Film noir-fredag: Body and Soul


Titel: Body and Soul (Kropp och själ)
Regi: Robert Rossen
År: 1947
IMDb
| Filmtipset | Movies – Noir

Fredag igen och noir igen. Den här gången blir det en sport-noir och då är det ju ganska naturligt att det handlar om boxning. Vilken annan sport skulle passa bättre? Ringvrak, läggmatcher och korrupta promotorer, det går ju inte att slå. Lite senare i mitt noir-tema kommer det dyka upp åtminstone två filmer till med boxningstema, så håll utkik om ni är intresserade. Vilka filmer som jag kommer att skriva om kan ni se här.

Body and Soul är ett boxningsdrama regisserat av Robert Rossen där vi möter Charlie Davies (John Garfield) som är en naiv champion som fördärvas i den korrupta boxningsvärlden. Boxas är det enda Davies kan, och han är envis men inte särskilt smart. Till sin hjälp har han kompisen Shorty (Joseph Pevney) som han förstås efter ett tag inte litar på. Jag säger ”förstås” eftersom den här filmen gett inspiration till Scorseses mästerverk Tjuren från Bronx med Robert De Niro i samma roll som Garfield har här (och med en sedvanligt snabbsnackande Joe Pesci som ”kompisen”). Jag hörde eller läste någonstans att Scorsese beordrade De Niro att se Body and Soul innan de började inspelningen av Tjuren från Bronx.

Min åsikt är att Tjuren från Bronx är flera klasser bättre än Body and Soul. 1947 års film är inte dålig men ibland är det nåt med gamla amerikanska filmer som gör att jag inte sugs in. De har nåt klämkäckt över sig som gör att jag inte kan ta dem på allvar, vilket även gäller noir-genren. Garfield gestaltar Davies paranoida sinne på ett bra sätt, och påminde mig helt klart om De Niro. Man blir nästan lite arg på honom. Varför kan han inte bara lugna ner sig, så ordnar sig allt. Varför vara så envis och stolt? Men det är bara att inse, det är hans sätt. Ett problem med filmen är att den slutar lite väl abrupt och inte i linje med filmen som helhet. Där var Tjuren från Bronx betydligt bättre. Body and Soul fegar ur, tycker jag. Trots det en klockren höge… trea.

3/5

PS. Lite värdelöst men tragiskt vetande är att John Garfield och Canada Lee (bilden till höger) båda dog i maj 1952. Båda i New York. Och båda av hjärtproblem. Lee var en svart boxare/skådis som spelade en boxare som Davies mötte i filmen.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Film noir-fredag: Body and Soul

  1. Sofia says:

    Det är något med just boxning och noir, ju längre man letar desto fler sådana filmer poppar upp. Inte så konstigt iofs, boxningen som fenomen matchar ju perfekt noirstämningen men lite fascinerande är det allt.

    • Jojjenito says:

      Sofia: Ja, boxning och noir hör ihop. Där finns det mesta samlat. Korruption, omöjliga drömmar, en viss tid i rampljuset och så själva fajten där allt ska avgöras. Det gör sig bra på film.

      Jag har förresten lagt till The Harder They Fall, som jag fick tips om av dig, på listan. Den kommer i slutet av noir-temat.

  2. The Set-Up (1949), som jag ser att Jojjenito har på sin lista, är förmodligen den bästa boxnings-noiren. Kanske inte själva boxningsscenerna, men filmen har det lilla extra.

  3. monsmeny says:

    Jag tycker att Body&Soul var jättebra.Jag förstår vad Scorsese hämtade inspirationen.John Garfield var den förste skådespelaren som använde sig av greppet ”Method acting”,en teknik som lärdes up på The Stella Adler Instituet,en teaterskola som fostrat bla Marlon Brando,Montgomery Clift och en viss Robert De Niro.Body and Sould är för mig en fyra.Visst kan vissa boxnings scener tyckas styltiga idag men det var en annan tid då,och för den är helt klart en klassiker jag gärna ser om.

    • Jojjenito says:

      Välkommen hit, monsmeny. 🙂

      I just Body and Soul så tyckte jag nog boxningsscenerna var helt ok. Det var andra delar av filmen som inte helt gick hem hos mig. Det finns ibland nåt klämkäckt över amerikanska filmer från 40- och 50-talet som jag har lite svårt för.

      Tack för info om Garfield och method acting. Jag hade inte koll på att han var en av föregångarna. Läste lite mer om Garfield och upptäckte att han var en av de som blev svartlistade av Hollywood (tillsammans med t ex Jules Dassin) i samband med den galna kommunistskräcken som rådde på 40- och 50-talet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: