Pansarkryssaren Potemkin

decadesEfter att ha hört Henke prata om ett kommande projekt som han skulle göra ihop med Movies – Noir så kände jag mig inte speciellt sugen på att delta aktivt. Det kändes lite som när man får en telefonförsäljare på halsen. ”Tack men nej tack. Jag kan gå in och kolla på nätet senare och så får vi se”. Och så blev det. När Henke och M-Noir skrev om det kommande monsterprojektet så läste jag deras beskrivningar om vad det hela gick ut på… och blev nyfiken, så pass nyfiken att jag tänkte att det kunde vara kul att haka på.

Vad betyder det? Jo, det betyder att jag de två första fredagarna varje månad (förhoppningsvis) kommer att skriva om två för mig nya filmer som jag inte har sett tidigare. Projektet går ut på att se filmer som man har missat från olika decennier, med start på 1920-talet för att sen arbeta sig framåt i tiden. Henke och M-Noir kommer att skriva om en film varje fredag. Själv nöjer jag mig med de två filmerna som är gemensamma, som båda två kommer att skriva om. Om jag redan sett en utvald film så kan det hända att jag ser om den och skriver om den utifall att jag inte skrivit om den på bloggen tidigare.

Det som är extra kul med projektet tycker jag är att man slipper välja film själv, haha. Det är lite av en lyx att nån väljer åt en. Om den är bra, ja, då är det kul. Om den är dålig, ja, då kan man alltid skylla på att nån annan har valt den. Så då kör vi.

****

Potemkin3Titel: Pansarkryssaren Potemkin
Regi: Sergej Eisenstein
År: 1925
IMDb
| Filmtipset

Först ut var Pansarkryssaren Potemkin från 1925, en film jag hört väldigt mycket om men egentligen inte visste nånting om förutom att den innehöll en scen med en barnvagn som rullar ner för en lång trappa i Odessa. En scen som kopierats och hyllats ett antal gånger i en mängd filmer.

Det första jag insåg när jag läste om filmen och började titta på den var att det var en propagandafilm, vilket jag inte heller hade fattat tidigare. Filmen, som är baserad på verkliga händelser, skildrar ett uppror mot tsarryssland som ägde rum bland matroser på ett örlogsfartyg 1905, ett sorts förspel till de ryska revolutionerna 1917. Männen på skeppet får usel mat, köttstycken där maskar glatt kryper omkring. Skeppets doktor kallas dit men anser att det inte är nåt fel på maten. Missnöjet kokar och till slut är myteriet faktum.

Som vanligt i äldre filmer så var det intressant att studera vissa detaljer i miljöer eller hur saker fungerade. Just här så fanns det några guldkorn som t ex hur glasögonen såg ut på den här tiden eller borden ombord på Potemkin som var upphängda i rep för att motverka effekten från vågorna.

Propagandafilm var det. Det är en skickligt gjord propagandafilm. Den är gjord med en effektiv berättarteknik som skulle platsa i vilken Neill Blomkamp-film från 2013 som helst. Det är lite lustigt hur den här filmen hyllas som världens bästa nånsin, eller åtminstone den mest inflytelserika. Stilen i filmen är oerhört överdriven. Matroserna är goda, officerarna och tsarens soldater är ooonda. Om filmen gjorts idag hade alla klagat på hur förenklad den var. Jag tänker t ex på det jag hör om en film som Elysium. Men nu snackar vi ju om en stumfilm från 1925 så då får man vara förenklad och övertydlig. Fast grejen är alltså att jag gillar Pansarkryssaren Potemkin – och jag gillar Elysium också. Haha, det kanske finns ett samband där.

Under filmens gång och under vissa scener, speciellt mot slutet, så tänkte jag en del på en regissör som Michael Bay. Stilarna är väldigt lika, vilket känns roligt och märkligt med tanke på vad de olika filmerna ska representera och stå för. Regissör Eisenstein vet hur man med musik och bilder bygger upp en pampig stämning. Det blir mer och mer uppumpat och pompöst. Det var kul att se i en så här pass tidig film. För mig känns den väldigt modern i sitt sätt att skapa känslor och spänning. Ytterligare en detalj som kändes modern är hur Eistenstein jobbat vid klippbordet. T ex finns en scen när Potemkin är på väg in i hamnen i Odessa och invånarna strömmar ner mot hamnen. I en bild får vi först se en helt öde och tom trappa. I nästa klipp är den full med folk som hastar nedåt. Inget speciellt kanske men ändå effektivt berättat.

Potemkin2Potemkin1

Det mest effektiva, har regissören Sergej Eisenstein förstått, är att ibland dröja kvar vid människors ansikten. Det här var nåt som stack ut. Vilka ansikten vi får se! Det fanns nåt magiskt över dessa (och då syftar jag inte bara på mustascherna). Skådespelarna gör faktiskt magnifika insatser. Ta t ex de onda officerarna på skeppet Potemkin. Haha, de framställs verkligen som genomonda, speciellt i jämförelse med en ung lidelsefull matros som börjar gråta i sin hängkoj.

Även under den berömda scenen vid Odessa-trappan är det väldigt tydligt vilka som är onda och vilka som är goda. De onda soldaterna förblir ansiktslösa medan de goda revolutionärerna blir personer då ansiktena visas i stor närbild. Ett oskyldigt spädbarn används t.o.m. för att understryka detta ännu mer. Haha, helt underbart. Scenen är väl uppbyggd när det gäller klipp och musik. Skräcken och paniken går fram bra. Jag tyckte kanske scenen slutade lite väl abrupt utan ett riktigt avslut, och det kanske beror på att det var en händelse som i själva verket aldrig ägt rum i verkligheten. Men allt för bästa propagandaeffekt.

Filmen är givetvis fylld med symbolik. På skeppet finns en ortodox präst som försöker stävja upproret med sitt kors. Det funkar så där. Religion är alltså fel. Vi har även en matros som blir en klockren martyr. Ja, det blir ju nästan inte symbolik när det är så direkt berättat. Nåt som inte kändes övertydligt var några av filmens repliker. Nu är det ju en stumfilm men vi får ju då och då se skyltar med replikerna i textform. Det finns en replik som jag minns speciellt just för att den kändes tagen från en film av idag. När matroserna klagar på maten så säger en av dem: ”Inte ens ryska krigsfångar i Japan får så här dålig mat!”.

3+/5

Vad tyckte Henke och Movies-Noir om Pansarkryssaren Potemkin? Blev de helt sänkta eller flöt filmen på bra? Kolla in här:

Fripps filmrevyer
Movies – Noir (som även designat den snygga loggan uppe till höger)

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

8 Responses to Pansarkryssaren Potemkin

  1. Henke skriver:

    Oh, vilken härligt mustig revy. Tack för en bra och positiv beskrivning av projektet! Inte lika övertygad av min muntliga framställan, huh?

    Rolig blinkning till Blomkamp. Bra kommentar om hur Eisenstein använder sig av närbilder av ansikten, det la jag märker till men missade att få med det i min text.

    Kul att du ”spelar med”!

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det blev en ganska lång text. Jag blev taggad av filmen. Den var rolig att se.

      Haha, ja, men det är samma sak med försäljare. Spelar ingen roll vad de säger, jag måste tänka igenom saken i lugn och ro innan jag säger bu eller bä.😉

      Kul att vara med. Jag ser fram emot de kommande filmerna.

  2. Movies - Noir skriver:

    Ja, kul att du vill vara med och en bra start tycker jag det blev!

    Filmen är helt klart intressant och viktig för många av dagens moderna filmskapare. Tyckte precis som Henke att den var ganska tråkig fram till trappan, men då kom den igång fint. Det är ju då klipptekniken kommer igång ordentligt och allt blir mer intensivt – bra.

    Tänkte också på närbilderna och den där på kvinnan med glasögon som blivit skjuten i ögat är oförglömlig. Kom för mig överraskande så det var effektivt.

    Annars är filmen FÖR mycket propaganda för min smak, men det är bara att acceptera och det funkar ändå.

    • Jojjenito skriver:

      En klart bra start, intressant om inte annat.

      Alltså, stumfilm har liksom inbyggt att det är segt, det bara är så. Men i det här fallet talade bilderna ganska mycket istället.😉

      Propagandan… det är klart att det är för mycket propaganda, men jag såg liksom förbi det och såg det mer som ett roligt fenomen. Det var ju helt galet överdrivet vilket jag fann mer intressant än irriterande.

      Förresten, jag hoppas det är ok att jag lånar din decennie-logga.

  3. Sofia skriver:

    Kul att du bestämde dig för att haka på! Nu är ni alltså tre om det hela?

    Just det där med att använda ansikten upplever jag oftast blir mycket tydligare i stumfilmer (av naturliga skäl gissar jag). Ibland blir det bra och ibland blir det…mindre bra. Särskilt stuket på kvinnliga karaktärer som har en yttepytteliten målad mun och uppspärrade ögon, vilka kan uttrycka nästan allt från rädsla till sorg.

    • Jojjenito skriver:

      Jag kommer nog vara en återkommande gäst, typ Henke and M-Noir feat. Jojjenito.😉 Jag har bara tänkt vara med de två första fredagarna varje månad. Men visst, det är riktigt kul. Jag ser det som en chans att kryssa en drös gamla kända filmer som jag kanske inte skulle se själv i första taget utan ett sånt här projekt.

      Ansiktena, ja. Här blev det bra tyckte jag men det kan också bli fånigt, överdrivet, förstås. Man förstår ju att det blir överdrivet när man inte kan uttrycka känslor med dialog. Men när det ser ut som det du beskriver, nja, då är det svårt att ta det riktigt på allvar. I Pansarkryssaren Potemkin så var det nog överdrivet (i alla fall om man jämför med senare ljudfilmer) men det var överdrivet på rätt sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: