La Passion de Jeanne d’Arc

decadesjeanne1Titel: La Passion de Jeanne d’Arc
Regi: Carl Theodor Dreyer
År: 1928
IMDb
| Filmtipset

Den första filmen i Henkes och M-Noirs decenniespektakel blev ju den ryska stumfilmen Pansarkryssaren Potemkin och jag blev överraskad över hur bra jag tyckte den var. Jag kanske inte borde ha blivit överraskad. Jag har sett stumfilmer förr som jag verkligen har gillat, t ex Metropolis och Dr. Mabuse, der Spieler av Fritz Lang. Men det är ju nåt med frånvaron av dialog som gör att filmen på ett sätt är på minus från början. En sak man kan notera är att stumfilmer inte innebär frånvaro av ljud, bara frånvaro av dialog. Filmmusik (score) finns alltid, eller fanns åtminstone. När filmerna visades då på 20-talet så ackompanjerades visningarna oftas av en pianist eller kanske t.o.m. en liten orkester (?). När jag såg Fritz Lang-filmerna på Cinemateket var det Matti Bye som stod för (den utmärkta och nyskrivna) musiken.

Vilken musik det ska vara till La Passion de Jeanne d’Arc är oklart. Inget vet vilken musik som den danske regissören Carl Theodor Dreyer ansåg vara den rätta. Vissa anser att man ska se den helt utan musik. Den version av filmen som jag såg hade musikstycket Voices of Light av Richard Einhorn som score. Jag valde att köra med det på lite halvlåg volym för att det inte skulle ta fokus från bilderna.

jeanne2Innan jag kommer in på vad tyckte om filmen måste jag berätta historien om filmen, och då menar jag historien om den fysiska filmen, filmrullarna alltså. Efter att filmen, som spelades in i Frankrike, var klar 1928 så släpptes den i en mängd omklippta versioner eftersom Dreyers original ogillades av både franska kyrkan och staten. Dreyer själv gjorde så småningom en egen version men både den och originalfilmen förstördes vid olika bränder.

Nu troddes Dreyers original vara borta för alltid… fram till 1981 då en anställd på ett mentalsjukhus (!) i Oslo (!) i en städskrubb (!) hittade några filmrullar. Det var Dreyers original! En helt galen historia som man nästan skulle kunna göra en film av (John Malkovich som Dreyer i filmen med titeln La Passion de Dreyer). Nu till filmen och vad jag tycker om den!

jeanne3Oj, var ska man börja? Jag börjar med att konstatera: min första tanke när filmen började var: Oj, det här blir jobbigt! Vi kastas direkt in i handlingen och om man inte läst på tidigare om vem Jeanne d’Arc var så är man ganska borta. För er som inte vet vem hon var, läs på här, vilket jag gjorde innan jag såg filmen.

Ganska snart konstaterar jag att det en väldigt stor brist med filmen är att det är en stumfilm. Det känns som en dialogtung film. Visst, man har sina textskyltar, men dels är det inte samma sak som att höra skådisen säga repliken, och dels visas inte allt som sägs. Filmen är en klassisk rättegångsfilm kan man säga, och dessa brukar ju i kärnan vara dialogdrivna filmer.

jeanne4För er som inte klickade och läste på Wikipedia-länken ovan: Jeanne var en ung flicka och hjälte i kriget mellan Frankrike och England på 1400-talet. Hon tillfångatas av styrkor som stöder England och anklagas för kätteri eftersom hon säger sig vara kallad av Gud, kallad av Gud för att befria Frankrike.

Allt det jag har skrivit om hittills är väldigt intressant och fascinerande. Framförallt är det mer fascinerande än filmen. Filmen är nämligen fullkomligt urtråkig. Ur. Tråkig. Maria Falconetti som Jeanne hyllas för sin insats. Själv blev jag trött på hennes uppspärrade och gråtande ögon efter tre sekunder. Jag var less på filmen efter fem minuter och det blev aldrig bättre. Vi får se en rättegång men utan ord. Vi får se Jeanne lida och lida, gråta och gråta. Jag ville bara att filmen ska ta slut.

jeanne5Jag drar paralleller med många andra filmer medan jag tittar: I rosens namn (medeltida munkar i rättegångsdrama), Dancer in the Dark (kvinnooffer) och valfri Jesus-film (så mycket tro måste vara farligt). Kyrkan framställs inte i nån god dager. De är rädda om sitt eget skinn. En person, som Jeanne, som tror på Gud men inte behöver kyrkan är att betrakta som farlig och måste röjas ur vägen. Hon tror att hon tror på Gud men i själva verket är det Djävulen hon tillber. En av de som dömer henne inser dock mot slutet att de nog gör fel och han gråter i smyg, troligen även för att han inte har Jeannes blint barnsliga tro.

Fotomässigt fanns det några scener som stack ut. Vid några tillfällen filmas från udda kameravinklar, uppifrån, upp och ner. I Pansarkryssaren Potemkin noterade jag mängden närbilder på ansikten. Oj, oj, det var inget mot hur det var här. Enda problemet var att jag som sagt var less på Falconetti redan efter några minuter och den närbild som dominerar totalt är den på Falconetti. Den finns några scener när hon är uthärdlig, när hon inte spärrar upp ögonen fullt så mycket. Dessa scener gillade jag mer och då ser hon ut att tänka ”ja, ja, de vet inte vad de gör, Gud förlåt dem” på ett medlidande sätt.

jeanne6Spiken i kistan för min del var en märklig detalj under slutet av filmen när Jeanne ska brännas på bål framför en stor skara åskådare. En av åskådarna är en kvinna med en bebis. Vi får se ett klipp på bebisen suga på mammans bröst för att plötsligt sluta, vända huvudet mot Jeanne på bålet, för att nån sekund senare återgå till bröstmjölken. Ok, symbolik i kubik, tack för det. Eller, jag tar tillbaka det, jag fattar inget.

Samtidigt fanns det en märkligt rörande liten detalj under bålbränningsscenen. När Jeanne ska bindas fast vid pålen så tappar bödeln repet. Jeanne hjälper till, böjer sig ner och plockar upp repet som om det handlade om att plocka upp ett äpple som nån tappat. Är det inte lite Lars von Trier-känsla här? Hur som helst, det spelade ingen roll om det var rörande eller bara over the top; filmen hade redan förlorat och betyget kan bara bli ett.

1/5

Vad tyckte Henke och Movies-Noir om La Passion de Jeanne d’Arc? Blev de brända eller passionerat förälskade? Kolla in här:

Fripps filmrevyer
Movies – Noir

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

15 Responses to La Passion de Jeanne d’Arc

  1. Movies - Noir skriver:

    Trist att du inte alls gillade den. Men jag är inte jätteöverraskad. Stumfilm är verkligen inte lätt att tyda på förhand. Jag tyckte den blev bättre och bättre, men så störde jag mig inte heller på Falconetti

    En etta känns dock fel. Men om du bara går efter känslan du hade när du såg den köper jag det. Personligen tyckte jag den var bättre i det mesta om man jämför med Potemkin🙂

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det var lite trist. Stumfilm känns lite som det kan bli lite vad som helst. Jag har gillat många av de jag sett, flertalet faktiskt. Ja, det stora problemet för mig var ju att Falconetti var ett irritationsmoment och eftersom hon var i närbild typ 75% av filmen så…

      Jag kan bara gå efter känslan jag hade när jag såg den, och att då _inte_ sätta en etta, det vore fel. Jag hade kunnat se lite mer objektivt på filmen och kanske gett den en tvåa eller nåt sånt men nej: jag var så uttråkad och samtidigt irriterad under filmen att jag måste ge lägsta betyg. Det var en plågsam upplevelse för mig att se filmen. Så sorry, betyget kvarstår.🙂

      Intressant att du gillade den så mycket som du gjorde med tanke på det religiösa temat.

  2. Sofia skriver:

    Haha, det var bra. Nu kan jag sänka förväntningarna lite🙂

  3. Henke skriver:

    Jag kan hålla med Movies-Noir lite. Det verkar som att du ändå var nyfiken och intresserad av filmen, mer än vad en 1/5 brukar innebära, länkar till wikipedia och allt.

    Jag har dock inga problem med att du ger 1/5 som så, se svaret på din kommentar på min blogg…

    Bra story om filmen du redogör för, tror M-N också var inne på den lite.

    Jag tyckte denna var flera gånger bättre än Battleship Potemkin och det berodde på Falconetti. Näst sista bilden i din revy är så bra. Så såg hon ut mest hela tiden. Inte konstigt att hon brann ut och aldrig mer filmade. Det är sånt som skapar legender…

    Jag vet inte för dig, men jag kommer inte glömma denna film på länge, länge.

    • Jojjenito skriver:

      ”Jag vet inte för dig, men jag kommer inte glömma denna film på länge, länge.”

      Och ändå ger du bara en trea?

      Angående att jag var nyfiken och så… jo, jag är nyfiken av mig och ville veta mer om personen Jeanne. Vem var hon? Jag ville också veta mer om filmen i sig och när jag läste om historien om de upphittade filmrullarna tyckte jag det var en fascinerande historia. Inget av detta gör dock att den upplevelse som jag hade när jag såg filmen blir bättre. Nu är vi återigen inne på det här med hur man ska betygsätta en sån här typ av film.

      Haha, just den näst sista bilden på Falconetti är ett typexempel på vad jag blev less på vad gäller henne. Åh, vad jobbigt.🙂

      • Henke skriver:

        ”Jag kommer inte glömma Falconetti på länge” skulle jag kanske skrivit. Det är hennes prestation som är filmen. Räcker ganska bra till en trea. Filmen bör har fler delar som är mycket bra för att inbringa en fyra.

          • Movies - Noir skriver:

            För egen del var det mer än Falconetti. Tyckte samtliga var bra (vilka ansikten de hittade!). Sen gillade jag den rent berättarmässigt. Den gick helt enkelt hem hos mig, mer än Potemkin alltså. Men det är kul att vi inte alla tycker helt lika om filmerna😀

            • Jojjenito skriver:

              Håller med, kul projekt och kul att vi tycker olika. Mm, jag som störde mig på just Falconetti tyckte ju att de andra ”ansiktena” var bra, i princip bättre. Falconetti tog på nåt sätt för mycket plats för min del.

  4. filmitch skriver:

    Besson har gjort en version den kanske är bättre?😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: