WKW: The Grandmaster

Malmö FilmdagarTony LeungTitel: The Grandmaster
Regi: Wong Kar-wai
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Wong Kar-wai (WKW i fortsättningen) har faktiskt gjort en martial arts-film tidigare. Ashes of Time heter den och den kom 1994. Jag såg redux-versionen på Stockholm Filmfestival för några år sen och det var en ren plåga. Ni kan läsa lite mer om den plågan här. Detta gjorde att jag var skeptisk inför The Grandmaster men eftersom jag gillar både martial arts och WKW (i vanliga fall!) så var det ett måste att se filmen. Tyvärr visade det sig ganska snabbt att det här skulle bli två plågsamma timmar.

Ip Man (här spelad av coole Tony Leung) är en känd figur i kinesisk 1900-talshistoria och det har gjorts ett antal filmer om honom. Hur skulle WKW hantera storyn? Ja du, bra fråga! Han hanterar den inte alls skulle jag säga. Jag får ingen som helst känsla för vem Ip Man är eller nån annan av personerna i filmen är. Vad beror det på? Ja, dels finns det inga scener där vi får se två personer agera mot varandra, att prata, föra en dialog. Istället är det bara flummigt slomo-foto och en voice-over som babblar filosofiskt trams. Då och då dyker det upp informationstexter som meddelar att en oerhört viktig händelse i Ip Mans liv har hänt. Oj, vad gripande… NOT.

Min favorit från Crouching Tiger, Hidden Dragon, den underbara Zhang Ziyi, är med i filmen som dotter till en gammal martial arts-mästare. Tyvärr kan hon omöjligen lyfta detta dravel till nån sorts godkänd nivå.

Om man är snäll kan man säga att det i filmen finns en historia om en maktkamp, om vem som ska vara martial arts-kung i staden Foshan i Kina i slutet av 1930-talet. Ip Man blir utsedd till arvtagare, den gamla mästaren blir mördad, hans dotter (Zhang Ziyi) kräver hämnd. Sen invaderar japanerna och Ip Man flyr av nån anledning till Hongkong utan att ta sin fru och dotter med sig.

I Kina (främst Hongkong antar jag) är filmen är den mest inkomstbringande filmen nånsin för WKW så att jag inte förstår berättarstilen alls kanske har en kulturell koppling. Fast grejen är att WKW för mig är ganska olik sina Hongkong-kollegor. WKW är en filmpoet. Han gör ganska flummiga filmer där handlingen kommer i andra hand. Han berättar med bilder, i tidigare filmer med hjälp av fotogurun Christopher Doyle, och musik. Mer ordinära scener med ”vanlig” dialog förekommer nästan inte. Jag brukar oftast gilla hans stil som t ex i Helgon i neon och Chungking Express.

Den här flummiga stilen funkar nog bara när WKW har helt fria tyglar. När han ska berätta en historia, som i det här fallet Ip Mans historia, ja, då funkar det inte alls. Martial arts-koreograflegenden Yuen Woo-ping står för fajtingscenerna och det borde ju borga för några höjdpunkter i det avseendet i alla fall. Men jag vet inte, jag har sett betydligt mer imponerande och snyggare fajtingscener. Min favoritscen i filmen är ändå en snygg sekvens där Zhang Ziyi slåss mot en elaking på en perrong samtidigt som ett tåg passerar.

Slutomdöme: dravel, sömnpiller, tråkigt, trist, obegripligt. Jag rekommenderar att ni ser Ip Man från 2008 med Donnie Yen i titelrollen istället.

1/5

Vill ni få ”second opions” när det gäller filmens kvalitet så kolla in hos Henke och Sofia som också skriver om den idag, och tidigare har även Jessica skrivit och Har du inte sett den? poddat om den.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to WKW: The Grandmaster

  1. Pingback: Yi dai zong shi (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord

  2. Sofia skriver:

    Oj, din besvikelse hade minsann inte mildrats med tiden😉 Men jag tror du har en stor poäng i att WKW möjligen skulle kunna funka när han får friare händer med en historia. Inte som här, där den ju måste gå åt ett visst håll för att det ska vara någon biopic. Fast det kan man ju också fundera över, pressmaterialet angav ju att WKW och Tony försökt skapa någon slags karaktärskombination av den riktige Ip Man och Bruce Lee.

    • Jojjenito skriver:

      Haha, nej, men så skrev jag också recensionen i princip direkt efter visningen. Jag har för mig att jag avslutade den på tåget. Men jag står fast vid mitt betyg. Det är skräp.

      Jaha, det där om Ip Man + Bruce Lee det missade jag. Tack för info. Inte för att det gör filmen bättre.😉

  3. johan skriver:

    Kan det vara så att vi fått se en undermålig version av filmen?
    http://twitchfilm.com/2013/08/opening-the-grandmaster-us-version-no-subtleties-please-were-american.html
    Hoppas inte Harvey Weinstein sabbar Snowpiercer på samma sätt nu i så fall.

    • Sofia skriver:

      @Johan: Går man på Wikipedias info om längd bör vi ha sett antingen den inhemska versionen om 130 mins eller i alla fall Berlin-versionen om 123 mins. Weinstein-versionen är ynka 108 mins och jag _vet_ att vi satt fast längre än så😉

      • Jojjenito skriver:

        Lite kul är att jag precis lyssnade på Filmspottings podcast om filmen och de kommenterade och klagade på att den amerikanska versionen var kortare. Bl a tyckte de att historien var osammanhängande, med textskyltar som beskrev vad som hänt istället för att visa skeendet i form av riktiga scener. Nähä!?🙂

    • Jojjenito skriver:

      Som Sofia säger så är det inte den amerikanska versionen vi såg. Den version som vi såg och den som går upp i Europa är den som visades på Berlins Filmfestival, alltså versionen som är 123 minuter.

      I just det här fallet skulle jag faktiskt, helt mot min natur, föredra den kortare US-versionen.🙂

    • Jojjenito skriver:

      Ooooh, Snowpiercer, den har ni snackat om på er podcast. Är superpepp på den. Gillar regissören Bong Joon-hos tidigare filmer. Hoppas han kan behålla sin personlighet när han nu gör sin första (?) engelskspråkiga film.

  4. David skriver:

    Förstår att man kan vara besviken eller dissa den totalt. Jag tror många, eller rent av de flesta, ser filmen med helt fel förväntningar. Betyget är en sak, men jag håller dock helt med om att WKW är bäst när han har helt fria tyglar.

    • Jojjenito skriver:

      Tack för din förståelse.🙂 Jag förstår nog också om man gillar den. Jag gillar ju många andra av de WKW-filmer jag har sett. Den enda som inte håller måttet är Ashes of Time, jag vet inte om det finns ett samband där. Undrar om det har att göra med att jag har sett hyfsat mycket martial arts-filmer och har min egen uppfattning om hur de ska vara. Och så kommer WKW in med sin stil och det skär sig i mitt huvud…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: