Man of Steel

Så bekymrad

Så bekymrad

Titel: Man of Steel
Regi: Zack Snyder
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Mannen av stål är tillbaka och den här gången ska vi vara mörka. Till skillnad från Marvels filmer som ju, i alla till en ganska stor del, litar på humor så ville DC förmodligen bryta av mot det och vara mööörka, precis som man varit i Dark Knight-trilogin. Den förra supermannenfilmen Superman Returns var faktiskt en film som jag uppskattade när jag såg den på bio när den kom. I den nya rebooten Man of Steel berättas hela historien från början eeeeen gång till. Det som kanske sticker ut är att en ganska stor del faktiskt utspelas på Krypton innan det går käpprätt för den planeten. Vi får träffa Kal-Els pappa Jor-El (Russell Crowe) som försöker övertyga De Äldste att Krypton håller på att gå under och att man måste evakuera. De Äldste är i förnekelsefasen, general Zod (Michael Shannon) dyker upp, tumult uppstår, Jor-El och hans fru skickar sin nyfödda son till Jorden. Nu kan historien börja.

Min första tanke var: är det här en uppföljare till The Chronicles of Riddick? Miljöerna på Krypton tyckte jag påminde väldigt mycket om den filmen. Överdådigt, kitschigt men snyggt. Och visst fanns det nåt biologiskt levande över designen av Krypton, rymdskeppen och de där flygande kommunikationsdroiderna. H.R. Giger, någon? Det fanns även likheter med Asgård från Marvel-filmen Thor. I Man of Steel är dock kitschigheten något nedskruvad. Jag tänkte också på Avatar då Jor-El plötsigt rider på en flygande drake eller vad det nu var för djur/insekt. Det känns aningen fånigt att den hade en chans mot Kryptons rymdskepp då den inte ens sprutade eld.

Min andra tanke, när Krypton-delen var slut, var: hmm, jag gillar det här, det är som en mix av Wolverine och tv-serien om Hulken. Clark är en vandrare, en drifter, som försöker hitta sig själv. Han går från jobb till jobb. Han kan inte låta bli att hjälpa till när någon (eller många) är i fara. Det som saknas lite var kanske att han aldrig riktigt behöver göra några svåra val, som t ex att välja mellan vilka han ska rädda. Nu handlar det mer om om han ska avslöja sina superkrafter eller ej, och det gör att insatsen inte är lika hög (inga ”stakes” som Filmspotting brukar säga).

”Can’t I just… keep pretending I’m your son?”
”You ARE my son”

Badass

Filmens badass

Jag gillade inledningen och flashbackscenerna då vi får se Clark som barn och hur han hanterar att han har superkrafter. Det var som en extrem pubertet. Massor med intryck, massor med känslor, massor med krafter. Här påminner filmen en del om Spider-Man-filmerna. Jag gillade Amy Adams. Hon har blivit lite av en favorit. Hon känns som ett lite annorlunda val här kanske men jag tycker hon funkar. Vi hade kunnat få Jessica Biel och det hade varit lite… blekt. Jag gillade hur filmen såg ut och hur effekterna såg ut. Här fanns inga fel egentligen.

Var fanns det fel? Ja, ett problem är att filmen helt enkelt är för lång. Eftersom fajterna mellan general Zod och Stålmannen saknar spänning (både Zod och Super är i princip odödliga!) så är det coolt och häftigt men tyvärr även segt. När man ena sekunden är uppe och slåss på en satellit och nästa sekund är tillbaka på Jorden inne i en tågstation så blir det liksom… ospännande, hur visuellt häftigt det än nu är, Zack. Det som livade upp en del var Zods kvinnliga kollega Faora-Ul som spelas av tyskan Antje Traue, som jag faktiskt sett tidigare i sf-rullen Pandorum (men titta!: av en slump så skrev jag om Pandorum igår).

Ni märker att jag ägnat en stor del av recensionen åt att jämföra med andra filmer. Det beror på att filmen knappt har en egen personlighet. Det är blek film, en film som försvinner ur medvetandet. Ni vet såna där figurer som man kan se i bilder med ett kaotiskt mönster om man tittar på bilden på rätt sätt. Så länge man håller rätt fokus så ser man den där hunden (eller vilken figur det nu handlar om) men så fort du tappar koncentrationen så blir det bara ett virrvarr av mönster som inte säger något. Ungefär så är det med Man of Steel. Jag känner att jag börjar tappa greppet om filmen. Den börjar försvinna bland alla andra liknande superhjälteactionfilmer. Därför blir betyget en trea, varken mer eller mindre.

3/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

6 Responses to Man of Steel

  1. Henke skriver:

    Har inte sett denna, har inte ens varit sugen på den. Stålis är en av de superhjältar som jag varit minst sugen på i serietidningsformatet. Din revy gör ju inte mig mer sugen direkt.

    • Jojjenito skriver:

      Stålis är väl kanske inte nån favorit hos mig heller, fast jag har egentligen ingen favorit bland superhjältarna, inte min grej riktigt. Däremot brukar jag se filmerna när de kommer på bio. Är ju storfilmer som passar bäst att se på bio. Filmen är HELT OK. Haha, jag hade kunnat skippa hela min text och bara skriva HELT OK. Då vet man liksom.🙂

  2. filmitch skriver:

    Ja det var inte mycket att kommentera vi är i stort rörande överrens. DC verkar ha svårt att få till det med sina övriga hjältar. helt ok o jag kommer se uppföljaren.

    • Jojjenito skriver:

      Jag kommer också se uppföljaren, det vet jag redan nu. Av nån anledning, som jag har svårt att förklara, så vill jag se dessa serietidningssuperhjältefilmer.

  3. Jessica skriver:

    Helt OK är en bra sammanfattning. Jag tyckte också det var snyggt på Krypton. Lite fånigt, utflippat, men vad sjutton, man får väl ta ut svängarna i den här genren. Det hör till.

    Bra skådisar var det. Papporna var mina favoriter, men mannen i trikåerna var alldeles utmärkt, bättre än vad jag minns att Reeves var.

    Sen gillade jag att uppgörelsescenerna mellan supergubbarna blev rejält storslagna, inte som i bedrövliga Thor där det kändes fjuttigt, samma lilla dammiga gata, samma mackapär. Här var det STORT och länge. Det hör också till.

    Jag är inte nån stor superhjältefan men blev lite förvånad över att jag gillade den såpass bra ändå.

    • Jojjenito skriver:

      Visst var det snyggt på Krypton?!🙂

      Tycker nog också Henry Cavill var bättre än Reeves, som kändes för fånig och helylle.

      Ah, va fan, jag gillade Thor! Tänkte inte alls på att det var samma dammiga gata. Här var det stort och FÖR LÄNGE, och för mig fanns det inga stakes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: