The Hunger Games

Titel: The Hunger Games
Regi: Gary Ross
År: 2012
IMDb
| Filmtipset

Jag tyckte filmen The Hunger Games bitvis var plågsamt dålig och här kommer en annorlunda och SPOILERFYLLD recension där jag bara öser ur mig vad jag tyckte. Inget om handlingen så där på det vanliga sättet alltså. Den får ni läsa om på andra ställen eller så kan ni ju läsa böckerna.

Scenerna mellan Josh ”jag har mindre karisma än en lagårdsvägg” Hutcherson (Peeta) och Jennifer Lawrence (Katniss) får mig att längta efter att vara en person som faktiskt kan tillåta sig att spola framåt i filmer. Den lilla tjejens dödsscen (jag pratar om Rue spelad av Amandla Stenberg) var en katastrof. Jag önskar att jag kunde spola framåt. Men, nej, jag härdar ut.

Det är nåt med upplägget på hela filmen som inte funkar. The Long Walk (hehe, jag tänker mig redan den som film), The Running Man (kanske främst boken) och Battle Royale är så mycket bättre. Där funkar satiren eftersom den skildrar samhälle som själva deltar i showen. Här är det avlägsna distrikt som i princip är slavar som man tvingar att delta. Det blir liksom inte alls samma satiriska skärpa då. Well, i Battle Royale är nog inte den där skolklassen direkt frivilliga deltagare.

Filmen är bitvis ganska spännande och Jennifer Lawrence är suverän. Filmmakarna ska vara sanslöst glada över att de har Lawrence. Hon bär upp hela filmen på sina axlar.

Vissa delar i handlingen känns bara fel, fel, fel, fel. Varför är hälften av deltagarna idioter och tagna från de värsta mobbargängen man kan hitta på skolgården? Visst, de kanske var framtagna och tränade speciellt för ändamålet och därför kaxiga och idioter. När den svarthåriga tjejen (vad kan hon ha hetat?) ska ha död på Katniss och börjar snacka på sitt elaka sätt är det bara irriterande.

Just att alla ska döda varandra känns bara fel. Det är som att filmen inte låtsas om det. Ibland säger man i nån bisats att alla utom en kommer att vara döda men det är som man inte tror på det. Man känner inte att någon egentligen dör, jag vet inte varför men det är som teater bara. Mitt i allt är det som en fånig ”gör om mig”-show med en personlig coach i form av Lenny Kravitz

Man har chansen att utnyttja uppläget för några jobbiga scener men man vågar inte. Det finns en elak sida och en god sida. Om man dödar en elak så är det bara en opersonlig ointressant (och elak!) person som försvinner, och det är definitivt inte moraliskt fel som filmen framställer det. Om de elaka dödar en god så framstår de elaka bara som ännu mer elaka. Några gränsfall finns inte. När det finns en chans för att några som inte är goda eller onda ska dödas… nja, då används giftiga bär eller nån sorts supertöntiga cgi-hundar som har ihjäl folk offscreen.

Nä, aldrig att det egentligen blir några jobbiga beslut för Katniss. Att faktiskt ha ihjäl någon för att själv överleva. Det faktum att det är en film för barn/ungdomar gör att den helt enkelt inte funkar. Den är helt ok som tidsfördriv. Det är ingen jätteflopp även om det bitvis är plågsamt dåligt.

Jag förstod aldrig varför Lenny Kravitz skulle vara snäll. I och med det så var han ju bara värre än de andra. Men filmen ville framställa det som att han var på Katniss sida. Nä, stämde inte.

Musiken var ganska äcklig också.

Jag borde väl som avslutning ge filmen en etta men science fiction-känslan, viss spänning och Jennifer Lawrence gör att det blir en tvåa.

2/5

PS. The Hunger Games var en av filmerna som Filmspanarna såg på bio innan jag joinade (nej, stavningskontroll, jag menar inte ”ointjänade”, jag menar det svengelska ordet joinade som kan översättas till ”anslöt mig till”)  den mysiga gemenskapen. Varför inte hoppa iväg och läs deras recensioner om ni inte gjort det tidigare: Fiffi, Joel, Sofia, Henke och Jessica.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

11 Responses to The Hunger Games

  1. Fiffi skriver:

    Hahaha!
    ”Musiken var ganska äcklig också.”
    Hahahaha!!!

  2. Sofia skriver:

    Hoppla, hoppla och så var vi tillbaka på varsin sida om stängslet igen😀 Möjligen har jag blivit ännu lite mer förlåtande gentemot filmen efter att ha läst böckerna som naturligtvis ger det hela en lite annan dimension. Jag kan hålla med om att både Peeta och Gale var rätt stela samt att CGI-varelserna var redigt usla men Rues dödsscen — inte alls! Jag tycker tom musiken var helt ok😉

  3. Sofia skriver:

    Och så glömmer jag som vanligt att tacka för länkningen, fy på mig! Bara för det borde jag ge dig rätt på alla punkter som straff åt mig själv…

    • Jojjenito skriver:

      Haha, ja, nån måtta får det vara, tänkte jag. Lustigt det där med att ha läst boken innan och om det gör att man uppskattar filmen mer eller mindre pga det. Ibland kan det väl vara så att man jämför och blir besviken. Ibland ger det en bra bakgrund och inverkar positivt.

      Klart man länkar till en Filmspanare.😉

  4. filmitch skriver:

    Även jag har sett filmen och var nog mer förlåtande men du träffar rätt i många av dina iaktagelser.Risken är att jag uppmärksammar dessa vid en ev. omtitt.
    http://filmitch.wordpress.com/2012/08/19/the-hunger-games-2012-usa/#comment-4594

  5. Var ett tag sen jag såg den här. Jag nickade igenkännande åt mycket du skriver så jag var tvungen att hoppa över och kolla vad jag själv skrev. Jag var (som ofta) betydligt mer positiv, även om jag inte är blind för bristerna. I slutändan frågade jag mig själv om jag var tillräckligt väl underhållen för att jag antagligen ska vilja gå och se tvåan, och jag konstaterade att jag svarade ja på den frågan. Men så är jag också en sf-fan av guds nåde.

    • Jojjenito skriver:

      Intressant det där med att du är mer positiv än jag är. Ofta brukar vi ju tycka lika egentligen men jag ger ett sämre betyg ändå. Jag har börjat glida i min betygsskala så att 2/5 nästan börjar bli en film som är helt ok.

      Just att jag är en (ett?) sf-fan gjorde ändå att det blev en tvåa till slut. (”En fanatiker” men ”ett fan” känns mest rätt. Konstigt.)

  6. Hahah liknande åsikter som mig ser jag. I sak så tar vi ju upp ganska många saker vi tyclker olika om. Ex. så tycker jag att John Guidetti kopian Hutcherson var filmens höjdpunkt (vilket inte var så svårt att vara egentligen). Hade däremot ruskigt svårt för den konstlade lovetriangeln med killen hemifrån som kommer ha en större roll i uppföljarna bevisligen.

    Mitt största problem om man ska hårdra det är att filmen inte väljer vilket ben den ska stå på. Som du säger är ju mycket av jakten väldigt tillrättalagd, Katniss behöver inte döda någon annat än i självförsvar osv. Hade hellre sett en story som varit konsekvent i brutaliteten. Hade dock grymma problem med hela världsbilden i filmen så det är tveksamt om det hade hjälpt så mycket egentligen.

    • Jojjenito skriver:

      Åh, John Guidetti, så rätt. Det är nästan läskigt. Tack för tipset, de båda kommer med i min Lika som bär-kategori. Lustigt att du gillade honom bäst.

      Japp, hela grejen med den första killen som jag inte minns namnet på (Gale?) som i princip bara var med i början och liksom tävlade om Katniss hjärta, det funkade inte alls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: