Ray Harryhausen: Jason and the Argonauts

Ray Harryhausen SmallJason and the ArgonautsTitel: Jason and the Argonauts
Regi: Don Chaffey
År: 1963
IMDb
| Filmtipset

Det här skulle vara Harryhausens mästerverk men… ok, nu känner jag att jag måste klargöra en del eftersom det känns som jag är så himla negativ. Harryhausens animationer i de filmer jag skrivit om hittills har varit otroliga egentligen. Han är en mästare på att få till rörelserna, att få det att se ut som effekterna liksom är en del av filmen. Effekterna sticker ut men de är ändå väl integrerade i filmen. Det är just detta som filmmakare av idag inspirerats av. Jag återkommer till detta när jag skriver om dokumentärfilmerna.

Förtexterna i Jason and the Argonauts inleds precis som i filmen om Sinbad: vi får se gamla målningar som återger de händelser (ja, eller legender i vissa fall) som vi kommer att få ta del av i filmen. Nu krediteras Harryhausen som Associate Producer förutom att han givetvis är ansvarig för Special Visual Effects. I den här filmens för- eller eftertexter hittar vi inget om Dynamation alls. Tydligen har den sloganen spelat ut sin roll. Musiken känns dock igen från de andra filmerna och det är inte så konstigt. Det är nämligen Bernard Herrmann som plitat ned noterna i de tre filmerna jag har sett. Musiken är i mina öron ganska pompös och ganska tråkig. Det finns ett tillfälle i filmen då den är bra och jag nämner det lite längre ner i texten.

Storyn väldigt kort: Jason (Todd Armstrong) får i uppdrag att hitta ett magiskt gyllene fårskinn. Han seglar ut för att hitta skinnet tillsammans med sina ”argonauter”, däribland Herkules. I ett avlägset land träffar han Medea (Nancy Kovack) allt medan gudarna tittar på det hela från sin Olymp. En av gudarna är Hera och hon spelas av ingen mindre än Pussy Galore aka Honor Blackman.

Alltså, storyn är för dålig, så är det bara. Jag orkar inte gå in på några detaljer men det är kantigt berättat helt enkelt. Det är aldrig spännande. Det enda som är kul är Harryhausens animationsscener. Här tror jag Harryhausen (och filmens regissör) missat en liiiten poäng eller så har de inte kompetensen. Hur bra man än gör actionsekvenserna så måste resten av storyn och dess karaktärer dra sitt strå till filmstacken. Här drar de strået från filmstacken.

Harryhausens geni visar sig förstås ändå. Tänk om han hade fått vara en del av ett filmprojekt där även dess övriga delar höll världsklass. I Jason and the Argonauts får vi en sjuhövdad Hydra, en gigantisk levande bronsstaty (vid namn Talos) och givetvis de sju svärdsvingande skeletten i slutet av filmen.

Jag konstaterar återigen att Harryhausen är otroligt bra på att få sina effekter att bli en del av filmen. Visst, du ser att det är en modell kanske men du accepterar det ändå. Det finns nåt fysiskt och påtagligt över hans modeller, förmodligen pga det är just modeller. Detta påtagliga är nåt som kanske saknas i en del av dagens cgi-filmer.

Det som gjorde att Jason and the Argonauts nästan fick godkänt var inte Harryhausens effekter, nej, det var storyn med de grekiska gudarna som uppe bland molnen tittar på människorna och hur dessa människor reagerar på vad deras gudar utsätter dem för. Detta var ett roligt inslag. Men som helhet är det en dålig film, det går inte att komma ifrån.

Harryhausen skeleton Harryhausen skeleton Harryhausen skeleton halv
eller uttryckt i siffror 2+/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to Ray Harryhausen: Jason and the Argonauts

  1. Sofia skriver:

    Haha, kan inte låta bli att notera den skriande skillnaden mellan din header och ditt nuvarande tema😀

  2. Jessica skriver:

    Jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om vare sig Ray Harruhausen elelr filmerna i den här serien. Tycker du gör en tapper insats när du tränger in i denna värld med tanke på att du inte verkar direkt överväldigad av dem.

    • Jojjenito skriver:

      Haha, nja, jag vet inte hur tapper jag är. Det handlar om ganska lättsedda filmer trots allt. Så även om de är dåliga så är de harmlösa och glider ner ganska lätt.

      Det är lite typiskt att du inte hört talas om Harryhausen med tanke på det som du skriver om hos dig. Specialeffektsmakare blir aldrig riktigt uppmärksammade. Men just Harryhausen är nog den mest kända nånsin. Fast filmerna har b-känsla och det tror jag är en anledningarna till att man kan missa honom.

      • Sofia skriver:

        Kanske beror på vilken typ av filmer man fastnar för? Jag trodde nog att ”alla” filmintresserade i alla fall kände till namnet. Men spontant skulle jag nog tro det om Rick Baker eller Tom Savini också och det stämmer sannolikt inte. Så min uppfattning om ”alla” bygger nog som sagt mer på vilken typ av filmer jag har tittat på.

  3. Samma visa här, men Harryhausen gör ju ett fantastiskt jobb som du säger. Skeletten i den här filmen är ju mer levande och naturligt integrerade i filmen än vad stop-motion-Terminator är i första filmen med samma namn, som kom över 20 år senare. Det är imponerande!

    • Jojjenito skriver:

      Ja, och när man inser vilket galet jobb som lagts ned så… ja, man blir imponerad. Tyvärr så håller inte filmerna som helhet vilket är lite synd.

  4. filmitch skriver:

    Men jag min arme dåre har funnit att det här kan nog vara ngt att se så jag tackar för tema och tips – tror nog att jag sett ngn av RH:s filmer i yngre år och då var de hur spännande som helst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: