Monica Z

Malmö FilmdagarEddaTitel: Monica Z
Regi: Per Fly
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Det kanske ska till en dansk(jävel) för att göra en riktigt bra svensk film? Per Fly är dansk och har bl a gjort den fantastiska Bänken med den fantastiska Jesper Christensen. Nu skulle han göra biopic om den svenska jazzikonen Monica Zetterlund. Han skulle åtminstone regissera filmen. Manus är skrivet av svenske Peter Birro som även ligger bakom manuset till Snabba Cash II (en nyhet för mig).

Det brukar finnas två metoder när det gäller biopics (eller biografisk film kanske det heter på svenska men det är för långt så vi kör med biopic). Första sättet är att helt enkelt berätta heeeela historien från början till slut. Det andra sättet är att välja ut en speciell händelse eller period och skildra just den, som man t ex gör i Lincoln. I Monica Z fokuserar man på två saker, dels Monicas försök att bli framgångsrik som sångerska och dels hennes försök att gör sin pappa nöjd. Vilket ju när man tänker efter är samma sak. Filmens känslokärna är hennes relation med pappan (som spelas av Kjell Bergqvist).

Jag såg filmen på Malmö Filmdagar (därav loggan uppe till höger) som en av elva filmer i ett härligt filmstimm under knappa tre dagar. Av dessa var det en, och endast en, som fick mig att gråta. Vilken film var det? Jo, den första jag såg och det var just Monica Z, vilket kom som en liten överraskning. Enbart detta faktum gör att jag måste ge filmen ett högt betyg.

Titelrollen spelas av skånskan och sångerskan Edda Magnason som här gör sin filmdebut! Jag luktar Guldbagge. Jag kan i alla fall garantera en nominering. Edda är lik Monica, hon är vacker och har en skön intensitet, hon är en duktig sångerska. Men viktigast är att hon visar sig vara en duktig skådis också! Det känns inte som att det är en debutant vi ser på vita duken. Hon är sin rollfigur hela tiden. En sak jag noterade men som andra inte snappat upp var att hon ibland lät som en skåning som försöker prata rikssvenska. Det klingade lite lustigt. Men det kanske bara är jag? Efter att ha pratat med andra verkar de flesta nämligen imponerad över hennes olika dialekter, Hagfors:ska och sen mer åt det rikssvenska hållet. Förmodligen är det alltså bara jag.

Filmen är en klassisk ”uppgång och fall”-historia. Monica kämpar på som folkparkssångerska samtidigt som hon jobbar som växeltelefonist i Hagfors. Hon gör allt för att lyckas, för att komma bort från Hagfors, för att visa sin pappa att hon kan! Hon ”offrar” t.o.m. sin dotter. I sina förhållanden till män känns det mest som att hon utnyttjar dem som språngbräda för att komma till Stockholm eller åstadkomma nåt annat. Det är inte en vacker bild som målas upp av Monica. I grunden är handlar det dock om en kvinna med en väldig vilja men samtidigt ett väldigt dåligt självförtroende.

Den scen som fick en tår att sakta rinna nedför min kind kan säkert många tycka är over the top, för mycket av det goda. En sån där övertydligt manipulativ scen som trycker på rätt knappar. Scenen innefattar Edda, Kjell Bergqvist och ett telefonsamtal över Atlanten efter att Monica uppträtt tillsammans med pianisten Bill Evans i New York. Är pappa nu äntligen kanske lite nöjd med sin dotter? Och kan han uttrycka det? Oh yes he could!

Lite kul är att filmen kryllar av kändisar från 60-talets nöjes-Sverige. Vi får träffa både Hasse & Tage, Lena Nyman och inte minst en Wagner-dirigerande Vilgot Sjöman. Trots att dessa ”kändisar” är helt okända för alla utom svenskar så tror jag ändå historien om Monica är så pass universell att den kan funka t ex i USA. Filmen har redan fått en engelsk titel: Waltz with Monica. I Sverige tror jag det här blir höstens (svenska) blockbuster. Biosalongerna kommer att krylla av gubbar och gummor som vill återuppleva sitt 60-tal.

4-/5

Det är fler som skriver om Monica Z idag, och Har du inte sett den? har redan pratat om den. Klicka er dit och kolla vad de tycker.

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (nattpod)

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

12 Responses to Monica Z

  1. Pingback: MONICA Z

  2. Pingback: Monica Z (2013) | Rörliga bilder och tryckta ord

  3. Fiffi skriver:

    Jag förstår att din tår förhöjer känslan av filmen. Så är det ofta för mig (fast det brukar inte bli _en_ tår, det är syndafall eller gobiöken). Kanske är det avsaknaden av just denna lilla tår som gör att jag känner mig väldigt kall inför filmen. Helt oberörd. Men jag är glad för din skull. Det är en tår du kommer minnas länge och kanske har du härmed fått en helt ny syn på Kjell Bergqvist🙂

    • Jojjenito skriver:

      Haha, syndafall eller gobiöknen.🙂

      Ja, att det var just Kjelle som skulle locka fram den där tåren… nej, det hade jag inte väntat mig. Det fanns andra filmer under filmdagarna som jag hört att andra har gråtit till eller i alla fall blivit väldigt berörda, där jag däremot var gobiöknen. Lustigt det där. Ibland är man mottaglig, ibland inte.

  4. Sofia skriver:

    Buuuu för over the top😉

    Är kanske filmens internationella känsla dess största nackdel? Att Fiffis upplevda grundhet är någon slags utslätning? Fast jag upplevde inte när vi såg den att den på något sätt medvetet skulle ha riktats till en publik utanför Sverige.

    • Jojjenito skriver:

      Precis, buuu för det. Tur att det inte var det i den scenen.😉

      Ja, kan så vara att försöket att göra den tilltalande för alla gör att den blir slätstruken. Jag hörde några efter filmen säga att den här nog inte skulle funka som Oscarskandidat t ex, för att det var för mycket svenska referenser, t ex med alla kändisar som bara svenskar känner till. Samtidigt har man försökt göra den ”internationell”, håller med.

      Men att sånt som är unikt för ett visst land inte funkar i andra, nej, jag tror inte på det. Ju mer personlig och unikt, desto mer tilltalande, och desto mindre slätstruket.

  5. Plox skriver:

    Jag kände ju just den där tåren i den scenen. Men svalde den. Tyvärr. Haha.

    Men jag räknar nog in den när jag summerar filmen, en bra svensk biografifilm som jag tycker håller hela vägen. Tilläggas ska väl kanske då att jag visste relativt lite om Zetterlunds liv innan jag satte mig framför den här. Vilket gjorde att engagemanget hela tiden var i topp.

    Filmen 3, Magnason 5 = en 4a i betyg.

    • Jojjenito skriver:

      Jag lät tåren komma. Det var för sent att svälja den. Då hade det låtit istället, haha.

      Bra räknat där med betygen!🙂 Det blir ju en fyra hur man än räknar, haha.

  6. Henke skriver:

    Jag tror att du slår huvudet på spiken om att denna film kommer locka en hel generation av pansjisar till bion. Hoppas det i alla fall. Det är filmen och Edda Magnason värd.

    Konstigt att du tyckte dig höra skånskan. Den gick mig helt förbi. Däremot tyckte jag att hon briljerade i att prata värmländska mer eller mindre beroende på scen och var hon befann sig.

    Och du bevisar än en gång att du är svenskfilmskungen bland oss!

    • Jojjenito skriver:

      Ja, lustigt det där med språket. Jag fick inte det ur huvudet. Jag fick för mig att hon pratade precis som Plox/Jonas skulle prata om han försökte prata rikssvenska.🙂

      Hur är jag svenskfilmskungen? För att jag ger den högt betyg, eller? Räcker det alltså för att bli kung, haha. Nja, svenskfilmskung blir man väl snarare om man ser mycket svensk film skulle jag säga, oavsett vad man tycker om den.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: