Äta sova dö

Titel: Äta sova dö
Regi: Gabriela Pichler
År: 2012
IMDb
| Filmtipset

Efter att Filmspanarna hade sett Gabriela Pichlers debutfilm Äta sova dö visade det sig att vi hade uppfattat filmen på ganska olika sätt. Vissa tyckte att filmmakarnas meningen var att vi som tittare skulle tycka synd om personerna i filmen, men att man inte gjorde det eftersom de framställdes som lata slashasar som behövde få ändan ur vagnen. Andra (inklusive mig själv) tyckte att det nog inte var meningen att man skulle tycka synd om personerna i filmen utan att det bara var en skildring av människor rakt upp och ner. Vissa tyckte att dialogen främst i början var amatörmässig och innantilläst på det typiskt svenska och dåliga sättet. Andra (inklusive mig själv) tyckte att dialogen kändes äkta, kanske lite som Ruben Östlund får till i sina filmer.

Det är intressant det här med hur man först har förväntningar på en film och sen har en uppfattning om en film, en uppfattning som kan vara lite flytande. Till en början påverkas man av vad andra skriver om filmen innan man själv har sett den. Äta sova dö har hyllats bl a av Hynek Pallas i SvD. Nu är det ju ofta så att filmer som tokhyllas av de gamla vanliga recensenterna i princip aldrig håller måttet. Men ändå. Den fick ju 6/6 (högsta betyg!) av Pallas så det måste ju ändå vara en speciell film. Tror man ju. Eller vill i alla fall tro.  Sen ser man filmen. I det här fallet gillade jag filmen, i alla fall medan jag såg den. Att den ska vara ett mästerverk är ju dock på gränsen till… nej, det är eller känns orimligt. Men, som sagt, gillade den gjorde jag. Sen börjar man prata med andra, och så börjar man kanske tvivla lite. Var den egentligen så bra? Man ser brister som andra har pekat ut och så plötsligt litar man kanske inte på sin magkänsla längre, den där magkänslan som man hade under filmen.

Precis just nu bestämde jag mig för att lita på min magkänsla. Vad skönt.🙂

Äta sova dö handlar om unga tjejen Raša som bor i en skånsk håla med sin pappa. Raša sköter om sin pappa på ett sätt som jag tyckte var kärleksfullt skildrat. Hon t.o.m. tvättar hans hår när han sitter i badkaret. Jag tyckte inte regissören gick över gränsen till nåt som började bli obehaglig… men det var nära ibland, haha. Pappan har ont i ryggen – ibland. Han åker till Norge och jobbar — ibland, när han inte har ont i ryggen. Raša jobbar på en fabrik, ett monotont jobb där hon förpackar grönsaker. Hon trivs, på jobbet, i hålan, med sin pappa, även fast vi som tittare kanske tycker att hon inte borde trivas så gör hon faktiskt det.

Vem som helst kan ju räkna ut att en fabrik där man förpackar grönsaker inte kan gå ihop rent ekonomiskt i Sverige. Så givetvis kommer den dagen när företagsledningen i en awkward scen meddelar att man behöver säga upp personal. Raša och ett antal andra, bl a fackrepresentanten själv, får gå och slussas nu in på Arbetsförmedlingen där de ska lära sig att få självtroende och söka jobb.

Min spontana känsla under och efter filmen var att jag gillade den. En av Filmspanarna (det var nog Fiffi) namngav filmens genre: skånsk misär. Ja, det är en del av filmen. Hålan filmen utspelas i är en riktig Håla, men här finns även en ganska skön gemenskap och filmen är inte alls utan humor. Nu räckte inte filmens humor till för att hålla alla vakna i salongen under visningen. En gentleman satt och sjöng i sömnen för att senare vakna till med ett långdraget skrik, gurgel, fnysning. En annan person rullades sovandes med hängande huvud ut från salongen i rullstol. Just rullstolen var nåt jag själv missade men jag hade kanske fokus på filmen till skillnad från andra.😉 En annan detalj som är värd att notera från visningen är att filmen var textad även när det pratades svenska… ja, eller skånska då. Normal brukar man ju inte texta filmer med svensk dialog.

Det märks att filmen är en debutfilm. Den spretar en hel del. Vissa scener funkar inte riktigt. Bl a blir sekvenserna med pappan till slut för många och mest jobbiga och tillför inget. På gott och ont är filmens skådisar i princip enbart amatörer. Ibland lyser det igenom och äktheten försvinner. Vissa scener tyckte jag dock var briljanta med drag av både Östlund och bröderna Dardenne. Bl a förekommer några obekvämt roliga scener då gruppen uppsagda ska träna på jobbintervju eller tala om vad de är bra på. Raša förstår inte riktigt poängen, hon vill bara ha ett nytt jobb, hur svårt kan det vara. Fast flytta vill hon inte. Hon får efter många om och men en kort provanställning på ett lokalt företag där hon ska köra runt och sälja och underhålla brandsläckare. Det finns bara ett problem: Raša har inget körtkort.

Blandat med Dardenne-scener förekommer det, kanske onödigt många, mer poetiska scener där Raša sitter på en cykel i solnedgången eller när hon är ute och leker (ja, leker som ett barn) med sin jobbarkompis Nicki. Raša är egentligen som ett stort barn (hon kan ju inte ens köpa kläder själv för i helvete!) men mot slutet av filmen inser hon att det är dags att växa upp. Och i och med det har jag i princip motsagt mig själv då jag i första stycket inte tyckte att de framställdes som lata. Fast lata är nog fel. För bekväma kanske är mer rätt.

Jag brukar oftast vara den som ger lägst betyg till filmerna vi ser med Filmspanarna (i konkurrens med Sofia) men den här gången kanske det blir tvärtom. Nu vill jag promota filmen lite så därför sätter jag dit en halv Filmspanar-ikon extra på mitt betyg.


eller uttryckt i siffror 3+/5

****

Nu tycker jag du ska kolla vad de andra Filmspanarna tycker om Äta sova dö: Fiffi, Henke, Sofia, Jessica och Har du inte sett den?.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

14 Responses to Äta sova dö

  1. Pingback: ÄTA SOVA DÖ

  2. Pingback: Äta sova dö (2012) « Rörliga bilder och tryckta ord

  3. Pingback: A reluctant post about a movie I probably should love more « The Velvet Café

  4. Henke skriver:

    Jag tror att jag tar hem priset som den som ger lägst betyg denna gång. Men tack för din text Jojje. Min egen kändes oinspirerad och ofullständig. Jag kommer hänvisa till din ypperliga sammanfattning när någon undrar varför jag gav den det betyg jag gav den. Du verkar tycka som jag, men ger den ändå ett högt betyg…?😀

  5. Henke skriver:

    Jag glömde att kommentera mannen framför oss som sov och vaknade till ljudet av sitt eget avgrundsvrål. Det var nog det roligaste som hände under visningen!

    • Jojjenito skriver:

      Hehe, japp, du tog hem priset med god marginal. Hmm, verkar jag tycka som du? Jag måste nog läsa igenom min text en gång till och hoppa över till dig också tror jag.😉

  6. Fiffi skriver:

    Jag måste säga att jag är både glad och förvånad över din text och betyget. Jätteglad faktiskt!🙂

    • Jojjenito skriver:

      Vad kul att du är glad! Är du förvånad baserat på vad vi (eller mer specifikt: jag) sa efter visningen eller mer baserat på vad du själv tyckte?

  7. Sofia skriver:

    Vi var verkligen rörande eniga den här gången, både vad gäller intryck av filmen, vad vi fokuserade på och betyg. Great minds think alike, eller hur var det? I det här fallet hade jag ju inte läst något alls om filmen, så det blev bara magkänsla. Och den kändes bra! Jag tror att om jag hade läst alla recensionerna hade jag blivit besviken, för SÅ bra var den ju inte som du också påpekar.

    Fast jag vet inte om jag håller med om att Rasa är ett stort barn. Jag tolkade det mer som att hon låter pappan vara lite beskyddande så att han inte ska känna sig så värdelös.

    • Jojjenito skriver:

      ”Great minds think alike, eller hur var det?” Ja, så är det.😉

      Jag hade i princip inte läst nånting alls om filmen heller (däremot hade jag sett en del betyg). Skönt att gå in med öppet sinne (förutom betygen då, haha)

      Ja, det var nog en del av det, helt klart (med pappan menar jag). För Raša var ju ganska driftig när det gällde vissa andra saker, typ som att söka jobb… även om hon gjorde det på ett något barnsligt (eller naivt kanske) sätt.😉

  8. Jessica skriver:

    Jag tycker nog inte att filmen framställde dem som lata, men som lite hjälplösa. Jag känner att det finns ett underliggande budskap om att samhället har skyldighet att ta ännu mer ansvar för och bättre hand om människorna i filmen än man gör. Det är kanske ingen slump att (S) nu ser till att filmen ska visas i riksdagen.

    Håller dock med om att det finns flera fina scener i filmen. Det är verkligen en bra debut. Jag hoppas bara att hennes nästa film har en lite mer engagerande historia.

    • Sofia skriver:

      Den här filmen blir ju bara intressantare och intressantare — jag uppfattade inte alls det normativa budskapet. Såg den mer som en nulägesbeskrivning utan några underliggande budskap. Att den sedan passar bra in i andras budskap kan ju vara en annan sak.

    • Jojjenito skriver:

      Jaha, ska det visas i riksdagen… det känns ju väldigt politiskt korrekt. Haha, den andra Bananas-filmen var väl den förra filmen som visades… en lite annorlunda (och lite bättre) film jämfört med Äta sova dö.

      Hmm, när jag läst dina kommentarer hos andra så får jag intrycket att du menade att filmen försökte få oss att tycka synd om bl a Raša men att filmen misslyckas med. Så långt har jag rätt?

      Den politiska vinkeln var faktiskt inte nåt jag tänkte på alls även om det så klart kan tolkas så. Jag tolkade det inte som att samhället skulle ta bättre hand om människorna egentligen. Det var mer så att man visade att arbetsförmedlingen kanske inte funkar klockrent, och det kan man nog tycka oavsett politisk färg.

      I slutändan tyckte jag ändå det var bra att Raša ”tvingades” flytta till Malmö (eller om det var Lund). Det var precis vad hon behövde. En spark i ändan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: