Filmspanar-tema: Mat – Dinner Rush

Mat, mat, mat. På den förra Filmspanarträffen satt vi och försökte spåna fram olika förslag på nästa månads tema. Det gick lite trögt. Det var liksom inget som bara satt direkt. När temat MAT kom upp så tänkte jag direkt att ”ja, det här kan funka” och jag tänkte även direkt på en film jag skulle skriva om.

Jag hade kunnat skriva om andra saker om mat och film. T ex om att jag har en kokbok som listar recept från kända filmer, t ex Ray Liottas paranoidpasta med tomatsås och frikadeller från Goodfellas. Boken heter Filmkokboken och är skriven av Mikaela Kindblom och Maria Holm.

Jag hade kunnat skriva om de tv-serier som under de senaste åren fullkomligt sköljt över oss. Det är ju nästan löjligt vad mycket det är med alla Morbergs, Tinor och nakna eller elaka kockar. Mitt favoritprogram om mat är ändå MasterChef och framförallt MasterChef Australia som är ett otroligt mysigt program där man dessutom har ett segment kallat MasterClass där de trevliga programledarna, och tillika kockar, håller matlektioner. Det engelska MasterChef är också riktigt bra och det är ju trots allt originalet. Det amerikanska MasterChef är en styggelse och fullkomligt värdelöst.

Jag hade kunnat skriva om Tran Anh Hungs När solen står som högst som är en av de vackraste filmer jag vet där man också lagar väldigt mycket mat. Men den har jag redan skrivit om. En annan film som platsar i den här kategorin är Ang Lees Mat, dryck, man, kvinna. Jag hade även – slutligen – kunnat skriva om ”en lövtunn mintkaka”.

****

Titel: Dinner Rush
Regi: Bob Giraldi
År: 2000
IMDb
| Filmtipset

Men den film som direkt poppade upp för mig var Dinner Rush, en film som jag såg på bio när den kom och nu såg jag fram emot att se om den. Det är en härlig film med en känsla som jag gillar, en känsla som man även får i filmer som 25th Hour och After Hours. En sorts roadmovie fast på samma plats. Vi får träffa ett antal personer och vi hoppar ganska friskt mellan de olika historierna. Filmen är i grunden ett drama om nostalgi, om att de gamla vanliga goda sakerna, må det vara maträtter eller maffiasmeknamn, försvinner och ersätts av nåt nytt.

Danny Aiello spelar Louis, ägaren av en fancy italiensk restaurang i Tribeca, Manhattan, New York. Sonen är kock av klass men kör moderna rätter som pappan inte riktigt kan acceptera, eller kan han kanske det? Restaurangen har parallellt kört bookieverksamhet och konkurrerande bookies mördar Louis kollega och har även planer på att ta över restaurangen. Filmen utspelar sig under en kväll på restaurangen. Från den relativt lugna tidiga kvällen där menyn gås igenom fram till den värsta middagsrusningen, där allt händer.

Jag tycker kanske inte maten står direkt i fokus. Snarare är det det här med att driva en restaurang och det som händer på en restaurang som det handlar om. Dynamiken mellan personalen, chefen, köket och serveringspersonalen. Vi får träffa den odrägliga gästen som vägrar vänta för länge, som vill ha en flaska vin som kompensation. Den odrägliga gästen klagar även på servitriser som introducerar sig med förnamn. Vi får känna på stressen nere i köket och se hur det går till när matkritikern kommer in på restaurangen.

Filmen är ett fullkomligt myller med små historier, händelser och personer. Miljön som filmen utspelas i, restaurangen full med folk som pratar, dricker och äter, är en sån där miljö som man trivs i. Det finns en familjär mysig känsla. Det är säkert en bra, möjligen romantiserad, bild av New York vid tiden för millennieskiftet. Matreferenserna är säkert minst 12 år gamla och om filmen skulle ha gjorts idag så skulle den säkert se ganska annorlunda ut.

Maten är förstås ändå en viktig del. Louis vill ha klassisk italiensk hemlagad mat, köttbullar och spaghetti. Sånt som hans bortgångna fru gjorde!  Sonen och chefskocken Udo (Edoardo Ballerini), ja, han serverar hummer med friterad spaghetti och vaniljchampagne (se bilden ovan). ”Ge mig nåt som jag kan äta!” utbrister Louis. Är filmen med i Filmkokboken? Ja, visst är den det och inte mindre än tre recept finns listade. Vad är ni sugna på? Vitello – Kalvkotletter med med vitkål och champinjoner, Panelle – Kikärtspannkakor eller Pere, robiola e speck – Stekta päron med mjukost och bacon. Om du ser den här filmen hungrig så lär du inte bli mindre hungrig under filmens gång.


eller uttryckt i siffror 3+/5

****

Läs nu vad andra Filmspanare har att säga om mat:

Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (podcast)
Rörliga bilder och tryckta ord
The Velvet Café
Filmmedia
Mode + Film
Filmitch
ExceptFear
Flmr

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

21 Responses to Filmspanar-tema: Mat – Dinner Rush

  1. Pingback: Filmer om mat | Filmmedia.se

  2. Pingback: Get yourself a treat! « Rörliga bilder och tryckta ord

  3. Sofia skriver:

    Ja, var man inte sugen på lite italienskt innan man bänkade sig framför Dinner Rush blir man det definitivt under filmens gång. Tänkte också på det där med tidsandan — tror de moderna TV-kockarna hade totaltrashat Udos hummeruppläggning. En riktigt fin liten goding…

    • Jojjenito skriver:

      Haha, ja, man hade nog varit lite spydig mot stackars Udo och anklagat honom för att ha varit 10 år efter. Sen vet jag inte hur god den där friterade spaghettin egentligen är.😉

  4. Pingback: FILMSPANARTEMA: MAT

  5. Fiffi skriver:

    Den där filmkokboken är verkligen en pärla!

    Dinner rush har jag inte sett på läääänge men jag tror att det blir dags för en omtitt nu🙂

    • Jojjenito skriver:

      Har du lagat några recept? Själv har jag inte gjort det än och jag hade liksom glömt bort att jag hade den men detta tema gjorde att jag påminde mig själv.

  6. Pingback: Filmspanartema: Mat | Flmr

  7. Movies - Noir skriver:

    Dinner Rush är en fyra, även efter flera omtittar. En liten pärla jag såg på Röda Kvarn innan den stängde…

  8. Henke skriver:

    Härlig text Jojje. Jag har inte sett Dinner rush. Encoyable! Jag måste rusa ut och se den.

    Men du, vad är det för hemsk bild du har där? Per Morberg?

    • Jojjenito skriver:

      Har du inte sett Dinner Rush? Encroyable!😉

      Haha, visst är bilden lite läskig. Jag råkade hittade den och kunde inte låta bli att ta med den. Hade tänkt ha en bild av Morberg men hittade den här istället.

  9. filmitch skriver:

    Dinner rsuh har jag sett för långe sedan. Minns att jag gillade filmen men inte så värst mkt mer. Ang Lees Mat, dryck, man, kvinna som du nämer kommer jag ihåg desto bättre – gud vad jag blev hungrig av att se DEN filmen.

  10. johan skriver:

    Men va? Friterad spaghetti låter ju awesome. Känns jättekonstigt att det inte slagit.

  11. Jessica skriver:

    Jag säger som Filmitch: såg filmen för länge sen, men minns inte så värst mycket mer. Kanske dags att återbesöka den.

  12. Pingback: Dinner Rush (2000) | Rörliga bilder och tryckta ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: