National Treasure


Titel: National Treasure
Regi: Jon Turteltaub
År: 2004
IMDb
| Filmtipset

Först ut i helgens tema är alltså National Treasure och här får jag nog slänga in en brasklapp vad gäller mitt påstående i texten om att filmen är gjord för att mjölka pengar ur Dan Browns monstruösa framgångarna. Boken Da Vinci-koden kom nämligen 2003 och filmen National Treasure ju året efter så filmens manus måste nog ha skrivits ihop ganska snabbt i såna fall. Men det brukar väl funka så i branschen; samma typ av manus flyter runt och producenter och manusförfattare tar nåt sorts kollektivt beslut och bestämmer vad nästa ”grej” ska bli. Kul ändå att den kom ut före filmen Da Vinci-koden och snodde lite uppmärksamhet.

Nicolas Cage spelar, i denna Bruckheimer/Disney-produktion, Ben Gates, en äventyrare och arkeolog som är besatt av att hitta Tempelriddarnas gömda skatt. Faktum är att hans familj i generationer har letat efter skatten. Andra forskare har betraktat dem som mer eller mindre galna, men nu är Ben kanske nära. Lösningen på gåtan ska av alla ställen finnas på baksidan av den amerikanska Självständighetsförklaringen. Men givetvis finns det en skurk (Sean Bean) som vill komma före. Det leder till att Ben helt enkelt måste stjäla det välbevakade dokumentet.


En ganska skön matiné var vad detta var. Inget mer, inget mindre. Jag gillade hela historien och temat. Gåtor, arkeologi och gömda skattar är för det mesta kul. Inledningen där Ben som barn får höra sin farfar berätta bakgrunden till det hela satte sago/matinéstämpeln direkt och det kändes verkligen att Disney var inblandat. Sen hoppade handlingen smidigt fram till ett snöigt och vackert Grönlandslandskap vilket kändes helt rätt. Denna sekvens avslutas med en maffig och, förstås, välgjord explosion. Här kände man att Jerry Bruckheimer var inblandad. Efter detta hoppar handlingen till Washington med omgivning och vi får följa Ben med vänner när de löser gåtor på sin ledtrådsjakt à la Da Vinci-koden.

Ja, Da Vinci-koden var det, ja. Det kändes ganska tydligt att filmen delvis är gjord för att mjölka mer pengar ur Dan Browns monsterframgång. Det gör att den känns lite… utstuderad. Det som jag saknade i filmen var en mäktig konspirationsteori. Till viss del kanske det fanns med, men det kändes ändå som hela historien med den gömda skatten och ledtrådar på baksidan av Självständighetsförklaringen inte räckte. Här fanns ingen mystisk organisation med storhetsvansinne bakom det hela. Här har vi bara ett ofarligt FBI och en simpel skurk i form av Sean Bean, som för övrigt är den enda skådisen som är bra i filmen. Cage är här bitvis skrattretande dålig (vad håller karln på med?) och hans sidekick spelad av Justin Bartha är pinsam och sabbar dessutom flera scener. Diane Kruger är inkastad som snygging, men är tråkig. Sen har vi slöseri med skådespelare i form av Jon Voight och Harvey Keitel som båda gör oengagerade insatser, vilket kanske inte är så konstigt; det är liksom inte en sån typ av film där skådespelarinsatserna är det allra viktigaste, eller hur?


Ja, detta är alltså en dålig film på ganska många sätt. Trots detta tycker jag det är en hyfsad rulle att se en torsdagskväll efter jobbet. Det är liksom bara att låta sig flyta med i filmen utan att behöva anstränga sin hjärna allt för mycket, vilket jag har upptäckt kan vara skönt ibland. Det mesta kan man räkna ut några minuter innan det sker. De obligatoriska vändningarna är liksom inkastade eftersom såna tydligen numera ”måste” finnas, men de är inte speciellt genomtänkta eller häftiga. En sak som jag faktiskt blev lite förvånad över var slutet. Varför blev jag det? Se texten inom spoilermarkeringarna nedan. Slutbetyget landar på en svag trea. Trots uppenbara brister gillade jag den tillräckligt mycket för att ge den godkänt.

3-/5

Spoiler (markera för att läsa texten)
Oftast brukar det hela ju sluta med att det inte finns nån skatt men att huvudpersonerna är lika glada eller t.o.m. gladare för det. Det är vägen som är målet, osv. Nu hittar man skatten vilket faktiskt kändes uppfriskande och lite annorlunda. YEAH! Go USA! Fast skatten ska vi förstås låta hela världen ta del av i sann demokratisk anda. Ha ha, ett riktigt Disney-slut.
Spoiler slut

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

14 Responses to National Treasure

  1. Sofia says:

    Som sagt, en rätt underhållande bagatell. Men jag håller med om att de inte lyckades vidmakthålla den inledande konspirationskänslan med frimurarna och founding fathers, där schabblade man och hade kunna mjölka mycket mer ur den linjen. För vi vet ju att Columbus egentligen var helt på det klara med vad han var ute efter när han landade 1492 😉

    • Jojjenito says:

      Hmm, nu får du nog upplysa mig om vad du menar med Colombus-referensen? Det var ett tag sen jag såg filmen så jag har glömt en del av innehållet. Jag antar att du syftar på att han (Columbus) inte alls trodde det var Indien han hade kommit till, eller?

      • Sofia says:

        Sorry, jag som var otydlig — Columbus var inte med på något hörn i NT men i andra konspirationsteorier vill man hävda att han visste precis vart Amerika låg och att det var dit han var på väg hela tiden. Hemlig Atlantis-kunskap som the founding fathers sedan plockade upp. Allt hänger ihop, vettu 😀

  2. Joel Burman says:

    Det var ett snålt betyg. Jag gillar den här som fasiken och jag gillar också sättet den producerats på. Precis som du säger så fick sig Brucke en snilleblixt och bestämde sig för att släppa en egen lite lättsammare ”Da Vinci Kod” för den riktiga filmen var klar. Håller helt med dig i det resonemanget.

    • Jojjenito says:

      Snålt betyg? Och jag som tyckte jag var snäll, haha. 😉 Ah, det är förstås Bruckheimer som ligger bakom både National Treasure och Da Vinci-koden. Men jag undrar ändå hur man kunde få ut National Treasure så snabbt. Fast iofs om snappade upp hajpen kring Da Vinci-koden i början av 2003 och sen gjorde de NT riktigt snabbt och så en sen release 2004.

      • Joel Burman says:

        Bruckheimer har ej gjort Davinci Koden däremot är ju gubben smart nog att prångla ut en egen liknande historia innan Da vinci filmen kom. Det är knappast någon slump. Karln är en mästare.

  3. filmitch says:

    Ett härligt matineäventyr, precis som du säger vare sig mer eller mindre. Fascinerande i vilken fart Cage löser gåtorna under filmen. Det tar nästan längre tid för karln att berätta om hur han löst gåtan än att lösa den 😉

    • Jojjenito says:

      Japp, ett godkänt matinéaäventyr är vad det är. Av nån anledning tyckte jag just gåtbiten funkade bättre i NT jämfört med Da Vinci-koden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: