SFF13: Fruitvale Station

sff_logoFruitvale StationTitel: Fruitvale Station
Regi: Ryan Coogler
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Ny header har jag redan haft några dagar men nu kommer den första recensionen av en Stockholm Filmfestival-film. Själv såg jag den här tungrullen i augusti under Malmö Filmdagar.

Fruitvale Station är en film som jag hade hört talas om ganska länge. Första gången var på podcasten The Film Pasture där man hade en gäst i form av Shala som hade besökt filmfestivalen i Sundance. När hon blev tillfrågad om vilken film som var den bästa av de hon sett blev svaret Fruitvale Station. Fruitvale Station, det kändes som en konstig titel. Det är namnet på en t-banestation i Oakland utanför San Francisco där en ung svart kille, Oscar Grant, sköts till döds av polisen nyårsnatten 2009. Filmen skildrar Oscars sista dygn i livet. Oh, det kändes tungt. Japp, det var tungt, no doubt.

Filmen har redan från början en domedagsstämning över sig, ungefär på samma sätt som i United 93 eller Elephant där man vet att katastrofen kommer att komma. Här är det kanske inte en lika stor katastrof men det gör inte att den blir mindre påtaglig. Det som gör filmen både sevärd och jobbig är att det är en skildring av en människa. Oscar är ung svart i Oakland och då är det inte så konstigt att han har hamnat i trubbel i livet. Han har dealat knark och suttit inne. Nu har han dock bestämt sig en gång för alla att sköta sig, att ta hand om sin flickvän och sin fyraåriga dotter.

Det jobbiga i detta är att jag dras in i Oscars liv och hoppas att han ska sköta sig, att han inte ska ta några genvägar. Samtidigt vet jag att det förgäves eftersom slutet ändå kommer att komma.

Jag skrev att Oscar hade bestämt sig. Men hade han verkligen det? Hur mycket research har regissören gjort? Hur mycket vet vi egentligen om Oscars inre liv. Det är en svår balansgång för en regissör som ska göra film om verkliga människor, speciellt människor som inte längre är i livet. I fallet Oscar Grant så har man inte framställt honom som nån ängel men absolut som en god människa som vill göra rätt i en jobbig sits. Det förekommer vissa scener som jag tyckte gick lite över gränsen, som t ex när Oscar tar ”farväl” av sin dotter. Dottern är rädd för smällarna som hörs på nyårskvällen, rädd för att pappan ska bli skadad. Pappan Oscar lugnar sin dotter och säger att inget kommer hända mig. Det är ganska tydligt att det är en delvis eller helt påhittad scen för att skapa en känslosam reaktion hos publiken. Här tycker jag man har brett på lite för mycket. Det behövdes inte. Jag kände ändå.

En sak som jag tror är korrekt återgivet är när Oscar i filmen använder sin mobil. Då visas en bild av mobildisplayen där vi ser vem Oscar ringer upp eller sms:ar. Det här är sånt som borde finnas tillgängligt så att det blir korrekt. Jag antar att det är med hjälp av bl a sånt material som man har följt Oscars sista timmar. Nu är det ändå möjligt att man har lagt in lite väl mycket under de timmarna. Det känns som att allt viktigt i Oscars liv händer just då.

Men trots mina funderingar kring det här så är Fruitvale Station en väldigt stark film, en äkta och mänsklig film, med skådespelare som känns väldigt naturliga. Ett litet klagomål är kanske att poliserna i slutet framställs som lite väl onda och som monster. Men vad vet jag, jag var ju inte med.

Förresten, en sak till. När filmen först visades på Sundance i vintras kallades den Fruitvale. När jag såg den under filmdagarna i somras hette den Fruitvale Station. Gott så. Men nu under Stockholm Filmfestival är namnet plötsligt Last Stop Fruitvale Station. Skämtar de, eller? Last Stop? Really? Kan det bli mer övertydligt. Sluta nu.

Förresten, en sak till.😉 Undrar ni om det är en film värd att se under festivalen? JA, det är det absolut. Passa på nu, då den får inte vanlig biopremiär förrän i januari.

4-/5

Malmö FilmdagarFiffis filmtajm skriver om filmen mot slutet av festivalen och då kommer jag lägga till en länk till den recensionen. Uppdatering: Nu finns Fiffis recension att läsa. Uppdatering 2: Nu har Jessica också skrivit om Fruitvale Station.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

5 Responses to SFF13: Fruitvale Station

  1. Pingback: LAST STOP FRUITVALE STATION

  2. Jag vet att det snackats en hel del i USA om filmens förhållningssätt till verklighetens händelser, men jag har inte velat luska i det där förens jag sett filmen.

    Jag såg denna i samband med regissörens och svenske kompositörens Face2Face för några dagar sedan på festivalen och där kom frågor upp om hur mycket den förhåller sig till Oscars faktiska timmar, den där dagen.

    Givetvis går det ju inte att få allt ordagrant rätt i filmen jämfört med verkligheten, men regissören berättade hur pass mycket hjälp han haft från material i att kartlägga dagen när dom skrev historien, just eftersom Oscar träffade så pass mycket människor som sedan kunde vittna om vad dom upplevde.

    En scen som inte skedde är dock scenen med hunden, för där var han ju helt själv, men den hade däremot hänt en av regissörens bekanta.

    Jag kommer även med min recension av filmen, men för mig är det här festivalens (hittills) bästa film. För övrigt gillar jag titeln ”Last Stop Frutivale Station” bäst, just för att den säger mest medan dom andra är intetsägande och tråkigare.🙂 Jag gillar också längre titlar mer eftersom dom säger mer och är mer originella rent generellt.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det hade varit intressant att vara med på ett Face2Face. Scenen med hunden tyckte jag passade bra in. Den scen som jag blev lite för mycket var just scenen med dottern, kändes för dramatiserat. Men men, det kanske var just så det var, fast det behöver ju inte betyda att det automatiskt blir en bra scen bara för det. Nej, rackarns vad problematiskt det är det här med BOATS…

      Haha, kul att du gillade den långa titeln Last Stop Fruitvale Station bättre. Jag tycker den är riktigt dålig, för mycket on the nose.🙂 Gillar kortare titlar mer eftersom jag tycker filmen i sig ska säga nåt.😉

  3. Plox skriver:

    Kan hålla med om att det blir ”övertydligt” mellan varven. Men jag tycker ändå regissören lyckas balansera upp det hela väldigt bra på det stora hela och jag tyckte verkligen hans mänskliga skildring av Oscar gick fram och greppade tag. Inte guds bästa barn – men med hjärtat på rätt ställe. Sen föll jag verkligen pladask för medmänniskan Oscar, som vågade stå upp för saker som han tyckte var fel, kunde ta för sig, men som också kunde visa andra människor respekt och sympati.

    Så även om jag hela tiden visste vad som komma skulle så klappade hjärtat verkligen extra fort där mot slutet. Hjärtskärande historia. En av årets bästa. Utan tvekan. Och jag lägger helt klart en röst för en Oscarsnominering på Michael B Jordan. Makalöst bra.

    • Jojjenito skriver:

      Helt klart har regissören lyckats med att skildra Oscar som en människa, inte en martyr, inte en ängel men med hjärtat på rätta stället. Japp, mot slutet var det jobbigt. Det är som att man tror att det kanske kan gå annorlunda trots att man vet hur det slutar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: