Ne le dis à personne

 

Titel: Ne le dis à personne (Berätta inte för någon)
Regi: Guillaume Canet
År: 2006
IMDb
| Filmtipset

Berätta inte för någon som den heter på svenska såg jag på Franska Filmfestivalenbiografen Sture i Stockholm för fyra år sen. Jag tyckte det kunde passa med en fransk film en dag som denna.

Filmen handlar om barnläkaren Alex Beck (François Cluzet) vars fru för åtta år sen föll offer för en seriemördare. Alex har inte gått vidare helt i livet efter sin frus död. Han lever ganska isolerad med få vänner, förutom en hund, sina svärföräldrar, sin syster och hennes fru Hélène (Kristin Scott Thomas). När två begravda lik hittas i samma område som Alex fru hittades samtidigt som han själv får mystiska e-brev börjar han undra vad som egentligen hände den där natten för åtta år sen.

Jag kom tänka på två saker när jag såg filmen. Den första är att det alltid är kul att gå på festival/special-visningar av olika slag. Det finns oftast en förväntansfull, koncentrerad stämning i salongen och dessutom slipper man irriterande moment i form av fjortisgäng som tävlar i att störa mest (gnällig, jag?). Den andra saken är att det är ännu roligare att gå på festivalvisningar och samtidigt bli överraskad av filmen man ser. Och på nåt sätt hänger dessa två saker ihop: om miljön är bra blir filmupplevelsen bättre.

Efter den parentesen konstaterar jag att Berätta inte för någon är ett riktigt bra och spännande thrillerdrama där François Cluzet dominerar som mannen som hamnar i ett nervigt känsloinferno där han har både polis och mördare efter sig. Bland det första jag tänkte på var fotot, som liksom flöt fram och samtidigt drog fram filmen och handlingen. Färgerna, ljuset, bilderna, ja, riktigt bra. Klippningen är drömsk och svepande poetisk när det passar, men rapp och hetsig när det passar. Det andra som stack ut var ljudbilden. Framförallt riktigt bra originalmusik men även någorlunda bra användning av andra låtar. Ibland lite övertydligt dock som när låttexten går typ ”sometimes I drink too much” när Alex dränker sina sorger med sprit. Men överlag bra och stämningsfullt.

Filmen har egentligen inga döda punkter (förutom mot slutet, tyvärr). I början när det hela ska byggas upp imponerar foto, stämning och skådisar och sen när själva thrillern drar igång blir det spännande, mystiskt och ibland en del humor (bl a när Alex träffar gangsterkompisen Bruno). Bäst var nog en jaktsekvens till fots genom Paris som var bra klippt och höll en på kanten av biosätet. Tyvärr höll slutdelen av filmen på att förstöra upplevelsen. Man drar ut på handlingen lite för länge när allt ska förklaras långrandigt och spänningen försvinner. Men på nåt sätt lyckas man ändå sy ihop det genom några extra vändningar och filmen går i mål med en svag fyra i betyg. Rekommenderas!

4-/5

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

6 Responses to Ne le dis à personne

  1. Sofia skriver:

    Håller absolut med dig om det välgörande inflytandet av festivalstämning, en helt annan känsla än bio. Även i de fall när lokalen kan vara lite halvsunkig (beroende på festival).Och återigen blir man påmind om att man proportionerligt ser väääldigt mycket engelskspråkig film på bekostnad av annat intressant.

  2. Fiffi skriver:

    Här tyckte vi inte riktigt lika skulle man kunna säga utan att ta i för mycket ;)http://www.fiffisfilmtajm.se/beratta-inte-for-nagon/

  3. Jojjenito skriver:

    Sofia: Haha, när läste din kommentar snabbt så läste jag "Även i de fall när personalen kan vara lite halvsunkig…". Och det förekommer ju också ibland. ;)Japp, mycket engelskspråkigt blir det.

  4. Jojjenito skriver:

    Fiffi: Hoppar över och läser!

  5. filmitch skriver:

    Nu vet jag säkert att jag sett för mycket film, har jag sett den här eller inte? jag vet faktiskt inte.Skrämmande! Utspelar sig upplösningen på landsbygden? I så fall har jag nog sett den.

  6. Jojjenito skriver:

    filmitch: Haha, ja, det där råkar jag ut för också ibland. Ibland kan jag läsa en gammal recension jag skrivit och bara fundera "jaha, den här minns jag ingenting av".Landsbygden säger du? Och det frågar du mig, det var fyra år sen JAG såg filmen! Det jag minns är att det badas en hel del i en liten sjö, även på slutet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: