Film noir-fredag: Champion

Titel: Champion
Regi: Mark Robson
År: 1949
IMDb
| Filmtipset

Ytterligare en rulle i noir-temat med boxning i fokus. Den här gången är det Michael Douglas pappa Kirk som går upp i ringen. Douglas gör rollen som mästaren Midge Kelly. Filmen inleds med att mästaren kommer in till arenan för en match under publikens jubel. En radiokommentator berättar om den populäre mästaren, hur han har gått från en fattig förlorare till en hyllad mästare. Kameran zoomar in Douglas och sen går vi tillbaka i tiden för att få hela historien berättad från början.

Midge och hans bror Connie (Arthur Kennedy) tjuvåker tåg och liftar från Chicago på väg till Kalifornien. Där väntar ägarskap i en restaurang. Det är i alla fall vad de de två bröder tror. Men nu är det är en film noir och då har de ju givetvis blivit lurade av Midges kompis som stuckit iväg med deras investerade pengar.

På väg till Kalifornien så hoppade Midge av en slump in som slagpåse i en boxningsmatch för att tjäna lite cash. En tränare (Paul Stewart) såg Midge som inte kunde boxas för fem före men som visade hjärta. Den gången tackade Midge nej till tränarens erbjudande. När det mesta går åt skogen i Kalifornien så står han ändå till slut vid tränarens gym för att inleda sin träning för att bli boxare, att bli en champ.

Mja, det här inte en film jag blir speciellt upphetsad över. Det är det gamla vanliga. Midge upptäcks av en ”snäll” tränare som hjälper honom från botten. För att få chansen att boxas i de stora matcherna måste Midge lägga sig i en match. Det vill han givetvis inte. För att sen få den stora matchen om mästarbältet blir han tvungen att svika alla som stött honom på vägen. Han kickar sin ”snälle” tränare och skriver på för hot shot-tränaren i New York.

Ett problem med filmen är att Midge Kelly i Kirk Douglas gestalt inte är nån speciellt trevlig eller intressant karaktär. Han är enkelspårig och ganska tråkig. Visst, han har en väldig vilja och det är därför han tar sig dit han tar sig. Det finns en del intressanta delar av historien som t ex förhållandet mellan de två bröderna, som är väldigt olika.

Bäst är — som vanligt skulle man kunna säga — filmens femme fatale vid namn Grace Diamond (vad annars skulle hon ha hetat?!) spelad av Marilyn Maxwell. När hon möter Midge Kelly i början av filmen lindar hon honom runt sitt lillfinger på ett underhållande sätt. Och dessutom lever hon upp till sitt epitet (det där med fatale) på ett bokstavligt sätt.

De andra två boxningsfilmerna jag har sett i noir-temat hittills, The Set-Up och Body and Soul, har varit bättre. En sak som hade kunnat lyfta Champion hade varit om boxningsscenerna varit bra gjorda. Men det var de inte. Snarare tvärtom. Douglas hoppar runt som en clown och det ser inte realistiskt ut alls.

3-/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

6 Responses to Film noir-fredag: Champion

  1. Den här har jag faktiskt inte sett (!) så jag läser inte vad du skrivit, men synd med ett lågt betyg. Har varit nära på att se den, men har för mig att jag inte hade någon text så då blev det något annat istället. Kirk Douglas tycker jag hur som helst alltid är sevärd, får se om du också tycker det när jag sett filmen 😉

    • Jojjenito says:

      Mm, kan tänka mig att du gillar filmen lite mer än jag gjorde. Kirk sköter sig helt ok, men jag hade lite problem med hans karaktär vilket du upptäcker när och om du läser min recension. Jag såg den utan text och det kan möjligen ha gjort att jag uppskattade den lite mindre. Man missar ju lite grann så är det ju bara, speciellt i äldre filmer med halvtaskig ljudkvalitet.

  2. Så nu har jag alltså sett Champion och vi tycker ganska lika om filmen. Jag var lite snällare med betyget (3/5), men det är inte en film som går till historien som en av de främsta noir-filmerna. Kirk Douglas är klart bra, men håller med om att karaktären är lite tråkigt. Han är varken god eller ond egentligen. Filmens femme fatale är det som ger filmen lite noir-känsla, annars tyckte jag mest det här var ett vanligt boxningsdrama.

    • Jojjenito says:

      Ja, där slog du nog huvudet på spiken. Douglas rollfigur var varken ond eller god, utan snarare tråkig och det är aldrig bra i en film. Jämför Douglas rollfigur med huvudrollen The Set-Up och det är en stor skillnad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: