Rashômon


Titel: Rashômon (Demonernas port)
Regi: Akira Kurosawa
År: 1950
IMDb
| Filmtipset

Då var turen kommen till ”mästerverket” Rashômon. Sofia ger filmen en stark fyra. Själv tycker jag det finns senare filmer av Kurosawa som är betydligt bättre.

Som vanligt spelar Kurosawa-kompanjonen Toshirô Mifune en av huvudrollerna (de gjorde 16! filmer tillsammans). Här gestaltar Mifune en bandit som våldtar en kvinna samtidigt som hennes man, fastbunden bredvid, tvingas se på. Senare hittar en skogshuggare mannen mördad. Vad som egentligen har hänt är oklart. Vi får se fyra versioner av det hela: banditens, kvinnans, den mördade mannens (via ett medium) och slutligen skogshuggarens version. Vilken är den sanna? När en händelse visas i en tillbakablick och vi som publik ser det hända så antar man att det man ser verkligen är det som har hänt. På sin tid var det förmodligen unikt att berätta på det här sättet och även idag är det ett annorlunda grepp som vi känner igen det från bl a De misstänkta och Hero.

Om man sett en del japanska filmer är en av sakerna man lägger märke till att skådisarna ofta, vad jag skulle säga, spelar över en hel del. Speciellt gäller detta Mifune som i Rashômon hoppar, frustar och skrattar som den värsta vettvilling. I Revolvern (1949) var han dock lite nedtonad, för att i De sju samurajerna (1954) återigen vara en sorts pajas. Jag vet att det finns en japansk/asiatisk skådespelartradition när det gäller det här sättet att spela. Alla känslor överdrivs nåt oerhört. Om det även har att göra med hur japaner är i verkliga livet vet jag inte riktigt, men jag tycker mig minnas en japansk företagsledare för en tid sen som på en presskonferens grät, bad om ursäkt, och tog på sig skulden för att nåt hade gått dåligt. Ett sorts skådespel. Nån som kan mer om asiatisk/japansk film får gärna bidra med åsikter här.

Hur som helst, när det gäller Rashômon så kände jag att överspelet ibland fick mig att inte riktigt ta filmen på allvar. Det är en välgjord film med ett annorlunda upplägg, lagom spännande men precis som när det gäller De sju samurajerna så får jag aldrig den där wow-känsla. När man läser andra recensioner som hyllar filmen så känns det som om man missat nåt och man vill ge högre betyg men i slutändan kanske det är så att Kurosawa helt enkelt inte är min påse (än så länge i alla fall, efter tre filmer). Jag tyckte nog Revolvern faktiskt var lite bättre, i alla fall mer spännande.

3/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

10 Responses to Rashômon

  1. Sofia skriver:

    Visst finns det senare filmer som är bättre men exempelvis jämfört med Revolvern är den här ju så _snygg_. Både narrativt och visuellt. För min del störde inte det teatraliska så mycket ändå, det är ju Toshirô😉

    • Jojjenito skriver:

      När jag skrev att det fanns senare filmer som är bättre så syftade jag lite på att en stark fyra för mig hade varit det bästa betyget till en Kurosawa-film. Mja, Revolvern kändes mer spännande för min del faktiskt. Kan vara att den utspelades i ”modern” tid som gjorde det kanske. Skönt med nedtonad Toshirô också.😉

  2. filmitch skriver:

    Just överspeletsänker storyn en aning men det är en bra film.

    • Jojjenito skriver:

      Förstår att överspelet kan vara störande för dig, filmitch. Det är ju nåt som t ex sänker koreanska rullar för dig också. Eller det kanske snarare är buskishumorn. Fast det brukar vara en form av överspel med.

      • filmitch skriver:

        Men jag håller på att vänja mig sakta men säkert😉

        • Jojjenito skriver:

          När jag nu läser mina gamla recensioner av Kurosawas filmer så inser jag att jag också har vant mig. Nu när jag ser koreanska rullar så vet jag liksom hur det kommer vara, är beredd, gillar det nästan t.o.m.😉

  3. filmitch skriver:

    Den här har jag hört talats om och den verkar vara intressant. De flesta verkar gilla filmen. Storyn har man sett många gånger förut och den är universiell. Skulle dock vara intressant att se den ur ett japanskt perspektiv.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det är en sån där film som hyllas till höger och vänster. En sån film som om man vill vara lite nördig ska lyfta fram istället för De sju samurajerna.😉

      • filmitch skriver:

        Oj nu upptäckte jag att den här kommentaren kom helt fel. Den skulle höra till Att leva. Jag skyller på att det är så mycket Akira på bloggarna nu så det känns lite som Hylands klassiker japaner, japaner😉

        • Jojjenito skriver:

          Haha, ja, jag undrade lite om vad du menade men tänkte att du syftade på det här med en story ur flera olika personera synvinkel. Japp, japaner, japaner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: