The Artist

Titel: The Artist
Regi: Michel Hazanavicius
År: 2011
IMDb
| Filmtipset

Med jämna mellanrum så kommer det en sån där film som av nån anledning Oscars-hajpas och man undrar om filmen verkligen kan leva upp till hajpen. Ofta så visar det sig handla om en helt ok rulle men inget mer. Jag tänker t ex på filmer som Slumdog Millionaire eller kanske The Hurt Locker eller kanske Crash. Ok, jag slutar nu så jag slipper hatmail. The Artist var en sån film. Det som gjorde att The Artist stack ut var att det var en stumfilm. Jag måste säga att det kändes ganska udda och uppiggande.

Efter att ha sett The Artist på bio så insåg jag att den kanske inte är så rackarns speciell och udda. Vad den är är charmig, kul, dramatisk och mysig. Jag måste säga att det är lite förvånande att den vann en Oscar. Eller snarare, jag är inte så förvånad att den vann en Oscar men jag tycker inte den är värd det. Men, men, jag hade roligt när jag såg den. Huvudrollsinnehavaren Jean Dujardin är supercharmig med ögonbrynslyftningar i klass med Mr Spock och hans kvinnliga motspelerska Bérénice Bejo är inte mindre charmig och dessutom käck så det förslår.

Historien är enkel, nästan för enkel. Den påminner en hel del om Singin’ in the Rain och handlar om en skådis som inte vill acceptera ljudfilmens intåg. Det hela inleds med att Dujardin är den firade stjärnan medan Bejo kämpar på i det tysta. Under filmens gång så skiftar maktbalansen. Dujardin känner ångest inför ljudet vilket getaltas i en underbar (mar)drömssekvens som nästan kan mäta sig med nattmaran som drabbar Isak Borg i Smultronstället. Jag gillar The Artist och mot slutet blir den faktiskt ganska mörk men den känns ändå i slutändan något lättviktig.

3+/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

22 Responses to The Artist

  1. Sofia skriver:

    Jag var lycklig nog att få den här i födelsedagspresent så den ligger äntligen i AttSe-högen. Men när hajpen nu har lagt sig som du säger förväntar jag mig inte så mycket mer än en trevlig stund i soffan, då finns ju alltid utrymme för positiva överraskningar.

    Vad gäller dina andra exempel håller jag inte med dig om Hurt Locker, den tycker jag lyfter sig över mängden. Men inte skulle det vara särskilt svårt att hitta tillräckligt med filmer för typ ett månadstema om ”Oförtjänta Oscars-vinnare”…

    • Jojjenito skriver:

      Du kommer få en trevlig stund i soffan, det kan jag nästan garantera. Den är mysig och charmig så det förslår.

      Aaaah, jag visste väl att jag skulle trigga några reaktioner då jag listade mina kanske överskattade Oscarsvinnare. Och visst, det är nog inte så svårt att samla ihop några såna filmer. Det är ju nästan ett skällsord att kalla en film för ”en riktig Oscarsfilm”. The Hurt Locker är nog den bästa av filmerna jag nämnde.

  2. Henke skriver:

    Det som gjorde att The Artist stack ut för mig var det charmiga paret i huvudrollerna. Inte ”bara” att den var en stumfilm.

  3. Jessica skriver:

    Ska inte skriva hatmail här, men jag tycker verkligen att The Hurtlocker är suverän. Har heller aldrig förstått vad folk har emot Crash, som också verkar vara en innefilm att småhata i dessa kretsar.

    Jag älskade The Artist oreserverat och inte minst Hunden, som förtjänar ett omnämnande. Tar nog priset som bästa filmhund i år (nu när han inte har konkurrens av Arthur i Beginners, som kom förra året.)

    • Jojjenito skriver:

      Jag tror bestämt jag får ta och posta några gamla recensioner av dessa filmer bara för att redovisa mina tankar (kanske främst för mig själv). Att Crash är övertydlig tror jag är den främsta invändningen mot den. Fast jag tror att jag faktiskt gav den en fyra.

      Jag förstår att man älskar The Artist och Hunden!🙂 Glömde nämna vovven. Förresten, kör inte Filmspotting ett top 5 movie pets nu?

  4. filmitch skriver:

    Håller med Jojjenito ang. Hurt locker (tråkig), Slumdog (ok) och Crash (bra men inte speciellt nyskapande). The Artist var också en gåta. Charmigt par och rolig hund, stumfilm och s/v foto och samma story som Singing in the rain räckte tydligen för att få en oscar. Lättsedd och lättglömd.

    • Jojjenito skriver:

      Ah, men titta, en som är på min sida till 100%. Kan det vara en man/kvinna-grej kanske.😉 The Artist är väldigt trevlig när man ser den men den bleknar snabbt också.

  5. Steffo skriver:

    Historien må vara simpel egentligen…men det som imponerade mest på mig var hur fantastiskt snabbt man kom in berättelsen UTAN att ta del av talad dialog. Som att ens egna sinnen plötsligt blev lite aktivare när det gällde att snappa upp kroppsspråk och visuella skiftingar…

    ….och sen blir man för jäkla glad av filmen också! Fyra fina betygsstjärnor hos mig!

    • Jojjenito skriver:

      Ja, jag håller med. Skulle vara intressant att se vilka delar av hjärnan som aktiveras när man ser The Artist (eller nån annan gammal stumfilm) jämfört med en ”vanlig” dialogbaserad film. Det är ju helt klart en annan upplevelse att se och höra (musiken gör ju en del av jobbet också) en stumfilm. Andra sinnen aktiveras, eller sinnena används på ett annat sätt. Hörselintrycken går inte till den del av hjärnan som ansvarar för tolkning av dialog.

      The Artist fick nästan en fyra från mig men räckte inte riktigt till.

  6. Rebecca skriver:

    Jag såg filmen utan några förväntningar, trots (eller kanske just därför) alla Oscars och hajp. Men jag gillade den jättemycket och håller med Steffo – jag var fast på en gång och har nog aldrig blivit så glad av en film tidigare. Jag gillar alla dina exempel (Slumdog, Hurt Locker, Crash) men det är inga mästerverk. Och vi ska inte tala om Chicago.. det måste vara det största misstaget av Oscarsjuryn att ge den så många statyetter? Andra stora misstag: att inte ge en Oscar till Leonardo DiCaprio, Hitchcock osv. men det är en annan historia🙂

    • Jojjenito skriver:

      Om jag ska nämna en film som jag blev så där riktigt skönt glad av så är det The Station Agent, apropå filmer som man blir glad av.🙂

      Alltså, jag tycker nog inte illa om nån av filmerna (Crash, Slumdog, Hurt Locker eller The Artist), men, som sagt, mästerverk är det inte (i mina ögon). Oscarsfilmer är det däremot. Hmm, ja, fast Hurt Locker kändes ändå som ett udda val och inte en typisk Oscarsfilm.

      Har inte Leo fått en Oscar? Vad bra!😉 Nej, men allvarligt, jag tycker inte han har jobbat ihop till det riktigt än.

      • filmitch skriver:

        Station agent yes där har vi en riktig feelgood film som tar människor på allvar. En pärla🙂

      • Rebecca skriver:

        Inte jobbat ihop till det riktigt än? Nej, han har bara fått tre nomineringar. Leonardo har gjort fantastiska rollprestationer sedan Gilbert Grape och En främling i familjen, dvs. i 20 år! Han borde fått åtminstone en vid det här laget. Ps. gillar också The Station agent, jättefin film!

        • Jojjenito skriver:

          Kanske fel uttryckt från min sida.😉 Jobbat har han nog gjort men det är nåt med Leo som gör att jag aldrig riktigt kan se karaktären han ska spela utan jag ser istället skådisen Leo göra sitt yttersta. Ibland funkar det bättre, ibland sämre och det blir överspel. Jag gillar Leo i The Aviator, det är nog hans bästa roll i mina ögon.

          • Rebecca skriver:

            Okej då:) Ja, han är fantastisk i The Aviator, en av de roller han gör bäst är den i Catch me if you can tycker jag. Såg J. Edgar nyligen, han är väldigt bra där också. Han klarar alla typer av genrer och roller.

            • Jojjenito skriver:

              Men har han gjort några romantiska komedier på sistone? Klarar han det?😉

              Mm, J. Edgar har jag inte sett än. Har hört att sminkningen ska vara ganska förskräcklig i den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: