Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet


Titel: Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet
Regi: Steven Spielberg
År: 2011
IMDb
| Filmtipset

När jag var liten var Tintin en favorit. Jag läste både serierna och lyssnade på skivorna med Tomas Bolme som Tintin. När jag hörde talas om att Steven Spielberg och Peter Jackson skulle göra film om den unge barnlike reportern så blev jag inte så begeistrad. De bilder jag sett från filmen gav mig inte den där Tintin-känslan utan de kändes sterila. Dessutom är jag inte speciellt förtjust i mocap-tekniken så själva rörelseanimeringen var inget som lockade heller, även om det nu var ”mästaren” Andy Serkis som skulle göra Kapten Haddock. Nåväl, jag skulle väl ändå få ett trevligt matinéäventyr i alla fall.

Nu är det möjligt att det faktum att jag var bakis och hade flugit hem ifrån Amsterdam samma dag påverkade hur jag uppfattade filmen, haha… men jag tyckte faktiskt den var ganska tråkig. Nånstans när Tintin och Haddock var i öknen så började jag nicka till. Nu har inte historien en enda död punkt, det är action från start till mål, och kanske är det en av anledningarna till att den känns lite tråkig. Jag tyckte även skurken kändes blek. Var det Daniel Craig som gjorde hans röst? Inte speciellt bra om så var fallet.

Ett stort problem jag har med den här typen av animerade filmer där man gör eller försöker göra detaljerade ansikten är att människorna ser ut som själlösa robotkloner. Jag blir nästan rädd för dem och finner dem obehagliga, och det gäller inte minst Tintin själv. Han ser ut som en Haley Joel Osment-kopia som tagen ur Spielbergs egna rulle AI. Nä, då föredrar jag den betydligt mindre detaljerade stilen, då det gäller mänskliga varelser, som används i t ex anime.

2/5

PS. Och Snowy? Puh-leeze.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

13 Responses to Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

  1. David skriver:

    Håller med om det där med ansikten och livlösa robotkloner. Det är väl typ bara Shrek som lyckats hyfsat med mimik när det gäller digital 3D-animation. Annars var animationen bättre förr och mycket mera levande. Kul oxå med parallellen till AI. Har inte tänkt på det, men när du säger det så.

    • Jojjenito skriver:

      Jag har faktiskt inte sett Shrek men lite av det jag har sett tycker jag lider lite av samma problem. T ex så känns den där prinsessan ganska steril. Men jag kan ha fel, har ju inte sett filmen. Nån gång ska jag se alla de där Pixar/Disney-filmer som kommit efter Toy Story (som väl var den första?)

  2. filmitch skriver:

    Det här är den bästa om, man ser till tekniken, mocap filmen men den har brister i manus och känsla för karaktärerna. jag är nog ett för stort Tintin fan för att uppskatta filmen.

    • Jojjenito skriver:

      Aha, är det här den bästa mocap-filmen? Jaha, då har vi inte mycket att hämta i den ”genren”. Fast jag du menar ju rent tekniskt.

  3. filmitch skriver:

    Mina favorit i mocapgenren är Polarexpressen men alla undarna ser inavlade ut i den filmen😦

  4. Jojjenito skriver:

    Eftersom jag inte sett nån film i mocapgenren (förutom Tintin) så har jag alltså inte sett Polarexpressen. Undarna? Ska det var hundarna eller ungarna?😉

  5. filmitch skriver:

    Ungarna definitivt ungarna. Filmens hundar ser helt ok ut😉

  6. Jojjenito skriver:

    Bra, då vet jag vad jag ska irritera mig på när och om jag ser filmen, vilket iofs inte är så troligt.😉

  7. Tyckte mycket mer om den här filmen än er adra.

    Och motion-capture-tekniken här har ju enligt mig nått tydliga framsteg sedan Avatar. För första gången ser jag verkligen de levande ögonen och skådespelarna bakom det animerade ansiktet och det var en upplevelse för mig. I Avatar var ansiktsrörelserna fortfarande stela, men här var allt betydligt finare – mycket just eftersom de flyttar motion-capture-tekniken till en animerad värld med ”tecknade” figurer istället för en otecknad.

    Däremot är ju miljöerna extremt otecknade för att vara animerade också. Alltså, hela universumet i filmen har ju en medvetet tecknad stil i form och färg, men texturen på allt är väldigt, väldigt verkligt! Där kom mitt ärliga försvar av denna film.🙂

    När jag kom ut från bion hade filmen en klar 7:a i betyg, men i efterhand har den nog ändå sjunikit ner till en 6:a då Tintin-karaktären är ganska ointressant och entusiasmen kommer på annat håll.

    Förtextsintrot i 3D med John Williams musik är ju jättefint gjort och man får nostaliska Bass/Hitchcock/serietidningskultur-vibbar direkt!🙂

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det är lustigt. Som du skriver så är miljöerna extremt verkligt tecknade. Däremot är ansiktena liksom tecknade ansikten med överdrivet stora näsor (Haddock t ex) osv. Jag tyckte ändå figurerna var aningen obehagliga trots den tecknade stilen. Det är lite som japanska mänskliga robotar, extremt obehagliga. Nej, då gillar jag anime bättre där man liksom vet att det är tecknat, och där funkar det av nån anledning med väldigt detaljerade verklighetstrogna miljöer.

      Japp, introt påminner mycket om Saul Bass och Hitchcock.

  8. Och Polarexpressen är extremt scheesy i ansiktsanimeringen (som ju inte hade kommit någonstans då). Där kan vi tala om robotar! Då gillar jag ändå den filmen i övrigt.

  9. Sofia skriver:

    Nä, tråkig kan jag inte hålla med om att den var. Som sagt, underhållning för stunden. Men visst känns det jätteknepigt att Milou kallas Snowy🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: