Filmspanar-tema: Biopics – Senna

BOATSJag var inte med på förra månadens filmspanarträff. Om jag hade varit det hade jag givetvis satt stopp för det tema som resten av spanarna bestämde sig för: Biopics. Gahaha, så tråkigt.😉 Under Malmö Filmdagar, där vi fick se några av höstens kommande filmer, såg jag elva filmer. Av dessa var åtminstone fem biopics eller baserade på verkliga händelser. Och då såg jag inte ens The Butler och Diana som ju verkligen är biopics. Varför är biopics så populärt nuförtiden? I och med Monica Z så har ju genren gjort sitt intåg på allvar även i Sverige. Jag undrar om det nånstans handlar om om samma sak som gör att en stor del av de filmer som släpps idag bygger på tidigare verk. Det kan handla om filmatiseringar av böcker, tv-serier som blir film, uppföljare till tidigare succéer –  eller BOATS (Based On A True Story), filmer baserade på verkliga händelser. Inom BOATS kan man väl säga att biopics (biografifilmer) är en subgenre, en film där man fokuserar på en persons liv.

För mig finns det nånting inbyggd i genren som stör mig. Just det faktum att filmen ska baseras på en verklig person samtidigt som man vet att det man ser inte på något sätt representerar verkligheten skaver lite. En film är en film hur baserad på verkligheten den än är. Det som stör mig är kanske inte att jag sitter och funderar på om det eller det var sant och verkligen hände. Jag kan inte förklara riktigt men det är ungefär på samma sätt med mockumentärgenren, fast kanske tvärtom. Där låtsas man att det man filmat är verkligt men här finns även ett sorts kontrakt med tittaren där man från början fastslagit att det är fejk alltihopa. Nu kan man ju som tittare missat det och tro att filmen är en dokumentär…

Nåväl, slut på tramset. Vilken film skulle jag se? Jag vet inte sugen på nån. Ett tag lutade det åt Gandhi men jag var inte sugen på mastodontfilm. Jag tänkte ett varv till och plötsligt stod det klart. En av höstens biopics är Formel-1-filmen Rush om Niki Lauda och James Hunt. I samband med den filmen hörde jag en hel del gott om en annan film som handlar om en känd F1-förare. Det fanns kanske bara ett problem med filmen: det var en dokumentär! Men va fan, här är det jag som bestämmer reglerna. Jag skulle se Senna, ”dokumentärbiopicen” om brasilianaren Ayrton Senna, och där faktiskt både Hunt och Lauda förekommer.🙂

****

SennaTitel: Senna
Regi: Asif Kapadia
År: 2010
IMDb
| Filmtipset

Inledningen av filmen presenterar Ayrton Senna som en poetisk racingtalang som i viss mån längtar tillbaka till tiden i gokart där det förekom varken pengar eller politik. I gokart handlade det bara om ren racing. Förutom racing är familjen och Gud det viktigaste i Ayrtons liv. I Sennas första lopp i Monacos Grand Prix får han, av en viss Alain Prost, veta att i Formel 1 där handlar det mycket om både taktik och politik. Prost är i ledningen men Senna, som är duktig i regn, kommer bakifrån med hög fart. Prost börjar vinka till funktionärer om att loppet måste avbrytas pga regnet. Man vinkar av loppet men det uppfattar inte Senna som när Prost saktar in kör om och tror han har vunnit. Åh, vilken naiv och gullig pojke han är. Sedan firar grisen Prost på prispallen med champagne.

Haha, ja, nu så här i efterhand känner jag att det är frågan om en väldigt vinklad film (på gott och ont), vilket är intressant då det är en dokumentär. Allt i filmen är verkligt arkivmaterial. Det förekommer inga dramatiserade scener, allt är äkta. Vi får höra olika profiler inom F1 eller personer från Sennas familj berätta men vi får aldrig se de standardmässiga talkingen headsen. Just detta faktum var en sak jag verkligen uppskattade med filmen. Det gav en helt annan känsla, och fokus var hela tiden på Senna, inte på den som blev intervjuad och skulle berätta. Typ raka motsatsen mot Stefan Jarls film Liv till varje pris där Thommy Berggren är en underhållande ciceron.

Ett av de mest intressanta partierna i filmen är när Senna berättar om ett annat år i Monaco. Nu körde han för McLaren, samma team som Prost, och han körde som i trance. Han ledde med typ en minut över tvåan i loppet och fick order från stallet att han inte skulle eller behövde köra så fort. Senna fortsatte givetvis i samma höga tempo. Han berättar att han under det här loppet insåg att han kör som i en tunnel, egentligen omedveten om vad han gör. Allt går reflexmässigt, det bara sker. Jag kände igen samma sak, t ex när jag spelar tennis utan att tänka och det bara flyter på. Det är då det går som bäst. I Monaco kraschade Senna bara nåt varv från mål och Prost vann loppet. Jag undrar om det var den där insikten om att han körde i trance som gjorde att han kraschade. Om man är medveten om att man kör i trance så kör man ju liksom inte i trance längre.

Prosts berättarröst konstaterade här att Senna hade en svaghet och det var att han alltid ville visa att han var bäst, och inte bara det. Senna ville visa det genom att förödmjuka Prost. Efter Monaco lärde sig dock Senna sin läxa, om nu Prost hade rätt i sin utsago, och vann resten av säsongen sex av åtta lopp tog hem mästerskapet, det första av tre.

Efter sina tre vinster började politiken göra sig mer och mer påmind för Senna. Märkliga förarmöten hålls där det gullas med Prost eftersom F1-chefen både är kompis och landsman. När Williamsstallet börjar med automatisk datorstyrd fjädring tycker Senna inte det är så kul längre. Föraren är bara en del i ett maskineri. Prost vinner mästerskapet med Williams och avslutar sen sin karriär. Säsongen ’94, året efter, så värvar Williams Senna och det är upplagt för honom. Problemet är bara att F1 nu förbjuder Williams datorprylar och stallet får börja om. Bilen funkar inte, helt enkelt, och Senna bryter två lopp innan det är dags för det ödesdigra loppet i San Marino.

Just det där loppet i San Marino där Senna förolyckades tänkte jag på under de första minuterna av filmen men sen var det som att det försvann när jag drogs in i filmen om Sennas liv. Möjligen stannar det kvar en sorglig känsla ju då förstås förstärks under den sista kvarten.

Jag gillade verkligen filmen, bra mycket mer än jag trodde jag skulle göra. Arbetet man lagt ner med att hitta bilder och intervjuer med Senna, och andra, är imponerande. Mitt klagomål är att det i alla fall känns som att vi får rejält vinklade bilder av både Senna och Prost. Senna är ett charmigt helgon, Prost är ”skurken”. Mest störande är nog en märklig tv-intervju där Prost är väldigt nedlåtande mot den kvinnliga programledaren. Men i och för sig, det är ju ett autentiskt klipp. Varför har man valt att ha med det? Jo, givetvis för att ge en vinklad bild av Prost där han framstår som en mansgris, vad det nu har med resten av filmens handling att göra?. Ja, jag har insett att även en dokumentär har en handling. Vad du än har, biopics, ren fiktion eller dokumentärer så är det filmmakarens syn på saken som du får.


eller uttryckt i siffror 4/5

Har några av de andra filmspanarna fuskat eller alla sett en äkta biopic? Alternativt: Which biopic did the others pick to nitpick?

Har du inte sett den? (podcast)
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis filmtajm
Filmitch
Mode + Film
Except Fear
Flmr
Moving Landscapes

+

Movies – Noir som av en slump har sett Rush

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

32 Responses to Filmspanar-tema: Biopics – Senna

  1. Pingback: Filmspanarna: BOATS – Rush (2013 USA) | FILMITCH

  2. Pingback: Filmspanarna: Based on a true story? | Except Fear

  3. Pingback: En hederlig historia? | Rörliga bilder och tryckta ord

  4. Pingback: Filmspanarna: Biopics! | Flmr

  5. Henke skriver:

    Ja, det var verkligen inte coolt av dig att vara borta på förra träffen. Titta hur fel allt blev med en gång.😀

    Jag vet inte vad jag tänkte på när temat bio-pics slapp ur mig. Jag som du gillar ju inte genren.

    Du gjorde helt rätt i att skriva om dokumentären Senna. Din blogg, du bestämmer. Lite synd bara att du inte tog Exit through the gift shop. Men den kanske kommer någon annan gång?

    Jag har sett Senna och jag har för mig att jag tyckte att den var en stark dokumentär, men jag kommer inte ihåg något alls ur filmen nu så den har redan bleknat ganska rejält.

    • Jojjenito skriver:

      Fan vad du är besatt av att jag ska se Exit Through the Gift Shop.😉 Men, den kommer. Nån gång. Vad är det för skillnad mellan en biopic och dokumentär, egentligen?

      Vanilla Ice > Äkta > Verklighet > Övervakningskamera > Nyhetsreportage > Dokumentär > Dokumentär med delar som är dramatiseringar > Dramadokumentär > Biopic > BOATS > IBAE (Inspired By Actual Events) > Fiktion > Fantasy > The Fountain

      • Henke skriver:

        LOL. Kolla den så kanske du förstår varför jag är besatt av den.

        Sen körde du någon form av logisk kedja där… Jag måste fundera på den ett tag. Min hjärna gjorde en knut på sig själv redan när jag läste Vanilla Ice > Äkta…

  6. Fiffi skriver:

    Bra val av film. Jättebra film. Får klump i magen av den när jag tänker på den. Tänk om alla biopics-spelfilmer var sådana. Fast det är dom ju. Många. För mig. Jag grät som ett barn när jag såg Järnladyn och på slutet av Cornelis och hela Mask och 84 Charing Cross Road och Soraya M. Finns ju så många bra biopics. Också. Faktiskt . Bra tema det här😉

    • Jojjenito skriver:

      Jag fick inte en klump i magen även om filmen hade en lite sorglig känsla över sig.

      Jag vet en bra biopic: David Lynchs Elefantmannen. Då fick jag en klump i magen.

  7. Pingback: FILMSPANARTEMA: BIOPICS

  8. Sofia skriver:

    Helt rätt, din blogg, dina regler. Finns inget som säger att dokumentärer inte kan kvalificeras som en biopic. Fast å andra sidan bryter du väl nästan mot dina egna regler, för du brukar väl i alla fall väldigt sällan ge dokumentärer mer än 3?

    Jag har liksom du svårt att koppla bort ”vilja veta”-genen, men biopics är generellt en ljuv balans mellan ”tänk att det var sådär” och ”men så kan det väl ändå inte ha varit”.

    • Jojjenito skriver:

      Haha, jag har ingen regel som säger att en dokumentär högst ska få en trea, det är statistiken som säger det. Men jag förstår vad du menar. Kul med ett undantag som bekräftar regeln.😉 Den kändes inte som en standarddokumentär iom att man slapp talking heads.

      Ja, dokumentärer, biopics, dramadokumentärer, etc, gränsen är inte helt klar. Jag gjorde nån sorts skala som svar på Henkes kommentar här ovan.

  9. Henke skriver:

    Intressant val av bild i toppen av ditt inlägg. Jag trodde nästan att vi skulle få läsa om Captain Baines…

  10. Steffo skriver:

    Satans snygg sell-in för att se den här rullen!🙂
    Och jag då, som har den LIGGANDE i hyllan men inte fått in den i spelaren!
    Tack vare det här åkte den genast upp ett antal (många) snäpp i högen!🙂

    Gott jobb! Text som lockar!🙂

    • Jojjenito skriver:

      Riktigt kul att texten lockar till titt! Jag försökte förmedla känslan jag fick när jag tittade och kanske lyckades jag på på nåt sätt. LIGGANDES på hyllan? Se!🙂

  11. filmitch skriver:

    Har sett delar av filmen och skulle kanske ge den en chans igen då jag gillade Rush så pass mycket.
    Intressant det där mer Prost – det är ofta som dokumentärer vill hitta en skurk – ibland även när det inte ens behövs för att höja intresset.

    • Jojjenito skriver:

      Alltså, jag har sett vad du gav för betyg till Rush och för mig var det typ tre-fyra snäpp för högt och jag tycker Senna är en mycket bättre film. Den är intressant på fler sätt, dels för att den berättar en bra story och dels för att man slipper dessa eviga talking heads som alltid ska förekomma i dokus. Se Senna. Skarp rekommendation från min sida.

  12. Jag nästan älskade Senna mycket tack vare det du nämner, om att det känns mer som en film än en dokumentär, fast här slipper vi filtren av att se någon halvstyltig skådis med makeup och peruk härma – eller totalt skita i att härma och nöja sig med peruken till, denna verkliga person.

    Jag älskade mest filmens svävande, poetiska ton där människor nästan som berättar från himmelriket när de tittar ner på händelserna från förr. Riktigt stark dokumentär!

    Och det är ett val jag ställde mig inför också inför mitt temainlägg, det där ifall en dokumentär ändå nog borde kunna räknas som biopic – eller åtminstone biodoc? Hade jag blandat in dokumentärer i min lista hade den grumlats ut med säkert 50 procent dokumentärer, tror jag faktiskt.

    • Jojjenito skriver:

      Bra parallell där med att man betraktar händelserna från himlen. Kändes lite så faktiskt. Plus att det var som att kika in genom ett titthål tillbaka i tiden. Det var som att det faktiskt hände just när man såg filmen, liksom på samma gång, så levande.

      Biodoc, bra uttryck.

  13. Pingback: Biopics « Har du inte sett den?

  14. Henke skriver:

    Jojjenito skrev: Aha, Onedinlinjen, nu gick du långt tillbaka i tiden.😉 Men du förstod förstås varför jag hade en bild med båtar?

    Är det en Jojjenitisk ordlek med BOATS? Nä, säg inte det! Temat var ju bio-pics! :-O

  15. Movies - Noir skriver:

    Ja, det var faktiskt en slump att det blev just Rush samma dag som detta filmspanartema kördes😀

    Kan bara hålla med dig om det du skriver om Senna. En av de bättre dokumentärerna man sett och en dag kommer jag säkert se om den, då den längre versionen som lockar.

    • Jojjenito skriver:

      Jaha, det finns en längre version också, det visste jag inte.

      Är lite nyfiken på vad du tyckte om Prost då när han tävlade mot Senna, och hur du tyckte han framställdes i filmen. Var det inte lite väl vinklat? Visst, de visade Prost på Sennas begravning…

      • Movies - Noir skriver:

        Jag tror mycket beror på vem man höll på. Jag höll stenhårt på Senna och det var egentligen enda orsaken till varför jag tittade på F1. Sista åren tittade jag inte så mycket, dock minns jag klart och tydligt att jag såg tävlingen då han förolyckades när den gick på TV. Det var jobbigt, riktigt jobbigt just för att det var han. Självklart är det aldrig något man vill ska hända någon, men när det är ens stora favorit så blir det extra kännbart.

        Tror Prost var lite av en fuling som körde med sina tricks. Men jag tror samtidigt att alla har en respekt för varandra, även om de har olika stilar och sätt att ta sig till framgång. Tycker t.ex. att dokumentären verkligen visar att Senna på något sätt var mer än F1…

        • Jojjenito skriver:

          Mm, ja, det verkar som om de flesta höll på Senna. Samtidigt kanske vissa tyckte han körde lite vårdslöst. Men Prost verkade, som du säger, vara en luring. Nu var han bra på det han var bra på, att vinna sammanlagt.

          Lite tråkigt hur det hela slutade för Senna, och då tänker jag inte bara på hans dödskrasch utan då när Williams under några säsonger var överlägsna med sina datorer. Sen värvade man Senna och då förbjöds det som Williams höll på med och de hade en bil som inte var bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: