Knowing

Titel: Knowing
Regi: Alex Proyas
År: 2009
IMDb
| Filmtipset

Nicholas Cage spelar en deprimerad högskoleprofessor som lever ensam med sin son efter att frun dött något år tidigare. När ett brev från en 50 år gammal tidskapsel från sonens skola hamnar i händerna på Cage blir han besatt. Brevet är nämligen fyllt med siffror som tycks ha förutsett en mängd katastrofer under de senaste 50 åren. Om Cage tolkat siffrorna rätt listar brevet även några katastrofer som ännu inte har hänt. Nu är det upp till Cage att försöka förhindra dessa.

Hehe, ja, vad ska man säga? Nicholas Cage känns krystad som vanligt. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det känns som om han går omkring och är ständigt bajsnödig. Regissör till detta spektakel är Alex Proyas som bl a gjort de klart sevärda Dark City och I, Robot. Början av filmen är mystisk, välgjord (ja, tekniskt sett så är hela filmen välgjord) och spännande. En sekvens som gjorde att jag fullständigt tappade hakan är en lång scen utan klipp där Cage hamnar mitt i en flygkrasch. Filmen är faktiskt sevärd enbart för denna fantastiska scen. Fick lite Children of Men-vibbar här.

Nå, men sen då? Ja, haha, efter ett tag ballar hela filmen ur och blir en kalkon. Inte en jättedålig kalkon men en kalkon. Proyas (eller snarare de tre manusförfattarna) mixar religion, kreationism, Disney/familjefilmskänsla, sci-fi och patriotism till en skrattretande soppa där Cage står mitt i smeten och försöker verka seriös. Fast jag gillade det ändå. Mot slutet sker det faktiskt lite oväntade saker och det hela är mörkare än jag väntade mig. Men det absoluta slutet är bara för mycket.

3-/5

PS. En sak som jag alltid, som svensk (?), tyckt är märklig är att en amerikan (i alla fall på film) så fort det börjar hetta till, tvångsmässigt från lådan på översta hyllan i garderoben jämt tar fram sin pistol. Det konstigaste kanske är att det faktiskt finns en pistol där.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

8 Responses to Knowing

  1. filmitch skriver:

    var inte speciellt imponerad av filmen men Cage har den förmågan att locka mig till tittande trots att jag vet att resultatet ofta blir mediokert. Första halvan var faktiskt ganska bra men sedan….. ouch!

  2. Sofia skriver:

    Japp, en garderobspistol i varje hem, så räddar vi världen! Betyget var ändå oväntat snällt måste jag säga. Håller annars med, just själva mystriebiten var lite klurig så där men sedan började det balla ur. Och hur irriterande _och_ meningslös var inte Rose Byrnes roll?!

    • Jojjenito skriver:

      Hmm, ja, det hettade väl aldrig till mellan Cage och Byrnes, de var liksom bara vänner, eller? Det var väl hennes dotter som det handlade mest om. Var ett tag sen jag såg filmen så minns inte.

      Haha, jag är nog lite snäll i betygsättningen men mysteriebiten var trevlig.

  3. Steffo skriver:

    Jag måste erkänna att det finns en liten ”guilty pleasure”-etikett på den här för egen del. Inte bara för att dåren och sköningen Cage pustar sig igenom rollen….nä, jag gillar undergångsstämningen också.
    Men visst…det blir lite too much mot slutet….! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: