Annie Hall

Titel: Annie Hall
Regi: Woody Allen
År: 1977
IMDb
| Filmtipset

Vi fortsätter med nästa gamla Woody Allen-recension och jag blir ju otroligt sugen på att se om filmen i fråga men nu struntar jag i det och postar helt enkelt min gamla text så får vi se om jag tycker likadant när jag väl ser om filmen. Läs här vad Addepladde tycker om Annie Hall, och jag kan väl säga att han inte ogillar den. Min recension skrevs i oktober 2003.

Komikern Alvy Singer (Woody Allen) ser tillbaka på delar av sitt liv, speciellt förhållandet med Annie Hall (Diane Keaton). Singer är en cynisk och neurotisk person som kläcker ur sig citat som ”Jag skulle vilja vara medlem i en klubb som inte tillåter såna som mig själv i klubben”. Han är rätt så paranoid med andra ord, men otroligt rolig.

Oj oj, den här filmen överraskade mig totalt. Vilken fantasi, vilken dialog. Allen pratar som en kulspruta och får ur sig den ena roliga kommentaren efter den andra. Keaton är underbar (hon fick en Oscar för sin roll om jag förstod rätt). Chris Walken dyker upp i en liten biroll. Man känner igen en del från dagens komedier i den här filmen. Ja, det kan ju finnas tidigare filmer också antar jag som Allen själv influerats av. Bl a får jag lite Seinfeld-känsla ibland, typ när Alvy och Annie ska gå på bio men han vägrar gå in eftersom de är två minuter sena, och han måste se HELA filmen, även om de bara missar förtexterna på svenska (de skulle se en Bergman-film, Allen älskar Bergman har jag förstått). Eller när de senare står i en biokö och snubben bakom snackar vitt och brett, och framförallt rätt i Allens öra, om filmer och författare. Allen tycker killen snackar skit och håller på att gå åt.

Snubben som snackar i biokön blir Allen till slut tokig på. Det gäller en viss författare som snubben tydligen missförstått enligt Allen. Han drar ur honom ur kön och sen hämtar han fram författaren i fråga, som materialiserats ute ur bild, och säger: ”Titta, vilken överraskning, här är ju…”. Författaren säger då givetvis att Allen har rätt och att snubben har missförstått allt fullständigt. Allen säger sen: ”Ja, tänk om det kunde gå till så här i verkliga livet”. Haha, underbart.

Ibland, mitt i en scen, börjar Allen plötsligt prata med biopubliken. Eller så dyker han upp som vuxen i en återblickarna om sig själv som barn och liksom kommenterar det han ser. Bitvis är det otroligt roligt. Jag hade ingen aning om att Woody Allen kunde vara så här roligt. Jag hade inte en susning. Filmen tappade kanske lite mot slutet men den är ändå bra hela tiden.

4+/5

PS. Var det i Adam & Eva vi såg tricket att låta skådisarna säga en sak men sen ha en annan textning, typ ”Mmm, vilka intressanta fotografier. De har en väldigt speciell estetik” (Undar hur hon ser ut naken)? Hur som helst använde Allen det redan i Annie Hall. Vet ej om det var han som uppfann det men Herngren & Holm var i alla fall inte först.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

18 Responses to Annie Hall

  1. Pladd skriver:

    Bra recension! Du nämner många av de scener och moment jag fullkomligt älskar. Inte nog med att den är rolig, den har ett så vansinnigt högt tempo och följer upp den ena fantastiska scenen med den andra, och så fortsätter det.

    Bra liknelse med Seinfeld också. Det är utom tvivel att Larry David fått mycket inspiration av Allen. Han har ju varit med i tre st som skådespelare och var med i American Master:Woody Allen: A Documentary nyligen också.

    Slutligen, du har nog vänt på citatet lite. Han säger ju ”jag vill inte vara medlem i en klubb som skulle vilja ha en som jag som medlem”. Fantastisk inledning på filmen dock! Sätter tonen direkt och förklarar karaktären bättre än något annat.

  2. Pladd skriver:

    Tillägg: Du har länkat till min Sleeper-recension.🙂

  3. Movies - Noir skriver:

    Jag har sett denna två gånger och aldrig fastnat för den. I min text ser jag att jag skrivit att den känns ”ljummen”. Inte en personlig Woody-favorit alltså. Men, jag känner helt klart att jag måste se om denna och några andra Woody-filmer då jag inte kommer ihåg så mycket.

    Mina tankar om Annie Hall.

  4. Jojjenito skriver:

    Pladd: Tack! Jo, här fick verkligen Allen ut allt som han kunde ur en film. Jo, Seinfeld/Larry David bara måste ha hämtat inspiration från Allen. Kul också att de jobbade tillsammans i Whatever Works (som jag inte sett). Haha, jo, det blev nog fel med det där citatet fast det är tanken som räknas.😉 Länken är fixad, tack för påpekandet!

    Movies – Noir: Ja, jag minns att det inte är en av dina Allen-favoriter, vilket jag förstås finner märkligt eftersom det är min självklara favorit. Japp, se om och tyck rätt.😉 Ska hoppa över och läsa vad du tycker.

  5. filmitch skriver:

    Den här ligger ganska nära för en omtitt iom mitt ALIM tema. Något jag ser fram emot då jag verkligen gillade filmen 1:a ggn jag såg den. La-di-da🙂

  6. Sofia skriver:

    Eftersom din text låter så överraskad av hur bra filmen var — hur länge sedan var det du såg/skrev? Och ja, Marshall McLuhan-scenen är rent guld. Det säger något om Allens cred att människan ställde upp.

  7. filmitch skriver:

    Herngren o Holm knycker friskt, i Klassfesten har de tagit en scen rakt av från ”Vi som älskade varandra så mycket”.

  8. Jojjenito skriver:

    Sofia: Det var riktigt länge sen jag skrev om filmen, det var i oktober 2003. Och då hade jag egentligen inte sett nån Woody Allen alls. Min pappa hatade Woody, han tyckte det snackades för mycket. Så Woody gick in i matchen på minus så att säga. Själv hade jag bara sett några korta delar av vissa nyare filmer, och ja det snackades mycket och jag trodde inte jag gillade Woody alls… men det ändrade Annie Hall på. Marshall McLuhan så hette han ja.

    filmitch: Ser fram emot din hyllning av Annie Hall, och den bör ju komma hyfsat snart. Knycka, stjäla, rippa eller ibland en homage. Jag kan tycka det är ok att sno lite. Funkar det så funkar det. Men att sno en hel scen, där går väl gränsen.

  9. Svart Noir skriver:

    Har sett den här en gång för länge sedan och minns ärligt talat inte så mycket. Har visst satt en trea på Filmtipset så jag tyckte väl att den var ganska bra, men det är en Allen film jag ska se om så småningom.🙂

  10. Sofia skriver:

    Helt rätt, det skriver du ju. Och där kom också en förklaring till obekantskapen. Man blir ju som filmnörd lätt lite hemmablind och tror att ”alla” måste känna till och ha sett minst tre Woody Allen. Men världen är inte alltid som man tänker sig den😉

  11. Jojjenito skriver:

    Svart Noir: Ja, det kan nog vara en bra idé att se om den. Förresten, vad har du för ID på Filmtipset?

    Sofia: Haha, ja, jag la till info om när jag såg filmen efter din fråga.😉 Och vid den tiden hade jag inte sett nån Woody Allen alls. Nu har jag väl sett en 15 st och gubben är ju still going strong. Helt otroligt egentligen.

  12. Älskar den här filmen! En film som överraskade mig totalt då jag nästan aldrig har varit så engagerad och inne i filmen som denna, trots att jag väntade mig en ”ljummen film”, som Movies noir uttryckte sin bekantskap med den.

    Jag hatar genren, men Allen – som definierat den, går alltid hem hos mig. Hemligheten med Allen är ju att han till skillnad från alla andra som gör romantiska (relations)komedier gör det med en , cynisk inställning till hela kärleksfenomenet och därför aldrig förenklar eller ”romantiserar” romantiken.🙂

    Det jag hatar med romantiska komedier är att komiken bagatelliserar kärleken och de slutar alltid med en så begränsad inställning där vi ska känna att bara för att filmen slutar lyckligt så kommer det alltid vara så. Woody Allen säger alltid som det är trots att vi vill att det ska vara enklare.

    Han är definitivt en person som nostalgiserar det som redan varit och undergångsdömer allt som komma skall, vilket är receptet för en bra inställning till kärlek och hur man ska skildra den för att vara som mest rättvis!🙂

    Annie Hall, Manhattan och Midnight in Paris ligger på typ samma nivå för mig – snudd på fullpoängare allihop – men så är det också typ de enda Allen-filmerna jag sett hittills sjukt nog så han har börjat väldigt bra hos mig.

    Det är roligt att alla som ogillar Woody Allens filmer gör det för att han ”pratar för mycket”.😀

    • Jojjenito skriver:

      Oj, intressanta tankar där. Du är verkligen inte en fan av standardvarianten av romantiska komedier, det gör du tydligt.

      Min pappa gillar varken Jack Lemmon, Walter Mathhau eller Woody Allen. Samtliga pratar för mycket.😀

      • Haha, ja där ser man. Nej, romantiska komedier har jag svårt att ta så lättsamt som det ”är meningen” att jag ska göra. Jag tänker för mycket kring det som händer och lägger in så mycket själv att bagateller ofta blir för ifrågasatta.

        Att ifrågasätta lättsamhet är ingen bra metod för att uppleva det ”på rätt sätt”. Det kanske går över…🙂

        • …Och skönt då att se en film där huvudkaraktären är precis lika ifrågasättande – om inte mer.😀

          • Jojjenito skriver:

            Haha, ja, Allens cynism och ifrågasättande passar dig som handen i handsken och Annie Hall blir en perfekt film trots att det i viss mån är just en romantisk och lättsam komedi (fast då körd genom Allen-filtret).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: