklar.

Det är mycket i den här filmen som är oklart. Vissa saker är inte oklara. Det är väldigt tydligt att regissören vissa gånger är väldigt tydlig med en del symboler. Den amerikanska flaggan, tv-rapportering från USA:s krig i Afghanistan och våldsamma datorspel trycks oss in i ansiktet. Men hur det egentligen kopplas till handlingen förblir oklart. Det är väldigt tydliga symboler men de säger ändå inget. Vi får ingen som helst känsla för John som person. Han förblir ett mysterium precis som mycket av det som händer i filmen.

Det finns en del jag gillar. En del bilder och sekvenser är snygga, som t ex när John och pojken är ute och springer. Jag tycker även Isaiah Washington i rollen som John är riktigt bra och nedtonat obehaglig. Felet med filmen är inte Washington utan ett luddigt manus.

Efter filmen får jag reda på att den förstås, som jag misstänkte, bygger på verkliga händelser. I början av 2000-talet härjade krypskyttar i området kring Washington D.C., staden alltså inte staten. Jag förstår inte förrän efter en bra bit in i filmen att det är John och pojken som är krypskyttarna och det vi får se är en skildring av vad som ledde fram till dessa dåd. Tyvärr är det en dålig skildring som inte ger mig nånting.

2-/5

Om visningen: Det här var den första filmen av tre som skulle ses under dagen tillsammans med filmspanarna. Jag var för ovanlighetens skull på plats ganska tidigt på Victoria. Det blev i princip fullt i salongen, vilket kanske var lite förvånande då det klockan bara var 11.30. Men det var i och för sig lördag och folk vill väl komma igång tidigt med filmtittandet. En sak vi noterade när vi tittade runt i salongen var att det var nästan bara män vi såg. Hmm, märkligt. I övrigt hände inget speciellt utan allt flöt på som det skulle.

filmspanarna_kvadratVi var alltså fler som såg Blue Caprice. Hur uppfattade de andra filmen? Är de som jag nååååågot less på dessa ständiga BOATS? Hit or miss?

Henke
Fiffi
Sofia
Har du inte sett den?
Jessica

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

15 Responses to SFF13: Blue Caprice

  1. Pingback: BLUE CAPRICE

  2. Pingback: Blue Caprice (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord

  3. Pingback: Where the sky is grey, the music is sad and no one says a word | The Velvet Café

  4. Jessica skriver:

    Som sagt, den där flaggan blev jag inte klok på. Låg de i krig med Amerika? Varför?
    Luddig film. Och väldigt sömnig med tanke på ämnet.

    • Jojjenito skriver:

      Kopplingen mellan Johns situation och USA:s krig i Afghanistan och vad den amerikanska flaggan skulle symbolisera var oklart. Alltså, ju mer jag tänker på filmen ju konstigare blir den. Den var ju helt tom.

  5. Henke skriver:

    Svar: miss. Jag håller med dig om allt det du skriver. Det enda som förvånar mig är ditt betyg! Vad motiverar ett bättre betyg än ettan kan man undra… ”Tyvärr är det en dålig skildring som inte ger mig nånting.”🙂

    De övertydliga bilderna med kriget på tv’n och amerikanska flaggan ska nog göra oss påminda om vad kriget kan göra med dem som deltar däri, dvs gör dem galna. Jag fick en stark känsla av att John var ex-militär. Var det inte där han träffat den där red-neck-killen som hade alla vapnen? Efter en slagning på wikipedia visar det sig att John var med Gulfkriget. Inte som sniper dock, utan ”vanlig” armésnubbe.På wikipedia-artikeln står en massa intressanta saker. Intresserade hänvisas till din länk ovan (som jag också hade med i min egen revy)…

    • Jojjenito skriver:

      Mitt betyg är rätt. Skulle kanske ändra den där meningen till ”Tyvärr är det en dålig skildring som inte ger mycket.” Gillade som sagt en del saker med filmen som jag nämner i texten, så en etta blir det inte.

      Apropå red-neck-killen, visst var det en konstig scen när de träffade på honom när de var ute och joggade. Obekväm scen, och de spelade upp den för ”sonen” för att visa honom något, för att göra honom rädd. Hmmm. Konstigt.

  6. Sofia skriver:

    Lovvärt ändå med en BOATS som försöker gå i en lite annan riktning. Det enkla valet känns ju som att man skulle ha fokuserat på själva skjutningarna, polisens jakt och så kanske det slutgiltiga gripandet som filmens klimax och katharsis. Synd att det inte blev bättre slutresultat av det hela.

    • Henke skriver:

      Synd men inte oväntat, eller hur?

      • Sofia skriver:

        Varför inte oväntat?

        • Henke skriver:

          Eftersom de går i en annan riktning som du skriver. Jag menade att det finns väl någon anledning till att de flesta andra BOATS går i den ”vanliga” riktningen. Det känns som de blev lite väl pretto med denna film, försökte vara smartare än vad de är, försökte gå i en lite annan riktning.🙂

          • Sofia skriver:

            Mja, jag håller inte med dig där. I alla fall inte att i det att jag mer eller mindre förväntar mig att filmer som inte tar ”easy way out” kommer att misslyckas med det. Eller har vi lindat in oss i en kommentarsspråkförbistring här?😉

    • Jojjenito skriver:

      Intressant om BOATS som går i en annan riktning. Jag såg ju Parkland med Fiffi i tisdags och den berättade ju också på ett annorlunda sätt, inte med de vanliga personerna, om Kennedy-mordet. Nu föll den inte mig på läppen direkt men ändå. Och Fiffi gillade den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: