Max Manus


Titel: Max Manus
Regi: Joachim Rønning & Espen Sandberg
År: 2008
IMDb
| Filmtipset

Max Manus är historien om den norska frihetshjälten med samma namn som filmen som kämpade som frivillig i finska vinterkriget och som sen blev motståndsman när tyskarna ockuperade Norge under andra världskriget.

Det är en ganska klassisk spion/motståndsrörelsefilm. Det förekommer vissa direkta krigsinslag då Max minns tillbaka på vissa händelser i vinterkriget. Annars handlar det mest om sabotage, att placera ut bomber på tyska skepp i hamnen. Historien går lite i cirklar. Max åker i hemlighet till Skottland för att bli utbildad, sen tillbaka till Norge, utför sabotage, flyr till Stockholm, tillbaka till Skottland och sen ett nytt sabotage.

De två första tredjedelarna är helt ok men det bränner aldrig till. En sak jag inte kunde låta bli att tänka på var händelserna i Norge i somras. Jag satt och fundera om Breivik var ett fan av Manus och att han tyckte att han gjorde nåt liknade själv.

Av nån bisarr anledning så finns det alltid en sorts mysighetskänsla i den här typen av filmer. Nazister, motståndsmän, elaka Gestapo-officerare, förhör och tortyr. Lite märkligt men så är det. Det infinner sig en viss matinékänsla.

Gränsen är en film med en hel del likheter. En skillnad är att Max Manus till största delen utspelas i Oslo och det förekommer i princip inte några krigsscener. En del av handlingen äger även rum i Stockholm som ju var en fristad för många. En sak jag tänkte på under filmens gång var Sveriges roll under kriget. Man kan ju hävda att Sverige var fegt som höll sig utanför och det kan stämma. Men en positiv sak med det var att man kunde använda Sverige som en fristad dit man kunde fly och sen komma vidare till andra länder, en sorts sambandscentral.

Filmen är gjord efter en amerikansk och ganska svulstig mall men jag tycker det funkar. En anledning till det är att känns som att produktionen har haft en hyfsat stor budget. Några effekter har emellertid brister som t ex sprängningen av skeppet Donau som man bara får se resultatet av och det såg inte speciellt bra ut. En sak som jag tyckte var intressant var att man inte väjde för Max ”sämre” sidor, främst då hans sprit- och nervproblem. Det blir godkänt till Max Manus men inte mer. Fiffi gillade filmen mer än jag gjorde medan Sofia tyckte ungefär som jag.

3/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

7 Responses to Max Manus

  1. Fiffi says:

    Jag gillar att du fick in ordet ”mysighetskänsla” i din recension för jag känner konstigt nog likadant. Hur tusan kan en film som denna kännas mysig? Det måste ju vara nåt fel nånstans i betraktarens ögon tänker jag också men samtidigt förstår jag min egen tanke om detta: Röd snö, TV-serien som gick när jag var liten, Tomas von Brömssen, nazister, norrmän och helgmys. Det måste ju bero på det.

    Har du någon annan analys om varför du känner som du gör för denna typ av film?

  2. Jojjenito says:

    Fiffi, ja, jag funderade en del på varför den där mysighetskänslan infann sig. Jag såg också Röd snö när jag var liten, och det var ju mysigt beroende på de faktorer du nämner. En annan analys? Ja, när jag tänker på nazister, motståndsmän, krig, så är det inte Schindler’s List som poppar upp i hjärnan. Nej, snarare Kanonerna på Navarone eller första Indiana Jones-filmen. Jag tror mysighetskänslan kan ha att göra med att de filmer jag nämnde där är filmer som är sagoäventyr. Det är kampen mot det som är Gott och det som är Ont och det finns ingen tvekan om vad som är vad. Nazister är onda, det vet man. Just detta att veta vad som gäller som man ju brukar göra i sagor ger en trygghetskänsla. Vad tror du om min analys? 🙂

    • Fiffi says:

      Jag tror din analys är välgrundad och sann men likväl känns det ganska … stört… att krigshistorier kan kännas just mysiga. Det sköna är att vi i såna fall är störda tillsammans i detta fall och att det antagligen finns en hel drös människor som tycker som vi. Det är vad jag kallar ett mänskligt plåster 🙂

      • Jojjenito says:

        Fiffi, ofta tror jag det handlar om krigshistorier där den goda och onda sidan är tydlig. En annan sak kan vara att krig för en själv (åtminstone för mig) är nåt väldigt udda, nåt man inte är van vid själv direkt. Det blir nästan en fantasykänsla.

  3. Sofia says:

    Jag tror absolut att det är en vettig tolkning — det blir enkelt att märka nazister som genuint onda och alla som är emot dem som genuint goda.

    Jag håller också med om ditt omdöme av filmen, adekvat men bränner aldrig till.

    http://bilderord.wordpress.com/2011/08/06/max-manus-2008/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: