The Bling Ring

The Bling RingTitel: The Bling Ring
Regi: Sofia Coppola
År: 2013
IMDb
| Filmtipset

Sophia Coppola gör filmer som tilltalar mig. Det finns en lätthet och melankoli i dem som gör att de är filmer som trevliga att avnjuta. Det enda problemet kan vara att de kanske inte gör nåt vidare intryck vare sig under eller efter filmen. Det kanske delvis är därför jag aldrig kom mig för att se Somewhere på bio. Det kan också bero på att jag tyckte Marie Antoinette var ett sömnpiller. Jag hade helt förträngt den filmen men hittade min recension nu när jag kollade upp vad jag tyckte om Soffias filmer.

Jag har fortfarande inte sett Somewhere. Det var nåt med handlingen i den som bara lät tomt och tråkigt. Det finns nåt här som verkar vara återkommande i Coppolas filmer. Yta, en känsla av tristess, ett sökande efter nåt, vet inte riktigt vad, jag skulle kunna dra till med några klyschor, typ ”att bli sedd”.

Varför såg jag The Bling Ring på bio? Jag hade hört talas om den en hel del i de podcasts jag lyssnar på, bl a hade Kino sett den i Cannes och tyckte den bra. Jag gillade storyn som baseras på verkliga händelser. Det var händelser jag inte hade hört talas om innan men när jag fick höra vad filmen handlade om så blev jag nyfiken.

I Marie Antoinette hade Coppola och hennes team tillgång till slottet Versailles i Paris. Här har man fått tillåtelse av Paris Hilton själv att filma i hennes lilla stuga. Detta gav en autentisk eller i alla fall dokumentär känsla. Hilton är själv med som sig själv vid nåt eller några tillfälle. Undrar hur det är för Paris att ha kuddkrig hemma hos sig själv?

Vad handlar det hela om? Jo, om uttråkade och kändisfixerade valley girls i Los Angeles som för att de kan det rånar kändisar när dessa kändisar är bortresta. Paris har t.o.m. lämnat nyckeln under dörrmattan (tydligen sant). Eller handlar filmen egentligen om det? Jag tycker nästan det är två filmer i en. En film om The Bling Ring som rånargänget kallades och en film om Marc som var huvudperson i mina ögon. Marc (Israel Broussard) är en ung kille som känner sig utanför. Tydligen flyttar han från skola till skola. Jag minns inte riktigt varför. Hamnade han ofta i trubbel, det kändes inte riktigt så? Visst var han gay också? Marc kändes som en person som inte ville hamna i bråk med nån, men men…

När kommer till en ny skola i Hollywood träffar han snabbt och blir jättebundis (utan nån tydlig anledning) med Rebecca (Katie Chang). Rebecca och hennes kompisar är… inte trevliga. Alla huvudpersonerna i filmen motsvaras av verkliga personer som jag inte tänker följa på Twitter, inte googla för att se hur de ser ut, jag tänker anstränga mig för att inte komma ihåg deras namn. Men det är svårt. Man vill ju gärna se hur dessa idioter ser ut, inte sant?

Den enda någorlunda sympatiska personen är Marc. Det känns som han dras med lite mot sin vilja även om den viljan är ganska svag när väl rånarhjulet är satt i rullning. Sen hade han väl kanske också nån sorts kläddesignerambitioner vilket var mer än de andra tjejerna hade. Har jag helt fel eller är Israel Broussard en kommande ungdomsstjärna? En lite tjockare variant av Justin Bieber liksom.

Det är lustigt att jag gillar filmen. Jag borde nästan inte det. Det mesta jag skrivit om hittills har inte varit speciellt positivt. Det är som två olika filmer, det skaver lite, personerna som skildras är osympatiska, allt är yta, filmen har ingen egentlig historia, ingen av personerna utvecklas eller genomgår nån förändring. Den känns tråkig.

Men. Ändå gillar jag den. Jag tror det kan vara själva skildringen av det här tråkiga och ytliga. Det är en bra bild av vårt mobiltittande, Twitterföljande och Instagramfotande samhälle helt enkelt. Sen förekommer det även två scener som var det gjorde att det blev en fyra till filmen. Ett: Marc dansar, åmar sig, klär sig framför sin datorkamera i en scen som stack ut. Två: Rebecca (Katie Chang) betraktar sig själv med en äcklig självuppskattning (kanske lite förakt?) i en spegel hemma hos nån kändis. Det här var långa scener, längre än vanligt, och det fanns nåt hos dem som gjorde att tiden stod stilla.

Jo, just det, jag höll ju på att glömma. En viss annan filmspanare nämnde i sin recension att Emma Watson inte var bra, att hon spelade över. Jag tyckte hon fick till det ganska så perfekt. Jag tror det är en ganska bra återgivning av stilen som gäller i dessa kretsar. Det finns en skön scen när Emmas rollfigur, efter att ligan åkt fast, ska bli intervjuad i nåt sorts hemma hos-reportage som var spot on. Hennes sätt att försöka hindra mamman från att ta fokus var klockrent. Apropå mamman (som var ett stort fan av självhjälpstekniken The Secret) så tyckte jag Leslie Mann var bra i den rollen. Uuuuuh, läbbigt.

4-/5

Andra som har sett The Bling Ring: Henke (som inte var ett fan och kallade mig troll som gillade den) och Fiffi som ska ge utslagsröst… och det ser inte bra ut tyvärr (men jag lurade henne att se den på bio i alla fall :)).

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

28 Responses to The Bling Ring

  1. Pingback: THE BLING RING

  2. Fiffi skriver:

    Du ska ha cred som betygsätter filmen med magen och inte med intellektet. Precis som du beskriver det känns det ju ibland, allting talar för ett nej men nåt i magen säger ja.
    Just i det här fallet förstår jag din text mer än betyget🙂

    • Jojjenito skriver:

      Haha, japp, man ska alltid betygsätta med magen tycker jag. ”Just i det här fallet förstår jag din text mer än betyget”. Ungefär samma som för mig själv då.😉

  3. Pladd skriver:

    Ja! Äntligen lite positivt kring The Bling. Jag och Sofia har en speciell connection efter Somewhere, så jag är ganska säker på att hon inte kommer göra mig besviken.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, eller hur. Fasiken vad alla gnäller! Jaha, en som gillar Somewhere i alla fall. De flesta tyckte väl den var ganska tom. Jag ska ta och kolla in den nån gång.

      • Pladd skriver:

        Tom, ja, men det är ju meningen!! (Märker du min angelägna ton?)

        Faktum är att jag gillade Somewhere så mycket att den faktiskt fick fullpoäng. (Reminder: http://addepladde.wordpress.com/2011/09/19/somewhere-2010/). I min bok är den strax efter LiT.

        Med detta sagt, jag har höga förhoppningar på The Bling Ring, men är också fullt medveten om vad det är för sorts film. Så det är inget som garanterar att jag kommer gilla den.

  4. Henke skriver:

    Jag kallade dig troll med en smiley efter!

    Men gud vilket konstigt betyg efter DEN texten. Det är coolt, men du kunde ha lurat mig i alla fall. Det verkar som att du tyckte ungefär som jag!🙂

    Jag fann Watsons överspel av det dåliga slaget. Det finns överspel som är bra, jag vet inte men ta tex Meryl Streep i Julie & Julia eller Chris Tucker i The fifth element (som jag älskar), men så finns det dåligt överspel som i denna film. Jag tror dock att det är Coppolas fel mer än Watsons.

    Så… 2-1.

    • Jojjenito skriver:

      JAHA, du var IRONISK!

      Eller hur, visst är det ett konstigt betyg efter den texten, det konstaterade jag också.😉

      Chris Tucker i Det femte elementet, haha. De flesta verkar hata honom, jag tyckte han var hilarious där. Så där håller jag med dig.

      • Henke skriver:

        NU vet inte JAG om du är ironisk eller ej! Bäst att ta det säkra före det osäkra. Ironisk var jag inte alls, men det var heller inte en arg eller stött kommentar, det var ”du är ett troll”, wink-wink… Som när Markus och Johan gnabbas på podden…! Är det någon som förstår vad jag menar? Hallå? Är det någon där ens? Hallå.

        • Jojjenito skriver:

          Fast ibland blir ju Markus och Johan sura på riktigt. Lite i alla fall, som Oscarssnacket t ex.😉

          Wink, wink, nudge, nudge. Eller inte.
          😉

    • Meryl Streep i Julie & Julia är det mest irriterande överspelet som jag NÅGONSIN har sett på film. Jag ryyyyyser! x( Inget ont om henne i övrigt dock.🙂

      • Henke skriver:

        Javisst kan man tycka att Streep spelar över… Tills man se den riktiga Julia Child. Sök på youtube, eller följ min länk här, det är första klippet som kommer upp om man söker på ”julia child”

        😀

        • Ja, Streep gör sin Julia-tolkning suveränt men det är samtidigt olidligt irriterande att höra denna gälla, alarmerande röst i en hel film.😀

        • Nu har jag lärt mig lite mer om matlagning tack vare den riktiga Julia Child också. Schysst!

        • Jojjenito skriver:

          Jag har inte sett Julie & Julia så kan inte säga nåt om Streeps eventuella överspel. Däremot var det en fröjd att se Julia Child göra omelett. Har aldrig sett en omelett gjord på det sättet, att skaka ihop den på typ 10 s. Jag brukar steka den hel och sen vika ihop den. Ska testa Childs metod nästa gång.🙂

          • Henke skriver:

            😀

            Jag brukar göra den som hon kallar scrambled omelett, krämig och god, speciellt med färsk favoritört på.

            Men Johan, du måste ju se Julie & Julia. Mycket älskvärd film.

            • Jojjenito skriver:

              ”Scrambled omelett”, den med gaffeln alltså? Jag kommer nog ge mig på den första hon gjorde, den utan gaffelinblandning. Den verkade roligast.

  5. Tusan! Jag läser din recension och du säger i princip allt jag vill säga om filmen och tycker lika som mig. Jag bara prickar av under textens gång och ser att du ser filmen på samma sätt som mig i varje moment. Jag ser all denna ytlighet och känner Coppolas intentioner på samma sätt.

    Jag tycker dessutom inte alls att betyget efter den texten är ett dugg konstig utan också helt förståeligt – mitt betyg blir minst lika starkt. Har inte läst så mycket av all negativ kritik som tycks finnas kring filmen (bortsett från Henkes revy och Fiffis skepticism då:P ).

    Det jag dock ser är hur alla som är negativa tolkar all ytlighet filmen besitter som något negativt för filmen, som att det är misslyckande från Coppolas sida att skildra temat, handling, karaktärer och skådespeleriet ytligt. Det här är ju filmens starka poäng och det som gör att den lyfter för mig. Till alla andra; ändra inställning och se om filmen för guds skull!

    Du tar också upp flera scener som sitter kvar hos mig. Det typiska, alltid återkommande Coppola-ögonblicket som också återfinns i den här filmen; hur huvudkaraktären tittar ut på världen runt omkring sig från ett fönster i ett åkande fordon sitter också kvar hos mig från den här filmen. Mer behöver jag inte säga.

    Marcs livshistoria är ganska slående från verkligheten. Hur menlösa, unga personer dras med i kompisgängens aktiviteter för att passa in och höra hemma någonstans. Din tolkning att Coppolas filmer bland annat just handlar om ”att bli sedd” går verkligen in här.

    Marc vet ju egentligen rätt från fel och det är det som skiljer honom från de andra, men också det som hämmar honom och gör honom medvetet problemtyngd till skillnad från de andra.

    Min Sofia Coppola-ranking:
    Lost in Translation – 10/10
    The Bling Ring – 7/10
    The Virgin Suicides – 7/10
    Marie Antoinette – 6/10
    Somewhere – 6/10

    • För övrigt; ”Se ut från fönster på rullande fordon”-momenten som återkommer i alla Sofia Coppolas filmer är väl själva essensen av hennes berättande i ett koncentrerat ögonblick.

      En karaktär på flykt, men samtidigt på väg, i sökande efter något som kan fylla tomheten i deras liv. Kanske sökandet efter att bli sedda för det dom egentligen är och inte vad ytligheten ger sken av.

      Detta stämmer in på alla hennes filmer.

      • Jojjenito skriver:

        Vi är överens om rangordningen när det gäller Sofias filmer även om jag inte alls gillade Marie Antoinette. Och så har jag inte sett Somewhere.

        Haha, skönt att du förstår min betygsättning.

        Just det där med ”Se ut från fönster på rullande fordon” har jag inte riktigt tänkt på. Men det förekommer alltså i alla hennes filmer säger du?

        • Ja, pojkarna i Virgin Suicides ser deras villaområde från en bil. Bill Murray ser Tokyo genom ett taxifönster i början av Lost in Translation och Scarlett Johansson i hörlurar ser Japan från ett tågfönster. Marie Antoinette ser Frankrike från en hästvagn ett par tillfällen. Somewhere minns jag inte i nuläget. I The Bling Ring är det Marc som ser en miljö han inte räknat med från ett bussfönster typ.🙂 Vissa av dessa moment syns i denna Sofia Coppola-tribute från youtube. Innehåller inga spoilers för Somewhere.

          • Jojjenito skriver:

            ”Somewhere minns jag inte i nuläget”. Aha! Och där faller din teori.😉

            • Äsch, det finns många jämförbara moment i den filmen jag däremot minns, men jag är bergis på att fönster-ögonblicket existerar även i Somewhere!😉

            • Gustav skriver:

              Somewhere börjar ju med en lång, lång scen inifrån en bil.🙂

              Sedan är det slutet också, som jag inte vill säga någonting om. Men…

              Hur som helst, kanske borde se Bling Ring nu ändå!😀

            • Jojjenito skriver:

              Ja, har hört om den scenen. Åker han inte runt på nån racerbana i en evighet?

              Visst ska du se The Bling Ring!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: