Apornas planet: (r)Evolution


Titel: Apornas planet: (r)Evolution (Rise of the Planet of the Apes)
Regi: Rupert Wyatt
År: 2011
IMDb
| Filmtipset

Ni bör inte läsa den här recensionen om ni inte sett filmen och vill undvika spoilers.

James Franco spelar Will Rodman, en sån där forskare som tror att allt och alla kan botas med vetenskapen. I flera år har han försökt lösa gåtan med Alzheimers, hur man kan bota den jobbiga och tragiska sjukdomen. När filmen inleds är han i slutskedet av arbetet, studier pågår med schimpanser som försöksdjur. Om han kan lyckas få schimpanser att bli smartare så borde medicinen även fungera för att bota dementa människor, ja, ungefär så resonerar Doktor Will.

VD:n på företaget låter motvilligt försöken att fortgå men låter Will få veta att han inte ska låta sina känslor att styra. Här kan vi ana att det hela är personligt för Will. Och mycket riktigt, när vi får se honom komma hem efter jobbet är det till en far som blivit sjuk i Alzheimer.

Till slut är då stunden kommen. En schimpanshona, nummer 9, även kallad Bright Eyes, har uppvisat förbluffande resultat i intelligenstester och Will presenterar det nya läkemedlet för företagets styrelse. Will vill gå vidare med nästa steg: försök på människor. Styrelsen är imponerad över resultatet och allt verkar gå som på räls… men så får plötsligt Bright Eyes ett raseriutbrott, flyr från sin bur och orsakar kaos. Resultat: Will kan glömma det där med försök på människor. Ja, VD:n beordrar att alla apor ska avlivas med omedelbar verkan.

Efter tumultet som uppstår när Bright Eyes gick bärsärk så upptäcker en av Wills kollegor att Bright Eyes precis hade fött en lite unge. Hur slutar det här då tänker ni? Ska de verkligen avliva den lilla hjälplösa ungen? Nej, givetvis inte. Will anser att hon precis hade fött var orsaken till att Bright Eyes blev aggresiv och adopterar i hemlighet den lilla ungen som får namnet Caesar. Historien kan börja.

Tyvärr blev jag aningen besviken på den här rebooten/prequelen. På förhand hade det snackats en hel del om de otroliga datoranimerade aporna. Hmm, ja, det är möjligt att de var snygga. Ja, egentligen är det otroligt vad man kan göra med datorkraft och mjukvara. Men jag vet inte om det blir en bättre film för det. Sen tycker jag (och speciellt min bror) att det fortfarande finns tendenser till att de animerade karaktärerna studsar fram när de rör sig. Ehuru de voro apor de hoppade såsom som grodor.

James Franco är väl den jag tycker är bäst i filmen tillsammans med John Lithgow som spelar pappan. Det var kul att se Lithgow för övrigt, det var ett tag sen. Nu finns det väl inte så många andra kandidater till bästa skådis eftersom de flesta andra stora rollerna görs av datoranimerade/mocapade apor. Undrar hur Oscarsjuryn ska resonera här framöver, det måste ju bli en fråga att ta ställning till förr eller senare? Ska man dela ett eventuellt pris mellan Andy Serkis och en datoranimatör?

Freida Pinto är med som Wills flickvän Caroline. Hon gör en ganska intetsägande roll som Wills samvete och bättre sida. Hon har alltid nåt klokt att säga när Will gör saker som vi vet är fel. Men hon ställer givetvis alltid upp ändå. Pinto är helt ok men rollen är inte superkul.

Filmen och dess karaktärer gör en helomvändning med ungefär halva filmen kvar. Plötsligt inser Will att det han gör är fel. Man kan inte manipulera med natur, djur och människor. Han inser det efter att Caroline säger några kloka ord, förstås. Företagets VD gör däremot helt om åt andra hållet. Efter att först ha varit väääääldigt försiktig med experimenten så går han plötsligt all in, utan hängslen och livrem. Förklaringen som ges stavas p-e-n-g-a-r.

Brian Cox har en ganska meningslös biroll som chef på en sorts uppsamlingsplats för herrelösa apor. Och så Tom Felton (japp, Draco Malfoy himself) som chefens sadistiska son som älskar att reta och förnedra aporna. Får han betala dyrt för sina pojkstreck? Åhå, hur kunde ni gissa det. Stackars Felton, hoppas han inte har blivit typecastad som barnrumpaelaking. Och Andy Serkis? Har han blivit typecastad som mocap-skådis?

Den omtalade slutuppgörelsen på Golden Gate-bron tyckte jag inte var nåt speciellt. Istället för att bli begeistrad satt jag och tänkte på en Fantastic Four-film som har har en liknande actionsekvens uppe på en bro. Scenen där den gigantiska gorillan hoppar, som en groda, ut mot en helikopter och sen döende blir utdragen ur vraket av Caesar kändes inte klockren.

Lite kul är det att notera några referenser till de gamla filmerna, främst den första filmen. På en teveskärm glimtade t ex Charlton Heston förbi i nån gammal film (nån som tagit reda på vilken?). Vi får även se nyhetsflashar om den första bemannade expeditionen till Mars som spårlöst försvinner (men vi vet ju var och när det dyker upp igen). Och så leker Caesar med en byggsats av Frihetsgudinnan.

Sammanfattningsvis så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag kände att jag inte blev riktigt engagerad av filmen. Den rullade på utan att riktigt sögs in. Kanske är det så att man aldrig kommer att kunna ersätta uttrycken i en människas ansikte med ettor och nollor.

De flesta andra recensioner jag har läst verkar vara lite mer positivt inställd till filmen än jag är. Här har ni en handfull andra åsikter från bloggosfären: Another Bughunt, The Velvet Café, Flmr, Filmrepubliken.

3-/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

13 Responses to Apornas planet: (r)Evolution

  1. Jessica says:

    Jag var mer förtjust i den här än du. Något studsande tänkte jag definitivt inte på.
    Däremot var avsaknaden av vettiga kvinnoroller rätt påtaglig. Trist och menlös flickvän. Nåt bättre hade de väl kunnat hitta på….

    Vad jag gillade så mycket med filmen var den långa uppbyggnaden. Hörde en recension på podcasten Pop Culture Happy Hour, där de gnällde på att de tyckte det tog alldeles för länge innan actionen tog far, att det var segt och tråkigt. Men jag tyckte precis tvärtom, att det var fantastiskt med en blockbusterfilm som faktiskt tog sig rejält med tid att skapa en historia och mening till det som hände. Golden gategrejen gjorde väl varken så mycket till eller från,d et var mest där för att de måste. Då tyckte jag nog att det var roligare att se vad som hände på ap-fängelsestället. ”No!” Så sant som det var sagt.

    • Jojjenito says:

      Det där med studsandet är nåt min bror hakat upp sig på, och han har i viss mån smittat mig också. Förmodligen började det efter att vi såg Hulk (Ang Lees). Den (Hulken) studsade nåt enormt mycket.

      Jag håller helt klart med dig om den långa uppbyggnaden, det var jag taggade filmen som ett drama, vilket det till största delen var i början. Just den del som tog upp pappa-son-grejen och hur Will ville hjälpa sin pappa var väl det som bäst i filmen. Samtidigt var det på ett sätt en bisak eftersom det var aporna det skulle handla om.

  2. Steffo says:

    För jäkla intressant det där med ”studsandet”! (Nu kommer jag ju och sitta och glo extra i varenda cgi-film i framtiden) 😉

    I övrigt instämmer jag i att filmen verkligen vinner på att dra på actiondelen.

  3. Steffo says:

    Tack för länkningen förresten!

  4. filmitch says:

    Har även jag sett filmen men inte lagt ut den än. Håller med dig i betyget, första halvan var bäst men jag tyckte aporna var bra gjorda, tänkte inte på ngt studsande.

  5. Jojjenito says:

    Steffo: Självklart att man länkar. Jag har ju precis bytt till WP så jag tycker pingback är hur kul som helst… än så länge. 😉

    Steffo/filmitch: Det där med studsandet, hehe. Alltså det är egentligen min bror som hakat upp sig på det där, en sorts fix idé. I Apornas planet så var allt egentligen helt ok. Det var bara precis i inledningen i djungeln som jag tänkte lite på att de inte rörde sig helt rätt. Även om de kanske inte direkt studsade fram så fanns det nåt ryckigt över deras gångstil.

    filmitch: Ser fram emot din recension, eller kanske en combo?

  6. filmitch says:

    Någon combo blev det inte, Marcus ansåg att han fått nog av apor så jag gick själv.

  7. Anders says:

    Tänkte inte heller på studsandet så mycket men jag kan hålla med till en viss del. Just när det ska mocappas och springas så blir rörelserna inte helt klockrena. Till och med Avatar, som satt ribban väldigt högt, hade problem med detta i vissa scener.

    Tyckte även att kvaliteten på effekterna var betydligt bättre i närbilder än i wideshots. Jag kan förstå att de inte vill rendera till max när det är mycket rörelser i bild och när apan/aporna ska ses från avstånd men skillnaden i kvalitet får inte bli för stor.

    Steffo: Länka bör man, annars dör man 😉 Jag länkar alltid till så många som möjligt i mina recensioner.

    • Jojjenito says:

      Anders: Att kvaliteten var bättre i närbild tänkte faktiskt inte jag på men det känns ju logiskt att de tummar lite på upplösningen när man ser aporna (eller vilken cgi-karaktär det nu handlar om) på avstånd.

  8. Joel Burman says:

    Som ett rigid fan av ursprungsfilmerna blev jag positivt överraskad av den här. Jag gillar som flera andra härinne första halvan av filmen bättre än den senare. Speciellt uppbyggnaden i apfängelset är riktigt bra.

    • Jojjenito says:

      Ja, jag håller också första halvan som den bättre. Bra uppbyggnad och ett helt ok drama. Jag gillar också originalfilmerna. Det var ett bra tag sen men jag tror faktiskt jag har sett alla fem (?).

  9. Pingback: Apornas planet: (R)evolution

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: