Drunken Master


Titel: Drunken Master (Jui kuen)
Regi: Yuen Woo-Ping
År: 1978
IMDb
| Filmtipset

För några år sen hade jag inte nån vidare respekt för Jackie Chan. Jag vet inte, men jag såg honom bara som en pajas som var med i dåliga Hollywood-filmer med en annan pajas i form av snabbajssnackande Chris Tucker. Dock noterade även jag att Chan var en duktig pajas när det kom till stunts. Men ändå, han var inte nån favorit. Detta ändrades i och med att jag såg Chan i en tidig film regisserad av mannen, myten, legenden Yuen Woo-ping.

Som i många andra kung fu-filmer så är huvudpersonen i filmen den kinesiske folkhjälten Wong Fei Hung. Här alltså gestaltad av Chan som gör honom som en ung olydig pojkspoling som är duktig på kung fu, men som mest hamnar i trubbel. Han skickas av sin far för att tränas av den ökända Tiggaren Su, där han får lära sig Drunken Kung Fu, en slags fylle-kung fu som bygger på att man dricker sig full samtidigt som man fajtas enligt De Åtta Druckna Gudarnas Stil. Hehe, underbart! Och det visar sig att Chans utbildning behövs när hans far hotas av yrkesmördaren Åskfot, spelad av stenhårde Hwang Jang-lee.

Det som främst gör filmen värd att se är förstås de ruggigt välregisserade fajtingscenerna där Chan & Co verkligen skiner. Sånt här görs inte idag. Det ska klippas en gång i sekunden och det ska skakas med kameran så att man inte hinner se hur dåliga fajter det egentligen är. Ok, det finns förstås undantag, men i den vanliga amerikanska actionfilmen så är oftast fajterna ganska dåliga och blir bara transportsträckor. Och sen är det ju ingen slump att undtag som The Matrix och Crouching Tiger, Hidden Dragon har just Yuen Woo-Ping som martial arts-regissör. Men, men, det går inte riktigt att jämföra genre-film med ”vanlig” film.


Chan är i vilket fall i toppform här. Man ser att han verkligen är skolad inom kung fu. Fajterna med Hwang Jang-lee är grymma, speciellt slutfajten där Chan får visa prov på allt han lärt sig om Drunken Kung Fu. Tyvärr för hans del tyckte han det kändes fjantigt att träna den kvinnliga gudens stil och det håller på att bli hans fall, men han hittar förstås kvinnan inom sig, vilket blir riktigt rolig — faktiskt. Det känns som att det kan bli jönsigt men det är faktiskt bra och roligt. T ex kung fu-tekniken som kallas Kvinna Som Sitter På Toalettstol, haha. Sen är Hwang perfekt som skurk, och görs förstås extra farlig genom de typiska snabba inzoomningar på ansiktet.

Fajterna innehåller en hel del vältajmad slapstick-humor. Det är frågan om välrepeterade cirkusnummer i princip, en sorts danser nästan, där de inblandade måste veta exakt vad de ska göra i varje moment. Det måste krävas mängder av träning och repetition för att få till det. Vissa scener när det inte fajtas är kanske lite jönsiga, men så fort Tiggaren Su, spelad av Yuen Woo-pings pappa Siu-tien, är med så är det roligt igen. Han är perfekt i rollen som den rödnosade alko-kung fu-läromästaren. Slutbetyget till Drunken Master blir faktiskt, lite överraskande för mig själv, en svag fyra. Det är roligt (lite fånigt ibland kanske) och med nästan haktappande stunts och fajtscener.

4-/5

PS. Imorgon kommer en recension av Drunken Master II, och framöver kommer det fler recensioner av Jackie Chans Hongkong-rullar.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

16 Responses to Drunken Master

  1. Plox skriver:

    Jag har aldrig riktigt fattat grejen med kung fu-filmer, har inte sett särskilt många av dem heller för den delen. Vet inte vad det är, känns ointressant. Kanske krävs det någon form av kampsportsintresse?

    • Jojjenito skriver:

      Men men men. Kung fu-filmer är ju hur sköna som helst. Det som jag tänder på är actionsekvenserna, stuntsen, facjtingscenerna. Resten brukar vara crap. Men nåt speciellt kampsportsintresse kan jag inte säga att jag har. I filmerna är det mer en form av cirkusuppvisning.

  2. Movies - Noir skriver:

    Jag håller med Jojjenito, jag har inte heller något vidare kampsportsintresse, men blir alltid fascinerad av en bra kampsportsfilm. Särskilt kul är det med Jackie Chan och andra duktiga ”artister”. Bruce Lee var lite mer seriös, men givetvis riktigt duktig.

    Drunken Master har jag sett ser jag, men minns inte mycket. Däremot tycker jag man ska se den klassiska The 36th Chamber of Shaolin (1978) som jag minns att jag såg på Stockholm Filmfestival samma år som Kill Bill (alltså 2003) och gillade. Det är ett hett tips på bra kampsport. Har för mig att du också sett den, Jojjenito. Finns det någon text om den upplagd ?

    • Jojjenito skriver:

      Det jag gillar med Jackie Chan är bl a hur han ofta utnyttjar sin omgivning i fajterna. Det kan handla om prylar, möbler eller hur rum eller hus är byggda som han liksom får med in i koreografin, istället för att bara stå och fajtas rätt upp och ner.

      Japp, The 36th Chamber of Shaolin har jag sett och eftersom du nämnde den så kommer det en text om den imorgon, strax efter midnatt faktiskt.🙂

  3. Plox skriver:

    Mja, ingen genre som jag är sugen på alls faktiskt. Finns så mycket annat att jag prioriterar högre helt enkelt.

  4. filmitch skriver:

    Tackar för tipsen. Personligen gillar jag Jet Lee bäst men det är en gradskillnad mellan honom och Jackie. Blev lite sugen på kung-fu och coola fighting scener nu🙂

    • Jojjenito skriver:

      Jet Li är också bra. Jag har sett några riktigt sköna wire fu-rullar med Li. Speciellt en i regi av Yuen Woo-ping där Michelle Yeoh är med också, The Tai Chi Master (Twin Warriors).

  5. Sofia skriver:

    Det man väl kan konstatera är att Hollywood inte gör duktiga martial arts-artister några tjänster direkt, snarare tvärt om. Jag har alltid gillat Jackie, tom i hans USA-rullar (eventuella motspelare är däremot en helt annan sak), dels för att han är grymt duktig, dels för att han verkar vara grymt snäll.

    • David skriver:

      Visst är han supersnäll. Han har bara en bunt älskarinnor och ett utomäktenskapligt barn för att alla andra har det. i Själva verket är han precis lika snäll som han framträder.

    • Jojjenito skriver:

      Jo, det var väl det där med att han faktiskt var grymt duktig som gjorde att jag kände att jag måste se hans hongkong-rullar. Men som du säger, och det gäller även regissörer, när Hollywood sätter tänderna i en så…

  6. David skriver:

    Jag har noll respekt för flertalet Kung Fu-nisse-skådisar. Skenheliga, arroganta och fullständigt respektlösa mot sin omgivning. De är hyfsat bra på att spela snälla inför massmedia. Men det mesta läcker ut på ett eller annat sätt….

    • Jojjenito skriver:

      David, intressant ändå att du gillar genren. Eller det är väl så att om man gillar genren så lär man sig mer om skådisarna och då även om deras sämre sidor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: