Stephen King: Sleepwalkers

SleepwalkersTitel: Sleepwalkers
Regi: Mick Garris
År: 1992
IMDb
| Filmtipset

Bland det roligast med Sleepwalkers är två av skådisarna: Mädchen Amick från Twin Peaks och Alice Krige som spelar Borgdrottningen i Star Trek (TNG och First Contact).

Jag har avverkat ytterligare en Stephen King-film där det inte finns en förlaga i form av en bok, utan King har skrivit historien direkt för den vita eller silvriga duken. Denna gång var det skräckdramat Sömngångare som handlar om en mamma och hennes son, som tillhör det märkliga släktet Sömngångare, vilka har övermänskliga krafter och livnär sig på att suga livskraften ur unga oskulder. Sonen utser ett offer, Tanya (Mädchen Amick), på den nya skolan för att ta hem till sin mamma som är hungrig.

Ja, haha, här pratar vi kvalitetsfilm. De flesta skådisarna håller b- eller c-klass. Helt oväntat dyker Mark Hamill upp i en cameo som polis. Nästan lika oväntat är att Ron Perlman plötsligt och ganska omotiverat är med i filmen. Som vi konstaterat förut: King ska inte skriva filmmanus. Han är inte bra på det helt enkelt. Det hela blir tungrott, segt och förutsägbart med försök att ta billiga poänger med löjliga specialeffekter. Men trots det eller kanske pga detta så är det ganska underhållande att titta på resultatet.

Det är så dåligt att det blir lite kul,  så jag kan inte låta bli att ge filmen en svag trea. Det jag bedömer då är egentligen inte filmen i sig, utan den upplevelse jag hade när jag såg filmen. Alltså en subjektiv bedömning i stället för en objektiv. Objektivt är det kanske en svag tvåa. En anledning till det godkända betyget är också att det ganska oväntat dyker upp lite splattereffekter. Jag gissar att detta var möjligt eftersom det inte var en tv-film (gjord för nån av reklamkanalerna) utan en biofilm.

3-/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

5 Responses to Stephen King: Sleepwalkers

  1. Sofia skriver:

    Tycker den startar upp rätt ok, men det funkar inte att göra en skräckfilm där man samtidigt försöker skapa sympatier för monstren. Favoriten är nog när Alice ”hugger” ihjäl någon med en kokt majskolv…

    • Jojjenito skriver:

      Kommer inte ihåg den scenen. Var ett tag sen jag såg filmen… men det låter ju som kvalitet written all over it.😉 Mm, håller med att det kan vara svårt att få det där att funka, både sympati och skräckinjagande. Brukar bli mer sorgset då, och det är väl inte fel det heller, typ som i Frankenstein.

      • Sofia skriver:

        Behöver absolut inte bli en dålig film med monstersympatier, men det är svårt att göra den riktigt läskig. Det hemska måste på något plan vara obegripligt och främmande.

  2. filmitch skriver:

    Har inte sett – kommer inte att se (tror jag).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: