Before Midnight

Malmö FilmdagarBefore MidnightTitel: Before Midnight
Regi: Richard Linklater
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Jag tror så här: om jag hade sett de två första filmerna i Before-trilogin när de kom så hade jag nog gjort till mig i byxan när det var dags för den tredje. Som det var nu så hade jag sett delar av Before Sunrise och Before Sunset på nån reklam-tv-kanal nära mig. Jag minns speciellt att slutet av Before Sunset fascinerade mig, då när Céline sjöng en vals (?) för Jesse. Så rackarns romantiskt att jag inte kunde värja mig. Det var egentligen det enda som jag gick in med när jag dagarna innan Malmö Filmdagar såg till att se de två första filmerna från början till slut. Mina korta omdömen av dem: Before Sunrise och Before Sunset.

Det är svårt att bedöma Before Midnight som en vanlig film, och det trots att jag alltså sett de två föregående filmerna alldeles nyligen till skillnad från andra som har ”levt” med filmerna. Men faktum är att filmerna är så pass ihopkopplade att det inte funkar att bortse från de två första. Men med det sagt så tänker jag ge mig på att se filmen som en fristående film.

Spoilers för Before Midnight börjar nu.

Jesse och Céline är nu ett par och har två små lintroll till döttrar. De har semestrat i Grekland i sex veckor. Filmen inleds med att Jesse på en flygplats tar farväl av sin son från sitt tidigare äktenskap. Sen tar Jesse och Céline bilen tillbaka till den gamle författaren Patrick där de har bott. Därefter bjuds det, kanske lite överraskande, på en klassisk middagsscen med många gäster, alltså inte bara Jesse och Celiné själva. Under slutdelen av filmen är det dock Jesse och Celiné för hela slanten.

Jag gillade inledningen med Jesse på flygplatsen med sonen. Ethan Hawke och sonen (Seamus Davey-Fitzpatrick) bjöd på ett lågmält spel i en sekvens som funkade som upptakt för resten av filmen. I den långa scenen i bilen bjuds vi på dialog, dialog, dialog och Hawke och Delpy visar hur samspelta de är. Jag gillar filmen. Tyvärr (kanske beroende på att jag blev trött?), så tyckte jag filmen tappade lite när det blandades in en massa andra personer. Den långa middagsscenen är helt ok men jag brukar inte vara så förtjust i den här typen av scener. En och en av de olika personerna säger sin smarta grej, och alla har jättekul, men jag sitter mest och tittar på, utanför.

Som tur var så har deras vänner ordnat med barnpassning och en hotellnatt så att de kan få lite egentid. Eller kanske otur för Jesse och Celiné men tur för oss. Under promenaden till hotellet i turistmiljöer så får vi lite samma typ av känsla som i de två föregångarna, en sorts duellerande dialog. Än så länge är det mysigt. Sen kommer de båda in på hotellrummet och efter några förlupna ord i ett telefonsamtal så ändras stämningen, och grälet är i full gång. Här är filmen briljant i mina ögon. Det går i vågor, nån har vunnit, men den andra kommer igen, grälet är slut, är inte slut, fortsätter. Det påminner mig lite om Polanskis Carnage. Folk försöker lämna ett rum men kommer liksom aldrig iväg.

Slutet av filmen är ungefär lika öppet som i de tidigare filmerna fast den här gången känns det som att det är meningen att det ska vara slut. Gott så tycker jag även om det kul att spekulera i hur en film med Jesse och Celiné med rullatorer kan bli.

4-/5

Det är fler som skriver om Before Midnight idag, och Har du inte sett den? (med Fiffi och Jessica plus en hemlig gäst) har redan pratat om den. Klicka er dit och kolla in vad de tycker.

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

8 Responses to Before Midnight

  1. Pingback: Before Midnight (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord

  2. Pingback: BEFORE MIDNIGHT

  3. Henke skriver:

    Jesse och Céline med rullatorer! LOL. Väldans kul, helt klart.

    Jag tyckte även att de två scenerna med fler än Jesse och Céline funkade bra. De skapade en annan typ av känsla i filmen som passar in då de har ett förhållande och inte är i uppvaktnings-mode, då man som oftast vill vara på tu man hand.

    Men visst, när den långa promenaden startar så känner man sig hemma igen. Vad kul de måste haft med att skriva den scenen.

    Dessutom vilka bedårande döttrar de hade. Lockigt hår.

    • Jojjenito skriver:

      För att vara en pratfilm är den väldigt bra. Jag tyckte filmen var som allra bäst när de väl kom till hotellet. Kul med en film som är bäst i slutet.

  4. Fiffi skriver:

    Håller med dig om middagsscenen. Jag kände bara ”jag skiter väl i alla dom där andra, jag vill _bara_ vara med Céline och Jesse”.

    • Jojjenito skriver:

      Det är lustigt, från början (i Before Sunrise) tyckte jag Jesse var en smartass och Céline underbar, i Before Sunset är de ungefär lika sköna, och här tycker jag Jesse är sympatisk medan Céline är ganska jobbig.

  5. Sofia skriver:

    Håller också med om middagen, det blev lite för rörigt. Gillade dynamiken mellan Jesse och Hank, men bästa scenerna var nog de långa tagningarna i bilen och promenaden till hotellet. Kanske bara för att jag blev imponerad av dem…

    • Jojjenito skriver:

      Du menar att du blev imponerad rent tekniskt, att det var långa tagningar… ja, men det är ju ett fullkomligt giltigt skäl. För mig lyfte filmen när de väl kom fram till hotellet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: