Habs vs Pens

     VS    

Utanför Bell Center så står det nästan alltid, speciellt i samband med match förstås, ett gäng feta gubbar i stora täckjackor med luvor. Så fort du kliver ur bilen eller kommer gående förbi är de på en direkt. ”Tickets, tickets, tickets!” med nån märklig fransk brytning. Så trots att det är slutsålt på en match så är det inga problem att fixa biljetter. Men då får man betala. Vi hade tur som några dagar innan matchen mot Pittsburgh lyckades hitta superbra platser den officiella vägen. Men det betyder inte att det var billiga biljetter. Nej, inte alls. 249 kanadensiska dollar (drygt 1600 kr) per biljett gick det på. Men, men, det kändes som det var lika bra att ta chansen när man hade den.🙂

Den här gången hade vi bestämt oss för att åka i god tid till matchen för att hinna äta på det där stekhuset som vi missade förra gången. När vi i lugn och ro anländer till restaurangen blir vi informerade om att det är fullbokat men vi kan få platser om 45-50 minuter. ”Normally there would be no problem but there’s a hockey game tonight so we have a lot of people that want to eat before the game” får vi höra. Gahaha. ”Yes, we know”. Nåväl, vi hittar till slut, efter en ganska lång promenad fram och tillbaka i downtown, ett annat stekhus med irländsk touch där vi får plats. Nu hade vi dock inte riktigt lika gott om tid. När vi satt oss får vi frågan: ”Are you going to the game?”. ”Yes” svarar vi. ”Ok, good, just so the guys in the kitchen know that you need you’re food in time”. Bra service.🙂

Till matchen. Härlig stämning igen, och jag känner att jag har börjat heja på Montreal nu. Platserna vi har är riktigt bra. Ungefär i mitten och ganska långt ner så att man verkligen kom nära spelarna och spelet, men inte för långt ner så att man tappade överblicken. Innan matchen är det det vanliga spektaklet med nationalsång, både den amerikanska och den kanadensiska. Det är samma smörsångare som förra matchen som står får sånginsatsen. För att pumpa upp stämningen mer kör man mycket annan musik av lite moderna snitt. Den populäraste låten verkar vara Good Feeling av Flo Rida med en snygg samplingsrefräng av Etta James. Under de två veckorna i Montreal hörde jag låten typ 3-4 gånger per dag, antingen på hockey eller i bilradion. Jag är väl inget jättefan av just sån här danshiphop (jag gillar mer ”ren” hiphop) men den höjer ändå stämningen och refrängen är catchy, there’s no denying it.

I Canadiens förra bortamatch så hade det gått över ett år, ett låååångt år, sen Montreals center Scott Gomez gjorde mål. Detta var det stora samtalsämnen innan matchen. Utanför arenan såldes speciella t-shirt på temat, speciella sajternätet uppmärksammade det, företag skulle ge bort saker gratis om och när han gör mål. Så i matchen mot Penguins så tjöt publiken varje gången han fick pucken och det fanns minsta chans att skulle göra mål. Men nej, det blev inget mål i den här matchen heller. Lite synd att man inte fick vara med om det. Vilket jubel det hade blivit. Det visade sig att målet kom i Habs nästa bortamatch.

Så Gomez gjorde alltså inte mål i matchen. Desto roligare var matchen i övrigt och att Habs spelade riktigt bra. Man var tätare, verkade lita mer på sig själva. En märklig detalj var dock att man spelade uselt när man hade power play samtidigt som man skapade mängder med chanser i spel i numerärt underläge. Jag tror man skapade tre frilägen under två penalty kills under första perioden. Målet för Habs kom till slut i spel fem mot fem i andra perioden på en kontring efter mängder med chanser. Pens spelade ganska sömnigt men skapade en del chanser.

Typiskt nog kvitterade Pens när Habs hade power play via ett slumpmål gjord från liten vinkel. Målvakten, den vanligtvis duktiga, Price får ta på sig det målet. (Uppdatering: Fast nu när jag kollat på repriser på målet så kan det ha varit så att pucken tog på en Pen-skridsko och därmed ställde Price.) Som tur var så gjorde Pens målvakt Fleury bort sig minuten senare när Canadiens anfallare Eller (japp, han heter så, dansken) slängde iväg en chanspuck från blå. Efter målet retar Montreal-publiken Pens målvakt genom att skandera Fleuuuuury, Fleuuuury, Fleuuuury så retsamt de bara kan.

När Pens som mest behöver det så kliver Malkin fram och tar tag i taktpinnen. Han åker snyggt in i zon via några kvicka dragningar, tappar pucken men tar tillbaka den bakom mål och friställer sen en medspelare som sätter upp den i krysset. Ett snyggt mål och inget att göra nåt åt. Matchen går till förlängning där lagen byter chanser. Spelet böljar skönt och publiken är med på noterna. Inga mål dock och det hela avgörs på straffar. Trots att Malkin bjuder på en snygg snurrstraff (som man kan ifrågasätta om den är godkänd egentligen) så vinner Montreal och publiken går nötter.

Därmed är det slut på hockeyrapporteringen från Montreal!

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

4 Responses to Habs vs Pens

  1. Movies - Noir skriver:

    Du borde börja skriva hockeyreferat på heltid från Montreal !😀

    Jättekul läsning och extra kul att det blev en vinst i andra matchen. Lite intressanta fakta är att trots att Montreal inte varit så bra den här säsongen har de ett av ligans bästa penalty killing (alltså spel i numerärt underläge) rent procentuellt. Det gör givetvis även att de vågar satsa på kontringar när de får lägen.

    Som sagt, kul med vinst och att allt runt omkring verkar ha flytit på bättre den här gången också. Montreal-publiken är ju väldigt passionerade så det blir ett himla liv när det går bra.

    Jag läste faktiskt det där om Gomez, men visste inte att det var just den här matchen som det hade gått ett år sen hans senaste mål. Läste att de skulle sjunga något eller ropa hans namn vid 11:11 i varje period (han bär #11). Lite kul att hans måltorka lossnade kort därefter, nästan som en förbannelse som släppte, kanske tack vare fansens ”hyllningar”.

  2. Jojjenito skriver:

    Tack! Kul att det uppskattas. Jag vet ju att du gillar hockey och det var lite så att jag skrev för din skull.😉 Haha, hockeyreporter i Montreal? Ja, varför inte?!?!

    Ja, förutom att vi aldrig fick äta på stekhuset The Keg så flöt allt på bra. Angående Gomez så tror jag det var så att när väl ett år hade passerat så hade han liksom inget att förlora och slappnade av på nåt sätt. I den första matchen vi såg så var det tydligt att han inte hade nåt bra självförtroende. Istället för att skjuta gav han ifrån sig pucken. Han kämpade på bra defensivt men när det skulle gås till anfall så försvann han liksom. Skönt för honom att han fick göra mål till slut.

  3. Movies - Noir skriver:

    Ja, synd att ni inte fick gå på stekhuset, verkade vara fint.

    Gomez var ju en väldigt bra spelare får några år sen, men efter att han skrev på ett fett kontrakt för något år sen har det gått utför. Väldigt konstigt hur det kan gå. Han har alltid varit en passningsläggare i första hand, så det är inte så konstigt att han inte skjuter. Men det blir inte bättre av att han har uselt självförtroende.

    Hans gamle radarkompis Brian Gionta spelar ju också i Montreal (lagkapten), men han är långtidsskadad så där har han tappat en kedjekompis han brukade trivas med.

    Hur som helst, kul att du verkar ha uppskattat matcherna och allt runt omkring.

    • Jojjenito skriver:

      Ja, det var verkligen kul att gå på de två matcherna och något jag rekommenderar till de som får chansen. Bäst är nog att göra det i Kanada då publiken är med på noterna plus att det alltid (nästan) blir fullsatt. Nackdelen är biljettpriset.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: