Life of Pi

TigerTitel: Life of Pi
Regi: Ang Lee
År: 2012
IMDb
| Filmtipset

Jag vet inte när först hörde talas om Life of Pi men det jag minns är att jag noterade att det var Ang Lee som var regissör och att det handlade om en filmatisering av ”ofilmbar” roman. Ang Lee är en av mina favoritregissörer. Nja, det kanske är att ta i men jag har gillat många av hans filmer. Några har jag gillat… inte lika mycket. Sense and Sensibility (jag är en sucker för kostymdramer), The Ice Storm och Crouching Tiger, Hidden Dragon (vackraste wire fun nånsin) är samtliga toppfilmer. Bröllopsfesten, Pushing Hands, Brokeback Mountain och Mat, dryck, man, kvinna är bra filmer. Hulk är en dålig film. Det jag är mest fascinerad av när det gäller Lee är hur han gör filmer i så många olika genrer.

Life of Pi handlar om en indisk pojke vid namn Pi som tillsammans med sin familj och deras zoo ska flytta från Indien till Kanada. På väg till Kanada tillsammans med alla djuren så råkar de ut för ett skeppsbrott. Fartyget sjunker och Pi är den enda överlevande på en liten livbåt tillsammans med några djur, bl a en tiger vid namn Richard Parker.

Jag kommer inte skriva så himla mycket om olika detaljer i handlingen som jag kanske gillade eller inte gillade, eller om jag tyckte 3D:n funkade eller inte funkade, eller om hur vacker filmen var (för det var den). Jag fokuserar enbart på det som gjorde av filmen inte funkade för mig. Och nu kommer spoilers så sluta läsa om ni inte vill få filmen spoilad. Om ni fortsätter till nästa stycke får ni alltså skylla er själva.

SPOILERS!!!!

Ok, ni som är kvar nu, jag hoppas ni har sett filmen eller åtminstone läst boken.

Alltså: jag gillade inte filmen och jag verkar vara en av de få. För mig går den liksom inte ihop. Innan jag såg filmen hade jag hört att en del sagt att det skulle vara ett sorts ”bevis” för Guds existens. (Bl a Barack Obama sa ”an elegant proof of God” fast det var om boken.) Om man tror det så missförstår man filmen. Vad filmen är och vad jag tror den försöker vara är en förklaring till varför vissa väljer att tro på Gud. Fine, om man ser den så så går filmen i alla fall ihop logiskt. Nästan. Det är bara det att förklaringen som ges är helt galen. Filmen verkar påstå att människor tror på Gud för att man väljer att lura sig själv. Man väljer att ignorera verkligheten och istället tro på en drömvärld. Hmm, jaha, det låter ju bra. Nej, jag får inte ihop det.

Fast tillbaka med det här med att filmen ska få en att tro på Gud. Det är faktiskt så att den vuxne Pi när han pratar med journalisten säger att han ska berätta en historia som ska få journalisten att tro på Gud. Ja, det är så han säger. Och det är ju faktiskt den historien vi får se på vita duken. Det är en historia som visar sig vara ett påhitt och verkligheten är en betydligt grymmare historia där det inte förekommer några djur på den där livbåten. Istället var det grymma elaka människor som begick fruktansvärda handlingar för att överleva. Pi berättar även denna historia och frågar sen vilken historia som journalisten föredrar. I princip kan man ju säga att båda historierna berättar samma sak fast på olika sätt: Nämligen att Pi är med om ett skeppsbrott där skeppet sjunker och hans familj dör och han själv är den enda överlevande. ”Vilken historia gillar du mest?” frågar Pi. ”Den första med tigern”, svarar journalisten, ”för det är den bättre historien”. ”Och så är det också med Gud” säger då Pi. Ehe, jaha. Så man ska bortse från verkligheten och lura sig själv. Nej, jag får inte ihop det. Det är väl inte därför människor väljer att tro på Gud?! Jag trodde man accepterar verkligheten som den är men samtidigt väljer att tro på en högre makt utöver det. För mig kändes det inte som filmen kom fram till det.

Nu vill jag uppmana alla som har sett Life Of Pi och gillat den eller inte gillat den och som är fascinerade av diskussionen kring den att lyssna på podcasten Outside the Envelope från sajten DearFilm och ett speciellt avsnitt där man ingående pratar om filmen. Det intressanta är att av de som pratar så är det en som verkligen hatar filmen och han är den enda i sällskapet som är troende. Fast jag förstår honom och tycker han får fram sin poäng bra.

Det finns andra filmer som jag tycker mycket bättre visar på det här med att en inte helt sann eller ”over the top” historia kan vara mer ”sann” än en verklig historia. Filmer som visar på det viktiga med historieberättande som ett sätt att peka på viktiga verkliga saker, problem, fenomen som fast genom en fascinerande historia som nödvändigtvis inte behöver vara sann. T ex Tokyo Godfathers, Big Fish eller Pans labyrint. Jag avslutar med att citera animeregissören Satoshi Kon: ”Ibland är en lögn eller en överdrift det bästa sättet att få fram en sanning.” Detta sa Kon på Filmhuset efter en visning av just Tokyo Godfathers under sitt Stockholmsbesök för några år sen precis innan han tyvärr gick bort.

Inväntar tomaterna.

2+/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

18 Responses to Life of Pi

  1. Fiffi skriver:

    Jag förstår dina invändningar. Det finns ingen logik. Jag frågade barnen om dom såg några kopplingar mellan historien och en eventuell gud och jag fick svaret ”Vadå Gud? Det är en bra historia som man antingen tror på eller inte. Måste Gud blandas in för att vi ska förstå filmen eller vadå?”

    Jag vet inte. Måste vi ens förstå? Räcker det inte att det är en galen och vackert filmad historia?

    Hur som helst, det blir inga tomater idag. Jag kastar tillbaka dina imorgon.

    • Jojjenito skriver:

      Precis. Dina barn är så kloka. Varför måste Gud blandas in? Problemet är ju att filmen väljer att göra just det och göra en poäng av det och då faller det hela för mig. Tyvärr. Visst, den första historien som berättas är vacker och fantastisk men… gahahaha. Blir lite arg på filmen.

  2. Movies - Noir skriver:

    Ah, äntligen (!) någon som inte ger den en fyra. Läser inte (så klart) innan jag själv sett den, men det var skönt att se att den kanske inte var SÅ bra och man kan gå in med låga förväntningar.

    Eftersom jag inte läst något så måste jag fråga om du såg den i 3D och hur det isf var.

    • Jojjenito skriver:

      Alltså, om det inte vore för hur filmen väljer att berätta sin historia så hade den förmodligen fått ett högre betyg. Nu är det några saker som jag stör mig på som påverkade min upplevelse av filmen mer än vad som kanske är rimligt men så var det.

      Jag såg den i 3D och det var vackert och vissa scener fick ett mervärde p.g.a. just 3D men jag vet inte… det var inget superduperspeciellt.

      • Movies - Noir skriver:

        Ok, tack för sammanfattningen. Så jag förmodar att det inte var lika speciellt som när man såg Avatar i 3D. Får fundera lite till på om jag ska gå och se den eller inte. Finns så mycket annat jag hellre ser just nu🙂

        • Jojjenito skriver:

          LIfe of Pi är definitivt en film som ska ses på bio. Jag tror den blir sååå mycket bättre då. Många säger att 3D:n verkligen funkar och att det är den film som bäst utnyttjat 3D. Och jag håller med till viss del. Andra gånger har 3D varit ett störningsmoment. Så var det inte fallet här.

  3. Sofia skriver:

    Mja, ska vi vara petiga så är det ju faktiskt Mamaji som författaren träffade i Indien som hävdade att Pi’s berättelse skulle få en att tro på Gud, Pi själv säger inget i den riktningen. Sedan ska jag inte påstå att jag har fattat vad det är Yann Martel vill säga med det hela, men poängen är kanske att det som föregår Pi’s upplevelser på Indiska oceanen påverkas inte av dem. Utgången är ju också densamma (han landar till slut i Mexico) oavsett vilken version av historien man väljer. Poängen är hur man förhåller sig till det som händer i mitten, Pi’s val att visualisera sin egen ”ondska” som Richard Parker blev ett sätt att överleva.

    Men jag håller absolut med om att det inte är helt tydligt och att Labyrinten berättar en bättre ”parallellhistoria” som film betraktat. För mig var det enbart upplevelsen av filmen som satte betyget, historien funkade betydligt bättre i boken.

    Men vilken tur att du tycker så här, annars hade vi inte haft någonting att prata om ikväll😉

    • Jojjenito skriver:

      Ja, du har rätt, det var inte Pi själv som sa det men det sas i alla fall i filmen och det kunde jag liksom inte släppa. Sen var det ju ändå inte det som var poängen med de två historierna utan man visade hur man kan berätta samma grundhistoria på två olika sätt. Om bara Pi inte hade avslutat med ”And so it goes with God” så hade jag gillat filmen betydligt mer. Eftersom han sa det så blev plötsligt poängen att det skulle vara en förklaring till varför man väljer en tro på Gud. Och den poängen funkade inte för mig.

  4. Pladd skriver:

    Jag tolkade det inte som att man ska bortse från verkligheten, snarare att det egentligen inte spelar någon roll vad som hänt, utan att budskapet är det viktiga. Eller något sådant. Jag blev rejält tagen i alla fall.

    Jag såg den för övrigt inte i 3D, men blev riktigt imponerad ändå. Så den som inte gillar 3D, ni är i trygg famn även i 2D.

    • Jojjenito skriver:

      Jo, precis, det är budskapet som är det viktiga. Samma sak berättas på två sätt. Ett stort, underbart sätt och ett mer verkligt tråkigare sätt. Det är klart man tycker den underbara fantastiska historien är bättre. Men den säger fortfarande samma sak. Om filmen/boken hade nöjt sig med det så hade jag varit nöjd. Nu skulle det samtidigt vara en förklaring till varför man väljer en gudstro och då föll det hela för mig, tyvärr.

  5. Jessica skriver:

    Jag är väl lite halvsugen på att prata om filmen. För mig var det en av årets stora filmupplevelser och tyvärr kan det ibland ge lite dålig eftersmak att dissekera en film och hamna i försvarsställning mot någon som inte alls tycker om den. Jag kommer definitivt inte att lyssna på podcasten av den anledningen. Vill hellre leva var i det lyckorus filmen gav mig.

    • Jojjenito skriver:

      Alltså, att jag inte alls tycker om den är nog att ta i. Det var just den där Guds-vinkeln som förstörde det för mig. I övrigt gillade jag mycket av det jag såg.

      I podcasten är det två av tre som hyllar filmen men det faktum att en person inte gillade filmen gjorde att samtalet blev mycket mer intressant och alla lärde sig nåt av vad de andra sade.

  6. filmitch skriver:

    Just de filosofika delarna av filmen funkade inte för mig, det gjorde att berättelsen skavde. Hade kunnat skippa denna del helt. Gav den 3+/4- mest för den underhållande första halvan samt att den var så otroligt vacker. Kommer nog inte att se om den – så bra var den inte.

    • Jojjenito skriver:

      Japp, första halvan var hyfsat underhållande. Det blev ju en helt annan film när det bara var livbåten och djuren. Det var ju väldigt vackert då men lite enahanda kanske.

  7. Ida skriver:

    Jag tänkte att ”and so it goes with god” hade att göra med att det är samma historia som berättas på två olika sätt, och att det är likadant med religionerna? I början av filmen förklarar han ju att han är buddistisk katolik och att det var genom buddismen som gud först presenterades för honom. Jag fattar det som att han sen provar olika religioner men att de i grund och botten bara är olika uttryck för samma sak (gud). Och att historien med djuren alternativt historien med de överlevande pesonerna är samma sak: samma historia berättad på olika sätt. Därav ”and so it goes with god”. Jag vet inte om det var så det var menat men det är i alla fall min tolkning🙂

    • Jojjenito skriver:

      Oj, det här kan vara den bästa kommentaren jag nånsin fått på min blogg. Nån som läst mitt inlägget och min, i det här fallet, negativa kritik mot en film och sen kommer med ett kreativt svar som gör att jag tänker efter både en och två gånger. Tänk att det här är med att analysera en film sönder och samman faktiskt kan ge nåt positivt tillbaka.

      Aha, så vad Life of Pi försöker, och kanske lyckas säga om man tolkar den så, är att ”alla” religioner egentligen i grunden är samma sak, samma tro på Gud eller flera gudar. Det är bara det att olika religioner uttrycker sig på olika sätt, med olika historier. Det får mig att tänka på att islam, kristendomen och judendomen i princip berättar samma historia med samma personer fast med vissa skillnader som kännetecknar varje religion.

      Och välkommen hit Ida om du inte varit här förut.🙂

  8. Martin skriver:

    Ida slog huvudet på spiken om min tolkning av filmen, så jag lämnar det därhän.

    Annars så fokuserade jag mest på själva upplevelsen när jag såg ”Life of PI” och det är mycket av det som mitt betyg är baserad på.

    Även om erbjudandet så lockande, så väntar jag nog med tomaterna till någon annan gång🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: