Sanjuro


Titel: Sanjuro (Tsubaki Sanjûrô)
Regi: Akira Kurosawa
År: 1962
IMDb
| Filmtipset

Till skillnad från Sofia så gillade jag faktiskt uppföljaren till Yojimbo mer än originalet.

I Sanjuro möter vi åter främlingen, samurajen, spelad av Toshirô Mifune. Denna gång råkar han lyssna på ett upphetsat samtal mellan nio unga krigare. De misstänker att det pågår korruption och har gått till byns Skattmästare för att få tillåtelse att ta till våld. Han har dock sagt nej till detta. Däremot verkade byns Intendent betydligt vettigare och nu sitter krigarna och väntar på att träffa honom. Den erfarne och luttrade Mifune har hört krigarna samtala och beslutar sig för att hjälpa dem. Till att börja med tipsar han dem om att även om Intendenten verkar vara en vettig karl, så kan skenet bedra.

Återigen dyker samurajfrämlingen upp i en by, rensar upp, och drar vidare. Sanjuro påminner alltså en hel del om Yojimbo, vilket ju inte är så konstigt. Den har dock lite mer humor tyckte jag och är lite av en actionkomedi. När jag läste en recension av Yojimbo så fick det mig att fundera lite över samurajens motiv. Han är nästan som en frälsare men i tysta. Det är kanske därför han vill framstå som butter, kaxig och lite hänsynslös, som om han inte bryr sig. Han vill liksom inte få nån credit för det han gör. Jag tycker Sanjuro är snäppet bättre än Yojimbo och betyget blir en stark trea.

3+/5

Spoiler

Var det nån annan, förutom mig, som har sett filmen och blev överraskad i slutet när Muroto tvingar Sanjuro till en duell. När Sanjuro spetsar Muroto på sitt svärd så sprutar blodet som i den värsta b-skräckisen. Det såg nästan ut som Muroto hade en jätteballong under armen samt en vattenslang som sprutade blod. Det blev nästan komiskt fast det kanske inte var tänkt så.

Spoiler slut

Scenen jag skriver om kan ni se här. Notera hur länge de två kombattanterna stirrar på varandra innan det händer något. Hmm, en briljant scen. Och nu när jag ser den igen så håller jag inte riktigt med mig själv om det som jag skriver om inom spoilertaggarna. Det överdrivna elementet i scenen bidrar snarare till dramatiken än mer, speciellt med tanke på den långa pausen innan det korta våldsutbrottet.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

4 Responses to Sanjuro

  1. filmitch skriver:

    Den här har jag aldrig hört talas om. Finns mycket av AK som jag vill se nu.

  2. Jojjenito skriver:

    Ja, visst är hon jobbig, Sofia. Måste hon se alla Kurosawas filmer. Åh, så jobbigt, det blir ju för mycket att se.😉

    Sanjuro tyckte jag var klart sevärt och slutscenen är briljant.

  3. Sofia skriver:

    Japp, jag gör det hela enbart för att stressa mina kära bloggkollegor🙂

    Sanjuro är absolut ingen dålig film och jag är övertygad om att hade jag sett den först hade jag antagligen tyckt att Yojimbo var alldeles för bister. Det finns en viss humor i hur de oerfarna samurajerna far runt men ronin känns då lite malplacerad.

    • Jojjenito skriver:

      Jaha, tyckte du ronin var malplacerad. Mja, det var inget jag tänkte på. Kanske tyckte jag att det funkade bra som kontrast.

      Gillar verkligen att du går all in när det gäller Kurosawa. Jag brukar nöja mig med att se en viss regissörs kanske tio bästa (mest kända) eller så. Iofs, när det gäller Bergman har jag tänkt se allt men det får ta sin tid.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: