Searching for Sugar Man

Titel: Searching for Sugar Man
Regi: Malik Bendjelloul
År: 2012
IMDb
| Filmtipset

Vill ni må bra? Vill ni få en mysig varm känsla i kroppen? Vill ni uppnå det utan att sticka ut på en löparrunda eller utföra nån annan fysisk aktivitet som ger denna känsla? Då har jag lösningen för dig. Gå och se den svenska dokumentärfilmen Searching for Sugar Man som har premiär imorgon fredag!

Jag vill inte skriva för mycket om handlingen eftersom Malik Bendjellouls film har en historia som upplevs bäst om man vet så lite som möjligt om den. Det gäller väl i och för sig de allra flesta filmer men speciellt en film som denna tror jag. Det hela börjar i alla fall i Detroit där musikern/byggjobbaren Sixto Rodriguez i början av 1970-talet spelar in två album för att sen försvinna spårlöst från musikscenen. Filmen tar oss sen till Sydafrika där vi möter några personer som undrar vad som egentligen hände med Rodriguez. Jag berättar inte mer än så tror jag.

En bit in i filmen fick jag nästan för mig att jag hade avslöjat den. Det här kan inte vara sant tänkte jag. Det är en skickligt gjord fejkdokumentär, det är vad det är. Det vore tråkigt, tänkte jag, om det vore så. Skulle det i såna fall betyda att de känslor som filmen väckte inte var äkta, bara för att de ödmjuka och sympatiska personerna vi möter i filmen inte var äkta. Nåväl, jag är väl i alla fall 99.99% säker på att filmen återger verkliga händelser och personer även om man brett på en del extra, och kanske utelämnat vissa detaljer, för bättre effekt.

En sak som slog mig är att det som hände i filmen (och bevisligen i verkligheten) aldrig skulle kunna hända idag. Idag blir man fascinerad av hur liten den globala och digitala världen är, av hur snabbt det går för information att sprida sig. Människor från olika delar världen, från motsatta sidor av Jorden, delar samma intressen och kommunicerar med varandra och världen krymper.

Då, på den tiden innan Internet var så utbrett som idag, kunde det hända att information inte spreds vidare till resten av världen. Det kunde hända att en artist som tror han har floppat överallt på Jorden inte vet om att han har legendstatus i ett avlägset land. Det kunde hända att människorna i det landet var säkra på att den där artisten som gjort de där omåttligt populära skivorna var död, att han i själva verket eldat upp sig själv på scen under en konsert.

Searching for Sugar Man är en fantastisk historia/saga om slump och tillfälligheter, om en ödmjuk man som är så jordnära att hans supermysiga döttrar klagar på att han har fötterna för djupt planterade i myllan. Regissören berättar det hela på ett smart sätt med en sakta stegrande spänning mot en höjdpunkt. Sen är vi på en platå ett tag för att sakta stiga uppåt igen mot en andra höjdpunkt och så en svag utförslöpa som bara känns skön på slutet. Dessutom har intervjuat helt rätt personer, inte bara personer som kommenterar nåt utan personer som har nåt att säga och gör det på ett roligt sätt.

En sak jag funderade på var om filmen bara funkar under förutsättning att man gillar musiken. Jag vet inte, det är väl troligt att den hade den funkat sämre. Men det är själva sagostoryn som är det intressanta. Är då hans musik så bra som de talking heads som förekommer i filmen påstår? Ja, den var skön, lite ojämn, lite muzakvarning, med bra texter och Rodriguez har en lite udda men bra röst. Att det skulle vara Guds gåva till människorna känns överdrivet. Alla i filmen säger att han är fantastisk, att albumen är fantastiska, men ändå sålde de ingenting. Well, förutom i ett land då.

4/5

Lyssna på Rodriguez på Spotify och avgör själv om sydafrikaanerna (pun intended) hade rätt.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

4 Responses to Searching for Sugar Man

  1. filmitch skriver:

    Om man ändå bodde i Stockholm, då kunde man springa på alla premiärvisningar som bjuds…..
    Läste om den här filmen och fann den intressant. Roligt att du gillar den jag på landorten får spana in den vid ett senare tillfälle.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, den här filmen lär nog inte nå långt bort från storstäderna vilket är lite synd då det är en riktigt trevlig film. Fast det passar nog rätt bra att se den hemma också. Det brukar ju vara så med dokumentärer. Fast (återigen) just den här filmen var det trevligt att se i en välfylld biosalong eftersom det var en så skön stämning och applåder efter filmen. En riktig må-bra-film.

  2. Movies - Noir skriver:

    Nu har jag också sett den och jag är inte lika lyrisk (du brukar sällan ge dokumentärer mer än en stark trea har jag för mig). Gillar historien och speciellt Rodriguez, även hans musik. Tyvärr känns det som man gjort en lite ”falsk” dokumentär om det hela och det är väldigt synd. Dock klart sevärd.

    • Jojjenito skriver:

      Hade helt missat att svara på din kommentar men bättre sent än aldrig.😉 Jag håller med om dina invändningar men det jag betygsätter är som vanligt min filmupplevelse och när jag såg filmen så visste jag inte mycket om Rodriguez (i princip inget) och då var filmen en helt underbar upplevelse. I efterhand har jag funderat mycket på det här med hur man väljer att berätta saker. Om man gjort en dramafilm om samma story så hade ingen klagat på att man utelämnat vissa fakta (som t ex att han var framgångsrik i Australien).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: