Der Untergang

Der UntergangTitel: Der Untergang
Regi: Oliver Hirschbiegel
År: 2004
IMDb
| Filmtipset

När jag och Anders, en f.d. kollega till mig, upptäckte att vi delade ett filmintresse så införde vi en liten tradition. När det passade så körde vi en torsdagsbio efter jobbet. Den första filmen vi såg, om jag minns rätt, var den film som jag skriver om i det här inlägget. Den senaste vi såg var Searching for Sugar Man. Visst är det härligt med traditioner som hålls vid liv?! Hmm, jag undrar om nästa film kanske blir en sf-rulle, vad sägs om Cloud Atlas?

Äntligen har jag då fått ändan ur vagnen och gått och sett Undergången. Jag behöver väl inte gå in på handlingen i några detaljer men jag kan säga att vi får uppleva de sista dagarna i Hitlers bunker i Berlin, då ryssarna kommer allt närmare och undergången är nära. Vi får även, parallellt med kammarspelet i bunkern, följa vissa personer i kaoset ovan jord.

Ja, det är väl bara att erkänna: det är en stark och intensiv film där Bruno Ganz gör en läskig insats som Hitler, med darrande arm, växlande humör (vansinnesutbrott eller mjukhet mot vissa anställda), och yrande fantasier om arméer som inte finns. Handlingen i bunkern tyckte jag nog var den mest intressanta. Hur folk i Hitlers omgivning resonerade egentligen. Att Hitler var mer eller mindre galen mot slutet framgår i filmen, men de övriga? Hur kunde de låta karln få hålla på som han gjorde? Ja, det förklaras kanske inte direkt i filmen men rädslan för följderna, känslan av att livet efter kriget ändå är kört även om man överlever, verkar spela in.

Att många av Hitlers ”polare” även de var galna rådde ingen tvekan om efter att ha sett filmen. Paret Goebells (mycket bra gestaltade av Corinna Harfouch och Ulrich Matthes, burr) var riktigt obehagliga. Frågan är väl vem som skulle kunna behålla förståndet i en situation med anstormande ryssar och en helt väck chef, som drömmer om att i en gripklomanöver krossa allt motstånd, trots att inga arméer finns. Och om man försöker säga emot chefen var det stor risk att man blev avrättad utan vidare dröjsmål.

Jag tyckte faktiskt även det fanns en viss (liten) portion svart humor i filmen. Vad jag tänker på är vissa scener då samtalsämnet för dagen, för personalen i bunkern, är hur man på bästa sätt tar livet av sig, för att undvika att hamna i händerna på ryssen. En sak som höjde filmen för mig var de korta dokumentära inslagen med Hitlers personliga sekreterare (Traudl Junge). Här kände jag att ”va fan, det har var på riktigt!”. Sen fick jag även upp ögonen för att det var en fråga om två ganska olika motståndare som tyskarna hade. Amerikanarna (och de allierade) var nästan friheten, medan om man däremot hamnade i händerna på ryssarna betydde det sannolikt döden eller lång tid i fångläger. Efter att, i den blytunga Gå och se!, ha sett vad tyskarna gjorde i Vitryssland, kan jag förstå varför.

Historierna ovan jord bidrar till känslan av krigsfilm, och dessa scener är påkostade och välgjorda. Vid explosionerna vibrerade hela biosalongen på ett effektfullt sätt. Ändå kunde jag bitvis tycka att just dessa scener bidrog till att den klaustrofobiska, bisarra känslan från bunkern försvann. Ibland fick jag även lite malplacerade Hollywood-vibbar, med bl a stråkmusik och en hjältedoktor som ska ”rädda världen”. Jag antar att regissören, Oliver Hirschbiegel (Das Experiment), ville visa nåt sorts hopp i allt det galna och mörka. Det gjorde dock att den röda tråden försvann lite, tyckte jag.

4-/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to Der Untergang

  1. Movies - Noir skriver:

    Lite kul att du nämner just Gå och se, för jag minns att jag gick och såg den på Cinemateket några timmar innan jag skulle gå och se Der Untergang. Ojoj, du kan tänka dig den kombinationen. Därför tror jag effekten inte blev vad den borde ha blivit och jag gav bara Der Untergang en stark trea.

    När jag såg om den i lugn och ro hemma för ett år sen så blev det en helt annan upplevelse, en stark fyra.

    • Jojjenito skriver:

      Haha, vilken double feature! Inte så muntert direkt. Gå och se är nog snäppet värre. Trevligt att du gillade den så mycket bättre vid omtitten.

      • Movies - Noir skriver:

        Ja, det håller jag med om att den är. Påverkade nog också Der Untergang negativt då eftersom jag inte hade hunnit smälta och bearbeta Gå och se, vilket man måste göra.

        Jätteglad att den var så bra som jag trodde den skulle vara redan första gången😉

        • Jojjenito skriver:

          Jag klarar av att se två filmer i rad men frågan är om det är bra att göra det just med två filmer av det här slaget. Förmodligen inte.😉

  2. Sofia skriver:

    Ytterligare en av de filmer som jag tänker ”Just det, den skulle jag ju se…” varje gång den kommer upp på agendan… Även om jag inte varit så förtjust i de filmer han har varit med i är jag ändock imponerad av Bruno som skådis, så någon total miss kan ju detta knappast bli.

    • Jojjenito skriver:

      Jag har inte sett så himla många filmer med Bruno… trodde jag… men när jag kollade på Filmtipset så är det i alla fall en handfull eller två, och alla har fått betyg 3 eller 4 så nånting gör han rätt.

  3. filmitch skriver:

    Har bara sett en gång men den tåls att se om. fanns en liknande tv-film (amerikansk/engelsk?) som fanns på VHS. Vill minnas att den höll bra klass. Om jag inte missminner mig var regissörens mening med den här filmen att visa människan Hitler och inte monstret. Ett ganska skrämmande porträtt med en Ganz i högform.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: