Opera

Opera

Den aggressiva varianten av fågelinfluensan

Titel: Opera
Regi: Dario Argento
År: 1987
IMDb
| Filmtipset

Jag har sett ett antal filmer av Dario Argento och de flesta har jag verkligen gillat och det är främst beroende på det visuella. Den första Argento-filmen jag såg var Tenebre och den gillade jag inte, och kanske berodde det på att det just var den första jag såg och att jag inte var van vid att det visuella är det man ska fokusera på. Eller kanske berodde det på att filmen är från 80-talet, och det vet vi ju alla att på 80-talet blev det mesta lite mer sunkigt, precis som i Boogie Nights.

Jag tyckte det var dags att kryssa ännu en Dario Argento-film. Av de jag hittills sett så har det varit lite av en berg-och-dal-bana då jag tyckte Tenebre (2+/5) var dålig, Suspiria (4/5) underbar och Profondo rosso (4-/5) mycket bra. Filmen jag nyss har sett, Opera, är hans fjärde (min kommentar: femte har det ändrats till nu) bästa film – om man ska lita på IMDb vill säga. Den utspelas givetvis på en italiensk opera där den unga sångerskan Betty får chansen att sjunga Verdis (och Shakespeares) Macbeth efter att den ordinarie divan och stjärnan blivit skadad i en bilolycka. Betty själv blir inte alltför glad eftersom Macbeth sägs vara en otursförföljd opera. Och när en mystisk mördare, besatt av Betty, börjar härja blir det ju inte bättre. Muahaha.

Mjaha, för mig kändes det direkt att det här inte var lika bra som Suspiria och Profondo rosso. Dels kändes det rent tidsmässigt att det inte var skönt 70-tal längre utan surt 80-tal. Detta visade sig bl a på musiken som jag tyckte var betydligt sämre än i Argentos 70-talsklassiker. Musiken bestod dels av opera, vilket ju inte var så konstigt, och dels av saggig 80-talshårdrock som sabbade all känsla som Argento försöker bygga upp. I vissa drömsekvenser förekom Goblin-liknande musik (tror Claudio Simonetti, som är en av vättarna, låg bakom denna) som var bättre, men huvuddelen var alltså opera och hårdrock (två favvogenrer… INTE).

Sen när det gäller foto och övrig stämning så tycker jag inte Argento träffar rätt alls. Här tycker jag han överdriver användandet av häftiga kameralösningar. I Suspiria kändes det fräscht och rätt, men här blev det bara jobbigt efter ett tag. Typ ”ja, ja, vi har sett det där nu, gå vidare”. Det filmas genom tittgluggar i dörrar, från avloppet på handfat, närbilder på fågelögon som fungerar som speglar, osv. Ibland funkar såna här grejor, ibland inte. I Opera så funkade det inte, tyckte jag. Det kan ju bero på att jag inte fastnade för filmen från början, vilket till stor del berodde på musiken.

I Suspiria (jag återkommer hela tiden till den, jag vet) så gillade jag också skådisarna. De passade i sina roller… vilket kan bero på att den filmen kändes som en enda lång skum och ball musikvideo, och då behöver skådisarna inte göra så mycket. Så fort Argento försöker göra en mer berättande historia så blir det bara löjligt (som i Tenebre, enligt mig). Opera kändes kanske som ett mellanting mellan Suspiria och Tenebre. Lite mer berättande historia men ändå rätt så flummigt och relativt häftiga mord och så. Men den flummiga delen som ska förmedla en känsla med hjälp av musik och bilder funkar inte alls. Återigen – jag tror det till stor del beror på den, i mina öron, sunkiga musiken. Slutbetyget blir en tvåa (snäppet sämre än Tenebre alltså).

2/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

18 Responses to Opera

  1. Hmm, förstod inte riktigt kopplingen mellan 80-talet och 90-talet i Boogie Nights? Men jag ser fram emot din förklaring 🙂

    Sen är det det här med Argento. Hans storhetsperiod var på 70-talet, ingen tvekan om saken. Men jag gillar 80-talsfilmerna Tenebre och Opera, även Phenomena (mellanfilmen från 1985). Plus 70-talsfilmerna Suspiria, Profondo rosso samt The Bird with the Crystal Plumage. Dessa sex är mina favoriter och klart sevärda av Argento.

    Måste bara nämna tittgluggsscenen i Opera. Jag var tvungen att se om scenen ett par gånger för jag tyckte den var så himla snygg. Höjer på egen hand den filmen, haha.

    Vissa av filmerna har jag bara sett en gång, bl.a. Tenebre, men jag blir alltid sugen på att se om den och några andra när någon nämner Argento.

    Synd att denna inte gick hem hos dig. Musiken håller jag med om är sämre än vanligt. Man vill ju ha Goblin för hela slanten 🙂

    Filmerna jag skrivit om av Argento.

    • Jojjenito says:

      Haha, nej, jag förstod inte heller kopplingen, så det är ändrat i texten nu. Tack. 🙂

      Phenomena har jag fortfarande inte sett men det kommer att ske.

      Japp, man vill ha Goblin för hela slanten, så är det!

      • Ah, nu låter det klart vettigare 🙂

        Phenomena blandar hårdrock med Goblin. Inte perfekt, men klart intressant.

        • Jojjenito says:

          Låter ändå bättre än opera och hårdrock. Med det sagt så ogillar jag egentligen inte hårdrock eller opera. Eller jo, kanske. Eller ja, det beror på vilken typ av hårdrock det är. 😉

  2. Sofia says:

    Ja, det ska bli spännande att se vad du tycker om Phenomena. Ingen kan ju ogilla Jennifer 😉

    • Jojjenito says:

      Jaha, var J-Lo med i Phenomena, det visste jag inte. Ska bli intressant att se. 😉

      • Jovisst, huvudroll dessutom. Gör helt klart filmen intressantare att se.

      • Sofia says:

        Jomenvisst, Argento goes latina (istället för Asia…) 😉

          • Sofia says:

            Eftersom jag har en soft spot för Phenomena och jag såg den väldigt tidigt har jag nog alltid förknippat Argento med hårdrock. Bra eller inte kan man diskutera men det kändes inte så konstigt att ha det här. Och Verdis operor är ju alltid maffiga. Saknade nog inte Goblin lika mycket som du, helt enkelt. Och även om kameraarbetet börjar kännas lite samma-samma gillar jag det fortfarande väldigt mycket, bara att acceptera. Däremot är jag helt med på att skådisarna generellt är sämre (castade) här jämfört med tex Suspiria. I det kanske man helt enkelt får skylla på 80-talet? 🙂

  3. filmitch says:

    En film av Argento är alltid en upplevelse – låter det stanna vid det 😉

    • Jojjenito says:

      Japp, en upplevelse som är bra så länge Argento inte försöker berätta en historia. Om man inte kan skriva bör man hålla sig till bilderböcker typ. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: