Ran


Titel: Ran
Regi: Akira Kurosawa
År: 1985
IMDb
| Filmtipset

Det här blir den sista Kurosawa-rullen som jag skriver om på ett tag. Av de filmer som Rörliga bilder har avhandlat under mars månad (dvs alla Kurosawas filmer!) så känner jag att jag vill kolla in Kagemusha men det får bli senare. Om just Ran tyckte Sofia bra, mycket bra.

Ran bygger på Shakespeares tragedi King Lear och handlar alltså om en härskare som på ålderns höst tänker sig att lämna ifrån sig makten och låta sina tre söner ta över och dela upp riket mellan sig. De två äldsta av sönerna tycker det är en bra idé, medan den yngsta förbannar det hela och blir avvisad av sin far. I efterhand visar det sig att den yngsta sonen kanske hade rätt ändå. Det går nämligen inte riktigt som den gamle härskaren tänkt (eller snarare inte alls!).

Ran påminde en hel del om en tidigare Kurosawa-film, nämligen Blodets tron (1957). Och det kanske inte är så konstigt eftersom även den bygger på ett Shakespeare-stycke (Macbeth). Liksom i den så domineras Ran av avundsjuka, paranoia, maktbegär och intriger. Liksom i den så finns det en intrigerande och väldigt läskig kvinna bakom det som sker. Fotot i Ran är mycket bra och det känns väldigt bra att den är i färg. Samurajerna (och kvinnorna) med sina sina vackra kläder är gjorda för färg. Verkligen bra att Kurosawa fick göra några färgfilmer på slutet (även Dodes’ka-den utnyttjar färgerna bra).

Det vilar en ödesmättad, lite otäck stämning över Ran och man känner på sig att det inte kommer att gå bra. Filmen innehåller också en hel del stora stridsscener med hästar och stora arméer. Bl a en uppmärksammad sekvens när man får se grymheter under en batalj med ett stycke klassisk musik som enda ackompanjemang. Effektfullt.

4/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

8 Responses to Ran

  1. Sofia skriver:

    Jamen det var ju bra, att vi tyckte lika om den sista filmen i alla fall🙂 Tänk gärna på bataljscenen när du väl ser Kagemusha, det skulle vara spännande att se hur du läser de olika framställningarna.

  2. Jojjenito skriver:

    Ja, det är ju svårt att inte tycka om Ran. Jag kan nästan tycka att det är synd att inte Kurosawa fick, eller valde att, göra fler filmer i färg. Just Ran lyfter rejält av att vara i färg tyckte jag.

    • Sofia skriver:

      Det gör den absolut och även Dodes’ka-den blir ju lite extra av just färgen. Samtidigt känner jag att jag har svårt att släppa Kurosawas svart-vita bildspråk eftersom jag tycker så väldigt mycket om det.

  3. Ran är mycket bra. En film att se bara för fotot, miljöerna och kompositionerna om man inte vill ha för mycket på en gång. Allt annat är ju också bra och jag har egentligen inget negativt att säga. Måste nog se om den för det, för jag känner mig lite fattig när jag inte kan kritisera en film mer än så.🙂

    • Jojjenito skriver:

      Bra att du använder ordet ”kritisera” i dess fulla betydelse, dvs inte bara då att man kritiserar nåt som man tycker är dåligt. Du får se om Ran och sen skriva ner dina tankar så får vi se vad du tycker i mer detalj.

      • Ja, det är dags att se om den (och då lär recensionen komma – vet att jag tänkte mycket på filmen när jag såg den och Kurosawa är defintivt en favoritregissör jag fortfarande har relativt outforskad, trots att jag äger åtminstone 13 av hans filmer på dvd. Borde försöka finna Ran i blu-ray på tal om det innan jag ser den, men har den även i dvd ifall att…

  4. Jojjenito skriver:

    Mja, jag tycker nog det duger att ha den på dvd men det kanske beror på att jag fortfarande inte sett en enda film på bluray på en riktigt bra tv.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: